Ordet medeltid antyder att Europas historia under lång tid skulle ha varit något tillfälligt och ointressant. Det missvisande begreppet hittades på av skribenter under renässansen i syfte att framhäva den egna epokens snille och glans. Ur musikhistorisk synpunkt borde medeltiden snarare kallas den stora utvecklingstiden, det var ju då flerstämmighet i egentlig bemärkelse utvecklades tillsammans med en fullt funktionell notskrift.
Renässansen ville inte gärna se att det i en kultur under kontinuerlig utveckling efterhand uppstår ett säreget fenomen inom de konstnärliga områdena. De senare epokerna kan iaktta de tidigare och, om de förmår att vara hjälpligt objektiva i förhållande till sig själva, konstatera två saker. Den ena att man med tiden vunnit något, hittat på nya saker, den andra att man med tiden förlorat något, tappat bort tidigare landvinningar.
