Under den drygt timslånga konserten med systrarna Inger Biret Kvernmo Gaup och Sara Marielle Gaup på folkmusikfestivalen Umefolk den 22 februari i Umeå, fick publiken en inblick i jojkens värld. Med sina berättelser och självklara jojk får de med sig allihop.
Jojken är samernas speciella sång och kan vara den äldsta musikformen i Europa, enligt webbsidan Samer. Samerna är ett naturfolk och jojken ger en känslomässig förbindelse mellan människa, djur och natur. Den är ett sätt att minnas, och man kan jojka det mesta: personer, platser, händelser, djur, fjäll... Man säger att man jojkar något, inte som när man sjunger; att man sjunger om något. ”Då blir vi en del av det vi jojkar”, förklarar webbsidan.
Konsertsalen är fullsatt och publiken, med besökare i alla åldrar, är tyst och uppmärksam. Inger Biret och Sara Marielle kan konsten att fånga vårt intresse och man vill gärna följa varje sväng i deras klara röster. Systrarna är uppvuxna med jojken som en naturlig del av vardagen och de förmedlar skickligt jojkens olika möjligheter. Genom deras olika exempel på jojkar får vi också del av samernas liv.
Vi får höra en sorgsen jojk över en plats som en gång var fin renbetesmark, men som sedan blev förstörd av nickelbrytning.
Vi får höra prov på hur det kan låta att jojka olika djur. Renen är samernas viktigaste djur och därför det vanligaste att jojka. Den som jojkar imiterar djurets sätt och det kan höras tydligt vilket djur det är. En valp-jojk låter på sitt vis och skiljer sig klart från en stor hund som kan hoppa på människor. Systrarna jojkar flera djur och publiken får gissa. Det blir till och med en mygg-jojk, med både surrande och handklapp.
Sara Marielle Gaup (vä) och Inger Biret Kvernmo Gaup (hö) jojkar och underhåller publiken. Foto: Eva Sagerfors/Epoch Times
Här framför systrarna en gammal jojk från svenska delen av Sápmi, det landområde där samerna bor. Jojken är en kärleksförklaring från en man till den kvinna han höll av. Jojken beskriver frikostigt hennes skönhet; bland annat har hon kinder röda som lingon och en mun som... Ja, i videon berättar systrarna mer innan de börjar jojka.
Så hur gick det då med frieriet, när kvinnan fått en så kärleksfull jojk? Som Inger Biret berättar så förblev kvinnan ogift. Om det hade något att göra med kärleksförklaringen vet vi inte, säger hon.
Det fanns en tid när man inte fick jojka, och kyrkan ansåg det vara syndigt, skriver sidan Samer. Därför har många samer inte lärt sig jojka. Men förr hade alla en egen jojk – en personjojk. Med tiden får man flera och de utvecklas i takt med att människan och hans eller hennes personlighet växer. För att minnas släktingar som gått bort, liksom händelser, så jojkar man dem, enligt Samer.
Systrarna berättade mer om jojkens historia och filosofi vid en jojkworkshop under festivalen. De lärde också ut jojk till de som ville prova.
Folkmusikfestivalen Umefolk är en av landets största och bjöd i år på artister från bland annat Sverige, Sápmi, Norge, Estland, England, Finland, Kurdistan och Sibirien. Förutom det stora utbudet konserter fanns aktiviteter särskilt för barn, slöjdverkstad och workshops i sång, musik och dans.
Hjälp oss att driva tidningen vidare!
En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för felinformation. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som de flesta andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.