loading


Pianisten Henrik Kilhamn och en Chopin-skulptur.
Pianisten Henrik Kilhamn och en Chopin-skulptur.
Musik

Musikens hemligheter: Chopins utsökta Nocturner – del 2

Henrik Kilhamn

Nocturnerna har blivit något av ett signum för Frédéric Chopin. Det är ganska korta, stämningsfulla stycken ”av natten” som lyfter fram pianots melodiska kvaliteter fullt ut – instrumentet liksom ackompanjerar sig självt i en sång. I en tidigare artikel gick jag igenom två tidiga Nocturner skrivna av en ganska ung Chopin. Låt oss nu istället gå till slutet och begrunda den sista i E-dur, opus 62.

När Chopin skriver den här musiken under sommaren 1846 har hans romantiska stil mognat genom åren. Det finns många lager i musiken av olika stämmor som hittar varandra i mästerlig kontrapunkt och pendlar mellan spänning och upplösning. Riktningen är ibland oklar – musiken kan plötsligt modulera till nya tonartsmarker och ge lyssnaren en upplevelse av att vara ute på äventyr.

I opus 62 finner vi också det typiska Nocturne-vemodet med melodisk klagan över ett ackompanjemang som rör sig organiskt upp och ner. Hela tiden varsamt inställt framåt; försiktigt, försäkrande. En musikalisk värld öppnar sig i natten och den komplexa väven av stämmor skimrar av underbara nyanser.

Melodin som inleder har en lätthet och en självklarhet men är också grundad av en djup basstämma. Man kan nästan höra den som en föregångare till Erik Saties berömda Gymnopedier som skulle skrivas 40 år senare. Samma typ av nostalgiskt ackord i första takten som innehåller tonerna till både ett dur- och ett moll-ackord i sig. Blandade känslor, men lutar ändå mer åt det positiva hållet i den lugna och trygga stämningen som råder.

Melodin rör sig framåt som en tankegång. En fras följs av några osäkra ackord fyllda av tvivel. De bearbetas under några takter och kulminerar i ett slags retoriskt utbrott, för att strax därpå glida vidare i den lättsamma lunken. En variation med fladdrande toner i det ljusa registret och ett större avslut av den sammanhängande frasen och tankegången.

Sedan lite nytt material när vänsterhanden spelar en böljande rörelse upp och ner med oroliga kromatiska toner. Melodin går i moll och har mer smärta i sig. Efter några spända ackord börjar styckets riktiga mellandel.


Agitato; upprört och fyllt av bubblande energi. Här uppstår den där fantastiska väven av stämmor som flätas in i varandra. Ackorden växlar mellan dur och moll och melodin lyser starkt när den kommer upp i ljusare register över det tuggande ackompanjemanget. Nyanserna skimrar för fullt och man vill aldrig att det ska ta slut för det känns så skönt att bara gå runt, runt i harmonierna.

Materialet kommer två gånger inramat av några osäkra övergångsackord. När musiken väl går vidare sker det genom en plötslig modulering som liksom omvandlar all rörelseenergi till lägesenergi.

Den första, lättsammare melodin gör sitt återtåg men fortsätter precis där den slutade förut och går direkt vidare fastän temat knappt har hörts. Det är så avancerat och raffinerat på sitt lågmälda sätt. Som konversationer som kan uppstå i en salongsmiljö som man kan tänka sig rådde i Chopins lägenhet i Paris på 1840-talet, när de närmaste vännerna stannar kvar in på småtimmarna efter en musikalisk afton. Samtalen och teorierna som uppstår där och då träffar precis rätt men är svåra att återskapa efteråt då de känns höjda i dunkel. Det finns någonting mystiskt som man bara kan närma sig under nattens stilla timmar och Chopin har lyckats fånga en glimt av det i sin musik.

Till slut kommer också nocturnen till en punkt där allt som fanns att säga har blivit sagt, och det enda som återstår är ett skönt klingande E-dur-ackord.

Henrik Kilhamn driver den nystartade youtubekanalen Sonata Secrets där han ger en djup inblick i den klassiska pianomusikens underbara värld. I samarbete med Epoch Times ger han nu en översättning av innehållet till våra svenska läsare.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!
En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för felinformation. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som de flesta andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.

