loading














Till vänstert: Ett fotografi av Coventry Patmore (1891). Till höger: Detalj av Sargents målning av honom (1894).
Till vänstert: Ett fotografi av Coventry Patmore (1891). Till höger: Detalj av Sargents målning av honom (1894).
Blogg

Sight-Size: Rätt form på rätt plats

Darren R Rousar

Den här artikeln publicerades ursprungligen på SightSize.com och är översatt från engelska. "Sight-size" är en traditionell metod för realistiskt måleri.

På den mest grundläggande nivån handlar teckning och måleri till en början helt och hållet om att skapa rätt form på rätt plats. På egen hand är varken form eller placering tillräckligt. För att vara helt korrekt måste båda delarna vara korrekta.

Att lära sig att se börjar med att träna ögat att korrekt se former och deras förhållande till andra former i scenen. När man kan göra det med lätthet går det säkert bra att avvika från dessa former och placeringar i ett konstnärligt syfte (som du kan se i jämförelsen mellan bilderna ovan). Men när avvikelsen beror på felaktig syn har du fortfarande inte helt lärt dig att se.

Detta koncept är som mest kritiskt när man gör ett porträtt, eftersom minimala felaktigheter man råkar göra har en stor inverkan på hur likt porträttet blir den man avbildar. Visst, med ett landskap (och kanske stilleben) kan du möjligen komma undan med felaktiga former och placeringar. Jag menar, om en trädgren hamnar någon centimeter fel kommer det fortfarande att se ut som ett träd. Men var medveten om att det inte längre kommer att se ut som det specifika trädet som du avbildade.

Detta är en orsak till att noggrannhet vad gäller form och placering är så viktig. Det är enbart där som likhet (med en person, ett träd eller vad som helst) bor. Därför bör du som elev sätta denna angelägenhet främst.

”Du måste få dina punkter på rätt plats och dina streck exakt i deras relativa vinklar.”

John Singer Sargent, citerad av hans elev Henry Haley

I grund och botten finns det två sätt att göra detta, även om det vore oriktigt att anta att det inte finns någon crossover. Den svåraste vägen är att försöka skapa den rätta formen på rätt plats redan från början. Att göra detta kräver ett enormt mentalt fokus och inställningen att aldrig acceptera något mindre än perfektion i teckningens eller målningens alla stadier.

John Singer Sargent var en mästare på att vilja få till den rätta formen på rätt plats, och bara därefter justera den. Många av dem som satt modell för honom skrev om hur han kämpade med detta. Medan de flesta utbildade konstnärer tecknar eller målar en form och sedan ändrar på den, ville Sargent med bara ett streck eller ett penseldrag skapa korrekt form*. Efter varje försök klev han tillbaka till sin synposition för att bedöma det. Om streckets form eller placering var bristfällig skrek han: ”Demoner!”, skrapade bort det och försökte igen. Detta är orsaken till att antalet sittningar hos Sargent ibland var legendariska.

Jämförelse av Madame Gautreaus huvud i detalj från Sargents Madame X (1883-84). Till vänster: En av Sargents teckningar till målningen. Mitten: Närbild från den färdiga målningen. Till höger: En röntgenbild från målningen, med den färdiga versionens konturer inlagd**.  Enligt den analysen målade Sargent om hennes profil åtminstone åtta gånger.

På Sargents tid var en långsträckt elegans den dominerande stilen som konstnärer använde när de avvek från naturen. Med tanke på hans utbildning och förmåga tror jag att vi kan utgå ifrån att mycket av hans frustration orsakades av sökandet efter trovärdig elegans snarare än av visuell exakthet.

Det är såklart möjligt att få det att se ut som att du tecknade eller målade en exakt form med ett enda streck, även om du kanske använde många. Och det för oss till den andra metoden att komma fram till rätt form på rätt plats, vilken är genom en process av kontinuerlig korrigering. Detta är processen som de som ”blockar in” sina teckningar med fasetter använder sig av.

Velazquez var, ännu mer än Sargent, känd för att representera ett exakt visuellt intryck, i motsats till att använda en långsträckt stil. Han verkar också ha justerat sina former under arbetets gång, snarare än att sträva efter en alla prima*.

Du kan se ett exempel på detta i en detalj från hans ofärdiga målning här nedan.

Velazquez, detalj från "The Needlewoman" (ca 1640).

Med kontinuerlig korrigering korrigerar man felet snarare än att utplåna det och börja om. På vägen till exakthet är ett fel ofta användbart. Ditt öga använder det för att bedöma hur långt från korrekt formen är. Faktum är att felet kanske inte alls är ett fel. Det kan helt enkelt vara ett avsiktligt steg i processen (liksom ”inblockningen” som nämndes ovan).

Velazquez, The Needlewoman (ca 1640).

Oavsett vilken väg du väljer, för att få till rätt form på rätt plats måste du lära dig att se helheten medan du jobbar på det specifika.

Darren R Rousar är en ateljé-utbildad konstnär och lärare som skriver böcker som lär människor hur man tecknar och målar. Han gör detta genom att först lära dem att se. Hans senaste bok är ”The Sight-Size Cast”. Varannan vecka publicerar han artiklar på SightSize.com.

* Denna målerimetod är mer i linje med den ursprungliga förståelsen av den italienska termen alla prima (som översätts till vid den första).

** Både Sargents teckning och målning finns i Metropolitan Museums samling. Röntgenbilden kommer från Met’s Journal, 2005, här.

