Något jag tycker är väldigt intressant är hur färgade våra värderingar (generellt sett) är av samtiden och rådande normer. Många gånger är vi inte ens medvetna om dem utan har undermedvetet accepterat dem som någon form av sanning. Ofta är det först när någon bryter mot dessa mer eller mindre oskrivna regler, som vi reagerar. Kan man verkligen göra så? Det är också väldigt fascinerande hur normer och värderingar förändras över tid.

Ta till exempel det här med hur stor yta som anses normalt att bo på. När jag och min man berättade för omgivningen att vi planerar att flytta in i ett 200 år gammalt torp på knappt femtio kvadrat framöver, var det många som höjde på ögonbrynen. Oj vad litet, då ska ni bygga ut va? Nej, det var inte tanken… När vi läste om vilka som bott i torpet tidigare, upptäckte vi att det genom åren levt både fem, sex och sju personer där samtidigt. Under en period var det hela 12 (!) personer som bodde i torpet på samma gång – ofattbart med dagens mått mätt, men inget direkt ovanligt på den tiden. Och idag anses det ju nästan vara synd om barn som tvingas dela rum med sina syskon…

Jag är inte ute efter att säga att det var bättre förr, och har full förståelse för att behovet av utrymme ser olika ut för t ex ett par och en barnfamilj. Däremot tycker jag verkligen att utvecklingen är intressant. Boendeytan har ju mer eller mindre alltid varit starkt sammankopplad med status – ju bättre ställt någon har det, ju större och pampigare bor de också generellt. Därför är det kanske inte så konstigt att den genomsnittliga bostadsytan per person har ökat genom åren, i takt med att vi i västvärlden fått det allt bättre.

Kan det bli för mycket av det goda? I en värld av överflöd och oändliga valmöjligheter, där tempot ständigt tycks öka – växer behovet av lugn och stillhet.

Men är mer alltid bättre? Eller kan det bli för mycket av det goda? I en värld av överflöd och oändliga valmöjligheter, där tempot ständigt tycks öka – växer behovet av lugn och stillhet. Många av oss drunknar i våra prylar och åtaganden! Det är troligen därför som jag (och många med med mig) känner en längtan till det enkla och avskalade.

Att jag känner stor passion för att leva enklare och mer hållbart har nog inte undgått någon som läser min blogg. Men att jag även är förtjust i arkitektur och då framförallt planlösningar kanske det inte är lika många som vet.

För några år sedan upptäckte jag det ultimata sättet att kombinera dessa ämnen och lyckan var total! Jag snöade in mig fullständigt på så kallade ’tiny houses’, mikrolägenheter, kvadratsmarta bostäder och alternativa byggmetoder. Jag förälskade mig i de kreativa lösningarna, de miljövänliga materialen och tanken att färre prylar ger större frihet. Jag rös av välbehag varje gång jag kom över de extremt genomtänkta och okonventionella planlösningarna – där varenda möbel och del i bostaden inte fyllde en, utan flera funktioner.

Jag häpnade över hus och lägenheter som närmast kan liknas vid schweiziska arméknivar; där väggar och möbler trollas bort och fram efter behov, där otroligt många funktioner samsas på extremt liten yta och flexibiliteten är så imponerande att man blir mållös. Jag och min man dammsög nätet efter inspiration och plöjde igenom det ena youtube-klippet efter det andra. Vi kom i kontakt med begrepp som off grid, earthship och halmbalshus.

Så småningom började vi även skissa på egna lösningar, på alltifrån attefallshus till jordskepp och mikrohus på hjul. Jösses vad många ritningar och skisser det blivit genom åren…

Även om jag inte flyttat så många gånger i mitt liv, har jag ändå hunnit med några olika boendeformer med varierande ytor. Jag är uppväxt i en relativt stor villa på 7 rum och kök. Under studietiden och de första arbetsåren bodde jag i en lägenhet på 46 kvm, först själv och sedan tillsammans med min man. Sedan köpte vi en villa med 78 kvm boarea och lika mycket biarea (källare med garage, tvättstuga mm).

Under några år bodde jag, min man och katt på ca 25 kvm (Om någon satte kaffet i halsen nu, kan jag intyga att det går alldeles utmärkt!). Faktum är att jag trivts oerhört bra i samtliga boenden och är förvånad över hur snabbt man vänjer sig vid att bo på en viss yta.

Stora flashiga herrgårdar i all ära, men personligen har alltid små torp och stugor tilltalat mig mer. Jag trivs med att bo på liten yta! Nedan listar jag några av alla de fördelar som följer med ett litet hem.

9 fördelar med att bo på liten yta

1. Städning. Det går snabbt att städa! (kommentarer är egentligen överflödiga  ) Men det gör verkligen stor skillnad om det är 50, 150 eller 250 kvm som ska städas.

2. Ekonomi. Det är ekonomiskt! Generellt är det billigare att bo på liten yta, oavsett om man äger eller hyr sin bostad. Dessutom är kostnaden för nybyggnation, renovering och underhåll direkt kopplad till bostadens storlek. Utöver det, behöver man inte köpa lika mycket möbler och prylar för att fylla huset, vilket också kostar pengar.

3. Umgänge. Att bo på liten yta ger många gånger närmare relationer. Man umgås med varandra, istället för att familjen är utspridd i hela huset och pysslar med olika saker på var sitt håll.

4. Miljövänligt. Färre prylar, mindre byggnadsmaterial och lägre uppvärmningsbehov – bra för miljön och klimatet (samt plånboken).

5. Begränsat utrymme gör det omöjligt att klamra sig fast vid överflödiga och onödiga prylar. Det finns helt enkelt bara plats för de saker som verkligen fyller en funktion och tillför värde i ens liv (och varför äga mer än så?)

6. Frihet. Färre prylar och lägre kostnader frigör såväl tid som pengar – vilket ger ökad frihet.

7. Mysigt. Japp, små utrymmen är mysigare.

8. Frisk luft. En vanlig effekt av att bo på mindre yta, är att man automatiskt vistas mer utomhus.

9. Möjliggör lyx/kvalitet. På en liten yta är det möjligt att kosta på material och möbler mer, utan att det blir dyrt. Självklart gör det stor skillnad om man köper några få kvadratmeter eller en större mängd av exempelvis ett lyxigt kakel. Det blir lättare att satsa på kvalitet när man inte behöver kvantitet.

Sandra Junhammar brinner för yoga, hållbar livsstil och personlig utveckling. Hon har valt ett liv i frivillig enkelhet och tagit en paus från jobbet som byggnadsingenjör. Sandra intresserar sig för självhushållning och strävar efter att leva nära och i samklang med naturen. I sina texter lyfter hon ämnen som rör hälsan och miljön, men också normer, minimalism och downshifting. Förhoppningen är att inspirera andra att frigöra tid och må bättre. Den här texten publicerades ursprungligen på hennes blogg.