Politisk korrekthet är ett verktyg för socialistisk censur och tankekontroll
En polis står vakt i Shanghai vid nyårsrusningen. Myndigheter i Shanghai har skärpt censuren över kritik på internet, när det gäller att samla människor på internet, och genom att förtrycka media. Shanghai, Kina, den 3 januari 2015. Foto: Wang Zhao/AFP/Getty Images


En del av George Orwells dystopiska regering i romanen ”1984” var dess användning av språket ”Nyspråk”, en förenkling av det engelska språket som skulle tjäna statens behov. Nyspråk ändrade tankar så att folket blev oförmögna att tänka utanför partilinjen.

Vi ser nu samma princip i den politiska korrektheten, där ordens betydelse ändras för att passa politiska narrativ, och där folk censurerar sina tankar för att inte bryta mot statens artificiella moral.

Den politiska korrektheten hittar vi tydligast där begreppet har sitt ursprung: under det kinesiska kommunistpartiet (KKP) där Mao Zedong myntade konceptet 1967 för att kontrollera missnöje bland allmänheten i början av Kulturrevolutionen. Tanken var enkel: stöd regimens policies och du är politiskt korrekt. Gå emot dem och du kan bli en måltavla och förstörd.

Under den kinesiska regimen används det som ett artificiellt moralsystem för att säkra socialistiska policies.

KKP:s användning av politisk korrekthet är olik hur det används i USA och Europa. Syftet bakom det är dock detsamma. Under den kinesiska regimen används det som ett artificiellt moralsystem för att säkra socialistiska policies.

Ett exempel är KKP:s lagar för filmcensur, där standarderna medvetet är vaga så att filmskaparna drivs till att övercensurera sig själva för att vara myndigheterna till lags. Med användningen av det här systemet behöver människor överväga vad regimen skulle anse vara omoraliskt, och försöka förcensurera sig själva för att tillfredsställa sina politiskt korrekta censorer.

Variety skrev om den kinesiska filmen ”Last Sunrise” som ett exempel. KKP:s kritik var att den ”visade för mycket av mänsklighetens mörka sidor”. För att blidka regimen fick filmmakarna klippa i filmen. Regissören Ren Wen sade: ”Problemet är att de inte är specifika, så vi blev tvungna att klippa allt vi trodde att de skulle kunna tycka var för mörkt eller våldsamt.”

Visst kan det vara en bra sak att göra en film mindre mörk och våldsam, men i sammanhanget politisk korrekthet är syftet ett annat.

I boken ”Love Letter to America” förklarar den ryske avhopparen och före detta propagandisten Yuri Bezmenov att när en kommunistregim försöker omvända ett land, så attackerar det hela nationens moraliska och kulturella grundval. De här attackerna tar sig olika uttryck, men omfattar marknadsföring för droganvändning, gräsrotsrörelser, och alla sorters laster.

När en regim sedan tar makten kommer den att förbjuda destabiliserande system. Bezmenov skrev att när en socialistregim tar form så behöver den sedan skapa stabilitet och en ”ny moral”. Vid det laget finns ”Inga fler 'gräsrotsrörelser'. Ingen mer kritik mot staten. Pressen kommer lydigt att censurera sig själv”, förklarar Bezmenov.

Med andra ord används politisk korrekthet under stadierna att förstöra moralen och att destabilisera samhället, för att skydda de system som driver på det kulturella förfallet. När regimen tagit hela makten kommer den dock att använda politisk korrekthet för att skydda sin maktställning.

Det lever i den dystopiska verkligheten som Orwell föreställde sig, men med en skinande yta som de är tillsagda att vara glada över.

I sammanhanget KKP har stadiet där de vill att människor ska känna ”mänsklighetens mörka sidor” nått sin ände – åtminstone när det handlar om det kinesiska folket. Istället vill det att människor ska vara glada över arbetsveckor med 12-timmarspass, 6 dagar i veckan, och en miljö med masscensur och övervakning. Det lever i den dystopiska verkligheten som Orwell föreställde sig, men med en skinande yta som de är tillsagda att vara glada över. Tankar om att livet skulle kunna vara bättre med ett annat politiskt system skulle vara farliga för staten, och därför förbjuder regimen bildspråk som skulle kunna väcka sådana tankar.

Samtidigt har KKP inga problem att porträttera ”mänsklighetens mörka sidor” när det tjänar dess intressen – som att visa livet innan kommunistregimen tog makten. När kineser började fascineras av Kinas 5 000-åriga historia tog KKP saken ett steg vidare och förbjöd avbildningar av Kina innan KKP tog makten.

När föreställningen ”Yangxi Palace”, som handlar om livet i det kejserliga Kina, blev landets mest sedda drama såg kommunistregimen det allmänna intresset för den kultur det hade förstört som ett hot mot dess makt. Statlig media gick därför ut med att showen, liksom andra dramer om kejsartiden, hade ”negativ påverkan” och de blev snart därefter bannlysta.

KKP har porträtterat traditionell kinesisk historia – med tonvikten på son- eller dotterlig fromhet, anständighet, och vördnad för det gudomliga – som någonting mörkt och ondskefullt. All porträttering av de sanna värdena och kulturen ses som ett hot mot staten.

Följ Joshua på Twitter: @JoshJPhilipp

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för vilseledande information. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi bevakar viktiga nyheter som annars kan ignoreras. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.