Musikens hemligheter: Tjajkovskijs "Juni" – mystiskt vemod


Pjotr Tjajkovskij åtog sig då och då att skriva beställningsverk när han behövde bättra på privatekonomin. De Tolv årstiderna, Op. 37a var ett sådant: tolv korta pianostycken skulle publiceras i den ryska musiktidskriften Nouvellist i St Petersburg – ett för varje månad under 1876. Dessa komponerade Tjajkovskij med lätthet och resultatet innehåller några av hans mest älskvärda melodier.

Varje månad i De tolv årstiderna har dessutom en undertitel och en diktrad som redaktören Nikolay Bernard och Tjajkovskij kom överens om. När vi når Juni är undertiteln Barcarolle och epigrafen från poeten Aleksey Pleshcheyev. Den lyder (fritt översatt):

Låt oss gå till stranden;
där vågorna kysser våra fötter.
Med mystiskt vemod
lyser stjärnorna ner över oss.

Det är detta ”mystiska vemod” som Tjajkovskij ger oss i den enkla melodin som inleder stycket. En enkel, ren G-moll-skala uppåt över ett lågmält gungande ackompanjemang. Vänsterhanden svarar högerhanden med några kromatiskt skärande toner. En kort växling till dur, tillbaka till moll och därefter siktar skalan upp emot himlen som en underbar nostalgisk dröm.

Efter att melodin har gått sin fulla gång växlar stämningen i mellandelen. Här kommer det riktiga Barcarolle-inslaget i stycket. Barcarolle är sången som gondoljärerna i Venedig sjunger när de glider fram i kanalerna. Böljande musik när vänsterhanden spelar synkoperat mellan taktslagen och högerhanden en vänlig melodi i dur, i terser. Båtsången växer snabbt och övergår till en march i tretakt som sedan kulminerar med stora, brutna ackord á la Tjajkovskij i det höga registret. Plötsligt blir det stilla mitt i all blomstrande energi. Basen svarar med en replik. Ett avslutande ackord leder oss sedan in i återtagningen av första temat.

Mystiskt vemod igen, en fullständig repris av hela första delen. Den här gången har vänsterhanden lite mer att säga – en motstämma vävs in under melodistämman i kontrapunktisk perfektion. Kromatik. Nostalgi. Så småningom också upplösningen i G-moll.

I den avslutande codan följer en fantasi av lågmälda ackord i olika konstellationer som påminner om någonting ur Nötknäpparsviten. Sista ordet sägs i dialogen mellan händerna, och i de allra sista takterna hör vi ett eko från den gungande Barcarollen. Endast några tafatta ackord blir kvar. De klingar ut högst upp i det ljusa registret, som de där stjärnorna som lyser så mystiskt.

Du kan lyssna på stycket i sin helhet 13:16 in i klippet. 

Henrik Kilhamn driver den nystartade youtubekanalen Sonata Secrets, där han ger en djup inblick i den klassiska pianomusikens underbara värld. I samarbete med Epoch Times ger han nu en översättning av innehållet till våra svenska läsare.

Om du befinner dig på västkusten kan du höra Henrik Kilhamn spela "Piano i månskenet" med musik av Beethoven, Chopin och Debussy: 4 juli, Västra Frölunda kyrka; 7 juli, Grundsunds kyrka; 18 juli, Styrsö kyrka.

Henrik Kilhamn framför pianot. Foto: Privat

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för felinformation. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som de flesta andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld.

Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd!

Här ser du hur du kan stödja oss.