Så sent som för åtta månader sedan föresvävade det inte Karl-Erik Nilsson att han skulle åta sig ett nytt ordförandeskap.
– Jag var ganska klar över att den biten var ett avslutat kapitel för min del, säger han. I söndags valdes Nilsson till ordförande för Sveriges största folkrörelse.
Vad fick honom att ändra sig? Vad vill han med svensk idrott? Om det och mycket annat berättar den nyvalde RF-ordföranden för Epoch Times.
Men vi börjar i en annan ände. Samma dag som Nilsson blev ordförande i Riksidrottsförbundet (RF) utspelades skandalscener på Tele2. Fotbollsderbyt mellan Djurgården och AIK urartade på ett sätt som fick justitieminister Gunnar Strömmer att kalla till krismöte med klubbarna och förbundet.
Om matchen hade spelats för drygt två månader sedan skulle Nilsson befunnit sig i hetluften. Men efter elva år som ordförande i Svenska Fotbollförbundet lämnade han den 25 mars i år över till Fredrik Reinfeldt.
I dag är det väl skönt att slippa alla diskussioner om vad som borde ha gjorts och vad som bör göras mot huliganerna?
Nilsson väljer att inte se på saken ur ett personligt perspektiv.
– Det är bedrövligt att några få personer ska kunna förstöra för så många. Förbund, klubbar och polis sliter med den där frågan som alltid finns högt på agendan.
Själv har den 66-årige smålänningen inte längre fokus på ett utan på 73 förbund. RF-familjen utökades på stämman i Uppsala där E-sportförbundet och funktionell fitness valdes in.
Trots att han inte mer än tillträtt märks det att Karl-Erik Nilsson redan har mycket tydliga tankar om hur vissa delar av svensk idrott ska utvecklas under hans ledning.
Men han vänder sig mot begreppet ”hans ledning”.
– Styrelsen är ett lag där alla gör jobbet. Jag är lagledare, men främst ändå en del i laget. Så har jag sett på min roll i alla sammanhang där jag varit ordförande.
På frågor där Nilsson har en tydlig åsikt svarar han bestämt och koncist, utan att för den skull ge ett auktoritärt intryck.
Bullrige företrädaren Björn Eriksson kännetecknades av ett så högt tonläge att budskapen ibland framstod som tydligare än vad de i själva verket var. Karl-Erik Nilsson har en mjukare framtoning och formulerar sig på ett sätt som vittnar om lyhördhet.
RF:s förhållande till staten har varierat under åren. Under perioder med stark självständighet har idrotten bestämt över fördelningen av det statliga idrottsbidraget. Andra perioder har regeringen valt att öronmärka en ansenlig del av bidraget.
– Ju mer politikerna är inne och styr desto mer begränsar de idrottens möjlighet att hantera bidraget.
Den nu sittande regeringen har utanför bidraget skjutit till 100 miljoner kronor för satsningar på idrott i utsatta områden.
Det är så det ska vara anser nye RF-ordföranden.
– Det generella idrottsbidraget ska inte urholkas av specialinsatser. Sådana insatser måste gå utanför. Annars blir det mycket svårt för idrotten att utvecklas. Hur stor frihet idrotten ska ha att hantera statsbidraget är en av de viktigaste frågorna.
Med tolv års erfarenhet som kommunstyrelseordförande och kommunalråd har Karl-Erik Nilsson en värdefull bakgrund i de förestående förhandlingarna med politikerna.
– Jag vet hur det är att sitta på den politiska stolen och vet hur det är när det alltid finns för små resurser. Vi vill varandras framgång. Vi får försöka lira ihop. Kompromissvilja är alltid bra när man ska försöka nå resultat.
Han menar att tillståndet på förhållandet till staten inte enbart beror på hur starka eller svaga idrottens främsta företrädare är i förhandlingarna.
– Det beror också på vilken regering vi har och även tidens utveckling spelar in. Det är viktigt att ministern som har idrotten på sitt bord har en stark ställning i regeringen. Det har Jakob [Forssmed] och varje gång han är med i idrottssammanhang visar han att han brinner för idrottens utveckling.
Nilsson understryker betydelsen av enighet inom idrotten.
– Den största förhoppningen är att vi ska kunna hålla samman den svenska idrottsrörelsen så att den talar med en röst. Det är viktigt för att nå framgång i vårt förhållande till staten, regioner, kommuner och näringslivets företrädare. Håller vi ihop inåt finns förutsättningar att lyckas.
Det har under åren funnits starka motsättningar mellan RF och Sveriges olympiska kommitté (SOK), men nu har parterna uttalat vilja om samarbete med projektet Elitidrott 2030.