Läs mer

Mest lästa

Rekommenderat

loading














Till vänstert: Ett fotografi av Coventry Patmore (1891). Till höger: Detalj av Sargents målning av honom (1894).
Till vänstert: Ett fotografi av Coventry Patmore (1891). Till höger: Detalj av Sargents målning av honom (1894).
Blogg

Sight-Size: Rätt form på rätt plats

Darren R Rousar

Den här artikeln publicerades ursprungligen på SightSize.com och är översatt från engelska. "Sight-size" är en traditionell metod för realistiskt måleri.

På den mest grundläggande nivån handlar teckning och måleri till en början helt och hållet om att skapa rätt form på rätt plats. På egen hand är varken form eller placering tillräckligt. För att vara helt korrekt måste båda delarna vara korrekta.

Att lära sig att se börjar med att träna ögat att korrekt se former och deras förhållande till andra former i scenen. När man kan göra det med lätthet går det säkert bra att avvika från dessa former och placeringar i ett konstnärligt syfte (som du kan se i jämförelsen mellan bilderna ovan). Men när avvikelsen beror på felaktig syn har du fortfarande inte helt lärt dig att se.

Detta koncept är som mest kritiskt när man gör ett porträtt, eftersom minimala felaktigheter man råkar göra har en stor inverkan på hur likt porträttet blir den man avbildar. Visst, med ett landskap (och kanske stilleben) kan du möjligen komma undan med felaktiga former och placeringar. Jag menar, om en trädgren hamnar någon centimeter fel kommer det fortfarande att se ut som ett träd. Men var medveten om att det inte längre kommer att se ut som det specifika trädet som du avbildade.

Detta är en orsak till att noggrannhet vad gäller form och placering är så viktig. Det är enbart där som likhet (med en person, ett träd eller vad som helst) bor. Därför bör du som elev sätta denna angelägenhet främst.

”Du måste få dina punkter på rätt plats och dina streck exakt i deras relativa vinklar.”

John Singer Sargent, citerad av hans elev Henry Haley

I grund och botten finns det två sätt att göra detta, även om det vore oriktigt att anta att det inte finns någon crossover. Den svåraste vägen är att försöka skapa den rätta formen på rätt plats redan från början. Att göra detta kräver ett enormt mentalt fokus och inställningen att aldrig acceptera något mindre än perfektion i teckningens eller målningens alla stadier.

John Singer Sargent var en mästare på att vilja få till den rätta formen på rätt plats, och bara därefter justera den. Många av dem som satt modell för honom skrev om hur han kämpade med detta. Medan de flesta utbildade konstnärer tecknar eller målar en form och sedan ändrar på den, ville Sargent med bara ett streck eller ett penseldrag skapa korrekt form*. Efter varje försök klev han tillbaka till sin synposition för att bedöma det. Om streckets form eller placering var bristfällig skrek han: ”Demoner!”, skrapade bort det och försökte igen. Detta är orsaken till att antalet sittningar hos Sargent ibland var legendariska.

Jämförelse av Madame Gautreaus huvud i detalj från Sargents Madame X (1883-84). Till vänster: En av Sargents teckningar till målningen. Mitten: Närbild från den färdiga målningen. Till höger: En röntgenbild från målningen, med den färdiga versionens konturer inlagd**.  Enligt den analysen målade Sargent om hennes profil åtminstone åtta gånger.

På Sargents tid var en långsträckt elegans den dominerande stilen som konstnärer använde när de avvek från naturen. Med tanke på hans utbildning och förmåga tror jag att vi kan utgå ifrån att mycket av hans frustration orsakades av sökandet efter trovärdig elegans snarare än av visuell exakthet.

Det är såklart möjligt att få det att se ut som att du tecknade eller målade en exakt form med ett enda streck, även om du kanske använde många. Och det för oss till den andra metoden att komma fram till rätt form på rätt plats, vilken är genom en process av kontinuerlig korrigering. Detta är processen som de som ”blockar in” sina teckningar med fasetter använder sig av.

Velazquez var, ännu mer än Sargent, känd för att representera ett exakt visuellt intryck, i motsats till att använda en långsträckt stil. Han verkar också ha justerat sina former under arbetets gång, snarare än att sträva efter en alla prima*.

Du kan se ett exempel på detta i en detalj från hans ofärdiga målning här nedan.

Velazquez, detalj från "The Needlewoman" (ca 1640).

Med kontinuerlig korrigering korrigerar man felet snarare än att utplåna det och börja om. På vägen till exakthet är ett fel ofta användbart. Ditt öga använder det för att bedöma hur långt från korrekt formen är. Faktum är att felet kanske inte alls är ett fel. Det kan helt enkelt vara ett avsiktligt steg i processen (liksom ”inblockningen” som nämndes ovan).

Velazquez, The Needlewoman (ca 1640).

Oavsett vilken väg du väljer, för att få till rätt form på rätt plats måste du lära dig att se helheten medan du jobbar på det specifika.

Darren R Rousar är en ateljé-utbildad konstnär och lärare som skriver böcker som lär människor hur man tecknar och målar. Han gör detta genom att först lära dem att se. Hans senaste bok är ”The Sight-Size Cast”. Varannan vecka publicerar han artiklar på SightSize.com.

* Denna målerimetod är mer i linje med den ursprungliga förståelsen av den italienska termen alla prima (som översätts till vid den första).

** Både Sargents teckning och målning finns i Metropolitan Museums samling. Röntgenbilden kommer från Met’s Journal, 2005, här.

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024