Mammablogg: ”Tålamod smakar gott!”
"Den som väntar på något gott..." Foto: Eva Sagerfors


Genom att lära av varandra kan både vi vuxna och barnen få bättre tålamod. När vi lyckas i en tålamodsprövning blir vi belönade. Det kan kännas bra att ha tagit en mjukare väg, men det kan också resultera i något gott och välgrillat vid brasan i skogen.

Ibland funderar jag på om vi passar upp för mycket på barnen, hjälper dem med för mycket. Visst behöver vi visa dem hur man gör de första gångerna och vara med dem så att de får in rätt teknik, men sedan behöver vi släppa taget och låta dem göra saker själva. Kanske är det mest frustrerande för oss, att behöva vänta på att de ska knyta skorna själva eller misslyckas flera gånger med något.

Jag tror att barn har större tålamod än vi kanske tror. Men vi måste själva ha tålamod att låta dem försöka om och om igen. Ta som exempel det att lära sig skära en rak brödskiva. Det krävs träning och humöret kan spricka på vägen dit. Men det tycker jag att vi får lov att stå ut med.

Varsågod, en extra näve till dig

Jag minns en gång när vårt äldsta barn var omkring tre år. Vi var hemma och det var fullt upp och saker låg överallt. Lillebror krävde sitt och det var helt enkelt lite ”mycket” med allt. Dottern står i dörröppningen till köket och av någon anledning var jag på dåligt humör. Då böjer hon sig ner mot golvet och griper med handen i luften, som om hon plockade upp något där nerifrån.

– Här får du tålamod!

Hon kastar det hon plockat upp, mot mig och står där helt lugn. Jag har inte längre något humör utan har helt tappat hakan. Hon ville hjälpa mig att ha lite mer tålamod och humöret rann av mig.

Jag blev så förvånad att hon insåg vad det var jag behövde; en handfull tålamod till. Ibland när det känns som att det är för mycket kan jag ta en extra näve tålamod och välja att inte tappa humöret utan istället erbjuda en kram, jobba vidare så att jag blir klar, eller vad det nu kan handla om.

Att vänta på något gott

”Barn kan inte utveckla tålamod eller lära sig uppskjuta tillfredsställelse om de får allt de vill ha då de vill ha det.” skriver psykologen och författaren John Gray i en bok om barnuppfostran.

Det håller jag med om. Så bara det att klara att vänta tills lördag för att få lördagsgodis, fast man kanske är så sugen på onsdag, är ett bra sätt att träna på att ha tålamod.

Korvgrillning, och särskilt pinnbrödsgrillning är en tålamodsprövning, fast snyggt inslaget.

Vi tycker alla i familjen om att göra utflykter ut i naturen. Helst ska vi göra en brasa och grilla korv eller pinnbröd. Korvgrillning, och särskilt pinnbrödsgrillning är en tålamodsprövning, fast snyggt inslaget. För att ha större chans att klara den har vi lärt oss att tajming är viktigt. Det är bra att ha ätit något hemma just innan vi åker, en frukt eller en extra smörgås. Tålamodet minskar om man är jättehungrig.

Det svåraste kan vara att vänta tills det finns glöd någonstans i brasan. Finns det lite extra ork hos barnen så går de under tiden och leker, klättrar och upptäcker platsen en stund. När korven sedan äntligen sitter på pinnen är den så gott som klar, enligt 6-åringen. Helst ska någon annan hålla i pinnen och efter några ”Är den inte klar snart?” så får han den första korven fast den inte är genomgrillad och fin.

Men 9-åringen har tålamod att grilla sin korv och vänta tills den fått fin färg och blivit riktigt grillad.

– Tålamod smakar gott! konstaterade han nöjt på senaste utflykten.

Så småningom lär sig nog även 6-åringen att vänta på att korven blir klar.

Glöden är fin och korvarna så gott som klara. Vid det laget är 6-åringen mätt, och nöjd med att grilla en tom pinne. Foto: Eva Sagerfors

Än mer prövande är det att grilla pinnbröd. De ska förstås gräddas över glöd och under rätt lång tid så att degen hinner bakas klart ända in vid pinnen. Här är knepet att ta en tunnare degkorv än man egentligen vill ha. Då har man större chans att få brödet klart och det sväller upp på pinnen så att man blir nöjd med mängden. Väljer man dessutom en tjockare pinne så får brödet ett så stort hål när man drar av det från pinnen att det går lätt att peta ner smör i hålet. Det blir en riktigt god belöning för den som klarat att vänta.

För dottern, som nu är 11 år är det ingen sak att ha tålamod vid brasan. Däremot tar tålamodet slut då och då hemma. Någon gång har jag försökt med hennes eget grepp; att skicka iväg en näve extra tålamod till henne. Det har dock bara haft motsatt effekt och jag har förstått att den där extra näven tålamod ger jag bäst till mig själv.