Den här artikeln publicerades ursprungligen på SightSize.com och är översatt från engelska. "Sight-size" är en traditionell metod för realistiskt måleri.

Vad händer när du kisar? De flesta ateljéelever vet svaret, eller åtminstone delvis. Med den här artikeln hoppas jag kunna öppna allas ögon litegrann, och kanske kasta lite ljus över det värdefulla med att kisa.

Definitionen av att kisa är, enligt dictionary.com, att titta med ögonen delvis slutna eller skela; vara vindögd. Den första definitionen är det som berör oss, men om du är intresserad av den andra kan du läsa mina artiklar på studiorousar.com, här och här.

Man kisar för att lättare se valörerna på ett förenklat sätt, säger våra lärare till oss. Men vad är det som faktiskt händer med vår syn när vi kisar? Inom oftalmologin sägs det att effekten av att kisa liknar fenomenet när man tittar genom ett stenopeiskt hål. Ett stenopeiskt hål, som kan ses nedan, används ibland i professionell ögonvård för att testa synskärpan.

Ljus färdas i en rak linje. När dina ögon är öppna träffar ljusstrålar ditt öga från hela synfältet. Det är nästan 180˚ horisontellt och 135˚ vertikalt. Som du kanske föreställer dig går de flesta av de strålarna inte in rakt in i ditt öga. De kommer snarare från olika vinkar, och ditt öga måste fokusera dem till näthinnan. Det stenopeiska hålet blockerar alla strålar som inte är vinkelräta mot baksidan av ditt öga, och därför blir det lättare att fokusera.

Du kan själv göra ett försök. Hämta ett mörkt papper och gör ett litet hål med en nål eller ett häftstift. Försäkra dig om att hålet är rent. Titta genom hålet, på ett föremål eller en scen som är tre meter bort eller längre. Sikten genom hålet är klart, friskt och med skarpa konturer.

Är du närsynt så kan du till och med använda handen för att göra det stenopeiska hålet vidare med okej-tecknet. Pressa ihop utrymmet mellan pekfinger och tumme så att det blir så litet som möjligt. Titta sedan genom hålet utan glasögon. Du borde se skarpare.

På grund av ögonlocken och ögonfrasarna blockeras även en del av de indirekta ljusstrålarna när vi kisar. Men olikt det stenopeiska hålet justerar kisandet även formen på ditt öga en aning. När du blir gammal och synen på långt håll försämras, kommer du på grund av dessa effekter omedvetet att börja kisa för att se skarpare. Denna handling hjälper emellertid bara till en viss grad, och så småningom kommer du att ta din tillflykt till glasögon.

En konstnär som kisar försöker inte att förbättra synskärpan. Målet är i princip det motsatta. Konstnären kisar faktiskt långt mer dramatiskt än vad man gör när man försöker fokusera. De kisar för att visuellt förenkla valörerna i scenen, eliminera perceptionen av reflekterat ljus och se helheten bättre.

Ta nu bort ditt hemmagjorda stenopeiska hål och försök kisa på samma scen. Slut ögonen och öppna dem igen, bara ytterst lite. Du kommer utan tvekan att märka av en markant skillnad mot det stenopeiska hålet. När vi kisar blir valörskillnadena inte lika distinkta, och kanterna blir suddiga.

Jag lär mina elever att se relationer mellan valörer genom att först sluta ögonen helt när de står vända mot scenen och sin målning. Sedan ombeds de att sakta öppna ögonen, tills de kan uppfatta den första antydan till ljus. Detta ljus är scenens ljusaste ljus, och som sådant ska det också vara det ljusaste ljuset i deras målning. När de sakta öppnar sina ögon något mer visar sig stora, förenklade massor av skugga och ljus. De ska korrekt representera hur dessa valörer relaterar till varandra. Denna rutin fortsätter tills målningen är slutförd.

Vi kallar denna process i teckning eller måleri för att komma ut ur dimman.

Bilden ovan till höger representerar hur gipsavgjutningen till vänster ser ut när man kisar på den. Som du ser måste dina ögon vara något mer öppna än vad de initialt var när du började kisa.

Att återge dessa iakttagelser är ett av huvudmålen i de första ett eller två stegen på en målning. Detaljer är underordnade helheten, oväsentliga valörskiftningar syns inte, och målas än mindre. Trots att vi kisar är gipsformen fortfarande fullt igenkännbar. Det man ser är exakt, och det är fortfarande en definitiv likhet.

Jag brukar säga till mina elever på skoj att allt de behöver göra är att kisa tillräckligt mycket och måla vad de ser. När jämförelsen är sann ska de kisa lite mindre och göra ytterligare korrigeringar. Och när den jämförelsen är sann, öppna ögonen lite mer, och fortsätt så tills källan och målningen ser likadana ut när ögonen är normalöppna.

Att kisa är viktigt, men det är inte samma sak som att göra fokus suddigt eller titta bort. Kisar gör man för att se valörer, medan de övriga två är till för att observera färgrelationer.

Darren R Rousar är en ateljé-utbildad konstnär och lärare som skriver böcker som lär människor hur man tecknar och målar. Han gör detta genom att först lära dem att se. Hans senaste bok är ”The Sight-Size Cast”. Varannan vecka publicerar han artiklar på SightSize.com.