Hur det kommer att fungera i praktiken återstår att se. Nilsson är hoppfull och menar att förhållandet mellan honom, SOK-ordföranden Hans von Uthmann och Parasportförbundets ordförande Åsa Llinares Norlin, har betydelse.
– Vi har en mycket bra personlig relation vilket ofta är en bra början när man ska samarbeta. Det blir prestigelöst och med en gemensam målsättning att utveckla elitidrotten.
Elitidrotten, ja – RF har under åren fjärmat sig från ordet elit till den grad att det blivit skambelagt i delar av idrotts-Sverige. Desto mer har det talats om värdegrund, trygghet och hållbarhet.
Har det till och med lagts för stor tonvikt på dessa områden och för lite på själva idrottandet?
– Det handlar om idrottens trovärdighet, och att den är stor är nödvändigt i relationen till staten och de andra parterna jag nämnde tidigare.
– Idrotten har som folkrörelse alltid varit starkt värderingsdriven. För RF Sisu och alla specialförbund kommer idrotten i första hand och så ska det vara. På köpet får vi stor samhällsnytta. Idrotten gör stor samhällsnytta varje dag, varje timme och varje minut. Men det är viktigt att vi får stor samhällsnytta för alla individer och därför är trygghetsfrågorna oerhört betydelsefulla.
Vi återgår i samtalet till ordet elit. Det finns de som anser att RF inte ska satsa på elit utan enbart syssla med bredd, hälsa, idrott för livet och värdegrundsfrågor.
Den nye RF-ordföranden håller inte med.
– Självklart ska RF vara involverat i elitsatsningar och är också det. Det handlar bland annat om elitgymnasier och om stöd till specialförbund som varje dag har elit på agendan.
Sedan säger Nilsson något som inte kommer att gillas av alla men säkert välkomnas av en stor majoritet av de 73 förbunden.
– Under några år har det varit för lite fokus på elitidrotten. Det har blivit bättre och elitfrågan kommer framöver att vara en av de viktigaste för oss.
Under Björn Erikssons ordförandetid framfördes kritik mot att RF blivit en byråkratisk myndighet som på olika sätt beskurit medlemmarnas frihet.
Utan att för den skull kritisera sin företrädare säger Nilsson:
– Vi ska vara en stödorganisation till medlemmarna för att utveckla svensk idrott. Riksidrottsstyrelsen måste nu visa att vi har fokus på de här frågorna och jag känner ingen oro för det.
På frågan om RF avser att ha riktade anslag till förbunden svarar han:
– De ska ha så stor frihet som möjligt. Vi kan inte ha en hållning uppåt i systemet då vi kräver att staten ger oss frihet och en annan hållning internt. Varje specialförbund är bäst skickat att hantera pengarna de får.
Under våren har RF, SOK och fotbollförbundet valt ny ordförande – samtliga män. RF är den enda av de tre organisationerna som haft en kvinna – Karin Mattsson– som ordförande.
Tänker du ibland att ni män hindrar kvinnor från att komma fram i ledande positioner?
– Det är oerhört viktigt att vi har jämställda ledningar i alla samhällsorganisationer. Det har tagits många bra steg. Det gladde att se och höra många yngre och många kvinnor i talarstolen under stämman. Ju fler kvinnor vi har i föreningar och distrikt, desto fler kommer vi att få på den nationella nivån. Den breda bas som byggs kommer på sikt att betyda mycket.
Men utgör ni män ett hinder?
– För egen del kandiderade jag eftersom det var så många som bad mig. Initialt var det stödet som fick mig att kandidera. Att Fotbollförbundet nominerade mig var förstås viktigt men helt avgörande var stödet från mindre förbund.
Vad med din person tror du är förklaringen till det breda och starka stödet?
– Oj, det är svårt att recensera sig själv. Men jag tror att medlemmarna har mycket stort förtroende för valberedningen. Det kom inte ett motförslag på valberedningens förslag på ny styrelse.
Kan det vara så att du känns som den samlande kraft idrotten behöver?
– Åh, Jonas, jag kan inte recensera mig. Men skulle det vara så att omgivningen ser mig så blir jag mycket stolt.
Är din känsla inför det här uppdraget likadan som då du blev fotbollsordförande?
– Både ja och nej. Jag är lika glad, tacksam och motiverad. Men jag hade varit verksam i fotbollen länge och kunde den. Det här är helt nytt för mig och det finns mycket att lära om olika idrotter, stora som små.
– Jag är en idrottsnörd och ser verkligen fram emot alla utmaningar som väntar.
