För en tid sedan läste jag boken Fuck Your Fears av Johannes Hansen. Precis som titeln antyder handlar den om rädslor, men framför allt om att våga möta dem. I samband med att jag läste boken insåg jag att rädslor i mångt och mycket styrt mitt liv. Att jag undvikit saker och fattat många beslut, bland annat av rädsla för vad andra ska tycka och tänka. Det blev också väldigt tydligt för mig att jag inte ville fortsätta på det sättet.

Turligt nog "är mod inget man föds med, utan en muskel som går att träna upp" som Johannes uttrycker det. Och det är nog faktiskt så, att det enda sättet att bli kvitt en rädsla, är att möta den… Sedan den insikten verkligen sjönk in, har jag successivt försökt att utmana mig själv att göra saker trots att de skrämmer mig.

Modiga människor lever inte för evigt, men fega människor lever inte alls.

– Johannes Hansen

Främst i våra tankar

Jag tror faktiskt att de allra flesta människor har någon form av rädslor, även om det såklart kan variera vad vi är rädda för. En del människor tycker att det är otäckt med okända saker, medan andra fruktar att bli övergivna och lämnas ensamma. Vissa är rädda för mörker, andra för höjder, spindlar eller att prata inför en grupp. Rädslor kommer verkligen i alla möjliga former och nyanser. Några av dem grundar sig på fysiska faror, medan andra främst finns i våra tankar…

Något jag är lite rädd för är faktiskt att blogga. Eller rädd och rädd, jag tycker det är lite läskigt (samtidigt som det såklart är väldigt kul!) Dels är det en utmaning att dela med sig av sina tankar och reflektioner, så att vem som helst kan ta del av dem – men på samma gång behöver jag verkligen träna på att både uttrycka och stå för mina åsikter. Dessutom har jag aldrig varit bekväm med att stå framför kameran, utan närmast sprungit och gömt mig så fort det vankats fotografering – ytterligare en sak jag får träna på med andra ord.

Sedan har vi ju det här med prestationsångest och rädslan för att misslyckas, som jag tyvärr bär med mig i mycket av det jag gör (men aktivt jobbar på att träna bort). Den allra största utmaningen är dock att jag varit så jäkla rädd för att sticka ut, bryta mot normer och att välja/vara annorlunda. Och på sista tiden har ju vi (min man och jag) inte bara brutit mot en rad normer, utan jag skriver ju dessutom om det här… Dubbelt läskigt med andra ord!

We don′t grow when things are easy. We grow when we face challenges.

– Joyce Meyer

För mig har rädsla varit en obehaglig känsla, något jag försökt att undvika. Den är ju ursprungligen starkt kopplad till vår överlevnadsinstinkt. Men i vissa fall kan rädslan stjälpa snarare än hjälpa – eftersom hoten nu för tiden sällan utgörs av sabeltandade tigrar, utan många gånger mest finns i våra tankar.

Behöver inte vara dåligt

Rädsla behöver ju inte alltid vara något dåligt. Problemet uppstår bara när vi låter rädslan styra våra liv, när vi undviker saker som vi egentligen skulle vilja göra. Numera försöker jag se rädsla (eller nervositet) som en indikation på att jag börjar röra mig i utkanten av min comfort zone. Och det är ju när vi kliver utanför vår bekvämlighetszon som vi växer och utvecklas allra mest.

En vän till mig satte så fina ord på en känsla som jag också burit med mig under en tid: Jag har levt så länge med rädslor av olika nyanser och är trött på att vara rädd. Jag längtar efter att få skala av alla filter och bara vara jag. Med tiden så…

En annan sak som jag noterat, är att jag har en tendens att skjuta upp saker som jag är lite rädd för. Därför var nedanstående citat något av ett slag i magen, men samtidigt väldigt nyttigt och sant.

Det kommer aldrig bli lättare för att du väntar.

– Johannes Hansen

Om du någon gång gjort något du är rädd för och lyckats med det, så vet du vilken fantastisk känsla det är att övervinna sina rädslor. Det känns typ som att man växer en halvmeter som person. Den insikten har hjälpt mig mycket och fått mig att faktiskt börja utmana mina rädslor mer.

Sandra Junhammar brinner för yoga, hållbar livsstil och personlig utveckling. Hon har valt ett liv i frivillig enkelhet och tagit en paus från jobbet som byggnadsingenjör. Sandra intresserar sig för självhushållning och strävar efter att leva nära och i samklang med naturen. I sina texter lyfter hon ämnen som rör hälsan och miljön, men också normer, minimalism och downshifting. Förhoppningen är att inspirera andra att frigöra tid och må bättre. Den här texten publicerades ursprungligen på hennes blogg.