Läs mer

Mest lästa

Rekommenderat

loading


Pianisten Henrik Kilhamn och en Chopin-skulptur.
Pianisten Henrik Kilhamn och en Chopin-skulptur.
Musik

Musikens hemligheter: Chopins utsökta Nocturner – del 2

Henrik Kilhamn

Nocturnerna har blivit något av ett signum för Frédéric Chopin. Det är ganska korta, stämningsfulla stycken ”av natten” som lyfter fram pianots melodiska kvaliteter fullt ut – instrumentet liksom ackompanjerar sig självt i en sång. I en tidigare artikel gick jag igenom två tidiga Nocturner skrivna av en ganska ung Chopin. Låt oss nu istället gå till slutet och begrunda den sista i E-dur, opus 62.

När Chopin skriver den här musiken under sommaren 1846 har hans romantiska stil mognat genom åren. Det finns många lager i musiken av olika stämmor som hittar varandra i mästerlig kontrapunkt och pendlar mellan spänning och upplösning. Riktningen är ibland oklar – musiken kan plötsligt modulera till nya tonartsmarker och ge lyssnaren en upplevelse av att vara ute på äventyr.

I opus 62 finner vi också det typiska Nocturne-vemodet med melodisk klagan över ett ackompanjemang som rör sig organiskt upp och ner. Hela tiden varsamt inställt framåt; försiktigt, försäkrande. En musikalisk värld öppnar sig i natten och den komplexa väven av stämmor skimrar av underbara nyanser.

Melodin som inleder har en lätthet och en självklarhet men är också grundad av en djup basstämma. Man kan nästan höra den som en föregångare till Erik Saties berömda Gymnopedier som skulle skrivas 40 år senare. Samma typ av nostalgiskt ackord i första takten som innehåller tonerna till både ett dur- och ett moll-ackord i sig. Blandade känslor, men lutar ändå mer åt det positiva hållet i den lugna och trygga stämningen som råder.

Melodin rör sig framåt som en tankegång. En fras följs av några osäkra ackord fyllda av tvivel. De bearbetas under några takter och kulminerar i ett slags retoriskt utbrott, för att strax därpå glida vidare i den lättsamma lunken. En variation med fladdrande toner i det ljusa registret och ett större avslut av den sammanhängande frasen och tankegången.

Sedan lite nytt material när vänsterhanden spelar en böljande rörelse upp och ner med oroliga kromatiska toner. Melodin går i moll och har mer smärta i sig. Efter några spända ackord börjar styckets riktiga mellandel.


Agitato; upprört och fyllt av bubblande energi. Här uppstår den där fantastiska väven av stämmor som flätas in i varandra. Ackorden växlar mellan dur och moll och melodin lyser starkt när den kommer upp i ljusare register över det tuggande ackompanjemanget. Nyanserna skimrar för fullt och man vill aldrig att det ska ta slut för det känns så skönt att bara gå runt, runt i harmonierna.

Materialet kommer två gånger inramat av några osäkra övergångsackord. När musiken väl går vidare sker det genom en plötslig modulering som liksom omvandlar all rörelseenergi till lägesenergi.

Den första, lättsammare melodin gör sitt återtåg men fortsätter precis där den slutade förut och går direkt vidare fastän temat knappt har hörts. Det är så avancerat och raffinerat på sitt lågmälda sätt. Som konversationer som kan uppstå i en salongsmiljö som man kan tänka sig rådde i Chopins lägenhet i Paris på 1840-talet, när de närmaste vännerna stannar kvar in på småtimmarna efter en musikalisk afton. Samtalen och teorierna som uppstår där och då träffar precis rätt men är svåra att återskapa efteråt då de känns höjda i dunkel. Det finns någonting mystiskt som man bara kan närma sig under nattens stilla timmar och Chopin har lyckats fånga en glimt av det i sin musik.

Till slut kommer också nocturnen till en punkt där allt som fanns att säga har blivit sagt, och det enda som återstår är ett skönt klingande E-dur-ackord.

Henrik Kilhamn driver den nystartade youtubekanalen Sonata Secrets där han ger en djup inblick i den klassiska pianomusikens underbara värld. I samarbete med Epoch Times ger han nu en översättning av innehållet till våra svenska läsare.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!
En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för felinformation. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som de flesta andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad (föräldraledig)

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024