Detta är en opinionstext. Åsikterna är skribentens egna.

Det har föreslagits att kommunernas motvilja mot utbyggnad av vindkraften bör hanteras genom ökade ekonomiska incitament för kommunerna. Detta kan dock ses som ett finare uttryck för ordet muta. Det menar journalisten Tege Tornvall.

Allt fler svenska kommuner protesterar mot vindkraft på sina områden. Även om kommunpolitikerna själva kanske accepterar vindkraft, gör kommunernas invånare det sällan.

Det bekymrade den förra regeringen, som ville snabba på kommunala beslut för utbyggd vindkraft. Därför tillsatte den en utredning med uppdrag att föreslå sätt att minska kommunernas motstånd.

Som utredare tillsattes Leksands dåvarande kommunalråd, centerpartisten Ulrika Liljeberg. Den nya regeringen ärvde denna utredning, och Liljeberg har nu lämnat sitt förslag till den nya klimatministern Romina Pourmokhtari (L).

Förslaget kan enkelt sammanfattas i det enda ordet MUTA. Kommunerna och deras invånare ska ”kompenseras” med pengar genom årliga ersättningar, inlösen av fastigheter respektive ”finansiering för det lokala samhällets utveckling”.

Kommuner föreslås också få ”tillfälligt stöd … för planering av utbyggd fossilfri elproduktion”, och den statliga Energimyndigheten skall ”vägleda” ny lag om kommunala energiplaner.

Kommunerna och deras invånare ska ”kompenseras” med pengar genom årliga ersättningar.

Vad detta skulle kosta framgår inte, annat än att 120 miljoner kronor föreslås avsättas för kommunala energiplaner. Totalt rör det sig rimligen om miljarder.

Utredningen har inte behandlat frågan om mer vindkraft alls behövs eller vilka miljömässiga och ekonomiska konsekvenser fortsatt utbyggnad kan få. Inte heller frågan om hur mer elenergi ska produceras när det blåser för lite.

Tege Tornvall - Journalist