I den tidiga musiken finns många okända skatter att upptäcka. Begreppet rymmer över tusen år av olika musiktraditioner från när och fjärran. 1-6 juni bjuder Stockholm Early Music Festival, för 16:e året i rad, på ett smörgåsbord ur en lång och rik musikhistoria.

Årets program innehåller allt från unga stjärnskott som gossopranen Aksel Rykkvin till vokalensembler i världsklass, däribland belgiska Huelgas Ensemble och franska Organum. Man kan få höra antika lyror, italienska renässanstonsättarinnor och Sveriges äldsta mässa. Norska ensemblen Barokkanerne framför Pergolesis Stabat mater, och på nationaldagen uppträder Ale Möller och Lena Willemark med nordiska medeltida ballader.

– Vi vill att publiken ska upptäcka rikedomen i floran av artister, i första hand de som finns ute i Europa men naturligtvis även svenska och utomeuropeiska artister, bärare av de här olika traditionerna, säger Peter Pontvik, grundare till festivalen.

Tonsättare som han är ser Pontvik festivalen lite som en komposition i sig:

– Jag tänker mycket på olika sammansättningar av instrument, vokalt, olika tidsepoker och hur saker och ting matchar varandra, kontraster eller olika länder. Det finns ett antal pusselbitar när vi sätter ihop festivalen.

De stora internationella ensemblerna kommer att framträda varje kväll i Tyska kyrkan. På invigningskvällen uppträder belgiska Huelgas Ensemble under Paul Van Nevels ledning.

– Det är en vokalensemble som sjunger renässanspolyfoni från Flandern, det område som idag är Holland och Belgien. Där finns en otroligt rik tradition av just flerstämmighet, vokal polyfoni, och det ska de ge smakprov på.

Historiska krönikor och reseskildringar därifrån beskriver en "fantastisk musikalisk värld som bebos av kvinnor".

– Cappella Artemisia, musikgrupp

Huelgas Ensemble har funnits i över 40 år, men det här är första gången de kommer till Sverige. Kvällen inleds av ett norskt underbarn, gossopranen Aksel Rykkvin. Rykkvin har en teknik som motsvarar en fullvuxen och väl instuderad sångare, fast han fortfarande är en pojke på 14 år, säger Pontvik.

Ett litet orosmoln på himlen är att han ska komma in i målbrottet innan svenska publiken får tillfälle att höra honom.

– Jag hoppas verkligen att han håller ut till juni.

Man hör inte lika ofta talas om kvinnliga som manliga tonsättare i historien, men i renässansens Italien fanns det många. Historiska krönikor och reseskildringar därifrån beskriver en "fantastisk musikalisk värld som bebos av kvinnor", enligt  gruppen Cappella Artemisia, som specialiserat sig på tidiga verk av italienska nunnor.

Dessa historiska vittnesmål är särskilt spännande i ljuset av de stränga restriktioner som styrde varje aspekt av nunnornas liv – inte minst deras musik. Nunnornas repertoar bär en slöja av mystik, skriver gruppen på sin hemsida. Hur lyckades de uppföra dessa verk, som ofta innehåller delar för tenor- och basröster, och instrument som alla var officiellt förbjudna i klostren?

Cappella Artemisia ger under ledning av amerikanskan Candace Smith en konsert i Tyska kyrkan näst sista festivaldagen.

Med bara några toner från lyran kan vi förflyttas rakt in i hjärtat av ett forntida samhälle.

– Michael Levy, kompositör

Från barocken finns det utförliga beskrivningar om improvisation och ornamentering, men från längre tillbaka i tiden kan det vara glest med information. Det är vanligt att man liksom Cappella Artemisia ser till andra källor, såsom krönikor eller målningar. Målningar kan till exempel beskriva vilka material instrument var byggda i och hur fingrarna var placerade på instrumentet.

Det inslag på programmet som är från längst tillbaka i tiden är engelsmannen Michael Levys seminarium "Att återskapa en lyra". Levy bygger lyror enligt forntida modeller och målningar. 

Med musiken vill han "återuppväcka de gamla förfädernas anda, fånga några ögonblick av en tid då människor föreställde sig att universums väv var sammansatt av harmonier och toner. En vänligare tid, då man verkligen uppskattade livets skörhet, och då varje handling utfördes med en stor vördnad för gudarna," skriver han på sin hemsida.

Han jämför musik med magi. Med bara några toner från lyran kan vi förflyttas rakt in i hjärtat av ett forntida samhälle.

Levy kommer bland annat att spela en en melodi som man har hittat nedtecknad i kilskrift på en lertavla i Ugarit, i nuvarande Syrien, berättar Peter Pontvik. Denna 3400 år gamla musiknotation, från långt före Kristus, kan vara den äldsta någonsin som man känner till.

Många yngre kommer dit för att de tycker att själva konsertformen är innovativ och behaglig.

– Peter Pontvik, tonsättare och grundare till festivalen

Pontvik själv ska tillsammans med sin grupp Ensemble Villancico, som vanligen spelar tidig nordisk och latinamerikansk barockmusik, göra ett uruppförande av Sveriges äldsta mässa. Den skrevs förmodligen redan på 1580-talet och skulle sjungas till kung Sigismund av Polens ära. Kung Sigismund var på väg till Stockholm, men av någon anledning kom han aldrig fram, utan avvek till Danzig.

Stycket är en så kallad parodimässa som bygger på ett annat musikstycke av Orlando di Lasso. Den skrevs av en Bertil Kellner men uppfördes aldrig på sin tid.

– Historiskt sett är det en viktig dokumentation att ta upp en sådan här mässa. Men sedan kan jag själv tycka att den rent musikaliskt kanske inte är något mästerverk, säger Pontvik.

Ett udda inslag i festivalens kontext är den engelska a cappella-gruppen Swingle Singers, som sjunger verk för barockorkester i vokal tappning. Vanligtvis är festivalen noga med att hålla sig till den akustiska musiken, men i Swingle Singers fall är mikrofonerna en förlängd arm, deras instrument, säger Pontvik.

Klockan 23 börjar nattkonserterna. De utspelar sig i en liten lokal med levande ljus. Musikerna är placerade i mitten, och åhörarna kan inta en vilsam position på madrasser runtom. Dessa konserter lockar en helt annan publik.

– Många yngre kommer dit för att de tycker att själva konsertformen är innovativ och behaglig, säger Peter Pontvik.

Stockholm Early Music Festival har även en egenproducerad föreställning för barn. Den återkommer fyra gånger och handlar om drottning Kristina, "the Dancing Queen".

 Norska gossopranen Aksel Rykkvin sjunger Händels "So shall the lute and harp awake"