Tucker Carlsons öde illustrerar att medielandskapet belönar det provocerande, känslomässiga och extrema snarare än sanningen. När uppmärksamhet blir hårdvaluta drivs medier och politiker mot allt hårdare retorik, vilket leder till polarisering och konspirationstänkande, skriver USA-experten Anders W. Edwardsson.
När den amerikanske journalisten Tucker Carlson slog igenom för drygt två decennier sedan gjorde han det genom att vara kontroversiell, polemisk och tydligt höger. Trots detta förblev han länge accepterad inom det etablerade medielandskapet. I USA finns nämligen inte samma krav på absolut anpassning till en ”åsiktskorridor”. Carlson kunde därför först arbeta på CNN innan han gick till Fox News, där han blev en av USA:s mest inflytelserika programledare.
Carlson lyckades där genom sin aggressiva debatteknik och retoriska skicklighet plocka isär mängder av politiskt korrekta ”sanningar” och formulera bitande kritik mot både vänstern och det republikanska etablissemanget. Under Donald Trumps första period betraktades han därför av många som en särskilt farlig representant för den nya högern – och blev samtidigt en hjälte för miljontals amerikaner trötta på skatter, förbud och skönmålningar.











