Lotta Gröning: Politiska partier styr kyrkan med profetisk röst

Rikspolitik ur ett landsbygdsperspektiv

Politik i kyrkan har lite värde för den profetiska rösten, menar Lotta Gröning. Foto: Shutterstsock


Detta är en opinionstext. Åsikterna är skribentens egna.

Det är ganska uppseendeväckande att Svenska kyrkan styrs av partipolitik. Vad har den i kyrkan att göra? Partierna själva anser att de fyller en funktion eftersom kyrkan har så många passiva medlemmar som måste representeras. Är det denna centralisering och detta centralstyre vi kallar demokrati? frågar sig Lotta Gröning.

I söndags fick Sverige en ny ärkebiskop, Martin Modéus. Han installerades i Uppsala domkyrka och han tar över en rörelse som genom århundraden har påverkat det svenska samhället och dess människor. Svenska kyrkan har haft en viktig roll i hela landet och den var rikstäckande redan på medeltiden.

Kyrkans historia har sina mörka perioder, bland annat från 1668 och tio år framåt då över 300 kvinnor stämplades som häxor och brändes på bål. En förklaring var att den gamla folktron kom i konflikt med kyrkans krav på ideologisk kontroll. Sverige skulle kristnas, och tron på andra gudar, trolldom och mystik ansågs av kyrkan som samhällsfarlig. Därtill kom de höga kraven på moral och det klasstänkande som prästerna som maktens redskap pådyvlade folket. Men prästerna och tiderna förändrades.

Under senare decennier kom präster och deras prästgårdar att få stor betydelse för landsbygden och socknarna, och det bidrog till en sammanhållning mellan stad och land. Prästen bodde i församlingen och representerade både kyrkan och staten. Prästgården fick en administrativ funktion, och en demokratisk, och blev föregångare till den borgerliga kommunen. På 1860-talet kom nya kommunallagar som innebar en bodelning mellan kyrkans uppdrag och de rent kommunala. De borgerliga kommunerna fick ansvar för sjuk- och fattigvård medan skolan fortfarande var kyrkans ansvar. Vi hade en prästgårdskultur som stod för utbildning och kultur, där prästen inte bara predikade och undervisade utan också stod för en social samvaro.

Prästerna brukade också sina gårdar och sin mark och skog på samma sätt som bönderna i byn. Prästerna tog väl hand om sina gårdar, de skötte skogarna och många var innovativa i sin ambition att utveckla jordbruket. I prästgårdarna fostrades också en stor del av landets stora kulturpersonligheter. Det var mestadels söner till prästerna som fick möjlighet att utbilda sig. De blev författare, naturvetare, läkare och inte minst präster. För att nämna några framstående prästsöner har vi Carl von Linné, Emanuel Swedenborg och Olof Rudbeck som är tre kända vetenskapsmän som tog Sverige ut i världen. Både Emanuel Swedenborg och Carl von Linné var djupt religiösa. Swedenborg lämnade sin vetenskapliga bana på äldre dagar och började prata med änglar och hade stora religiösa grubblerier. Det sägs att änglarna hade talat om för honom att helvetet låg i Ludvika. Alla tre verkade i Bergslagen och mötte gruvornas svarta mörka hål, och blev påverkade av mörkret och bergens djup. Andra mer sentida prästsöner är till exempel Ingmar Bergman, där vi också i hans konstnärliga verksamhet finner religionen, kyrkan och inte minst prästerskapets olika roller.

Det är precis som i riksdagen, stad mot land, miljöpartister mot sverigedemokrater.

Men kyrkan möttes av nya krav i takt med att samhället förändrades. I en artikel i tidningen Axess har Martin Tunström beskrivit hur Skatteverket 1986 startade en process som avvecklade en 700-årig tradition med prästgårdskultur. Prästgården var också en bostad, och frågan uppstod om prästerna betalade tillräckligt hög hyra för de stora prästgårdarna. Bostadsreglerna beräknades olika i olika delar av landet. Det började i Värmland där tjänstemännen på skattemyndigheten ansåg att prästerna betalade för lite hyra och de eftertaxerades retroaktivt, tio år tillbaka, på enorma belopp i förmånsvärde. Det kunde handla om 100 000 kronor. Sammanlagt eftertaxerades 1 700 präster. Både moderater och socialdemokrater var eniga. Präster ska inte vara ett skattefrälse. Prästgården förvandlades till lyxbostad. Det hjälpte inte att kyrkomötet tog strid för att behålla bosättningskraven. Politikerna hade redan fattat beslutet. Konsekvensen blev att många präster inte längre kunde bo på orten utan började pendla. Landsbygden drabbas, här säljs kyrkor och prästgårdar. Många församlingar tvingas slå sig samman för att överleva. Regionalisering följer på centralisering.

De politiska partierna har bitit sig fast i kyrkans högsta organ kyrkorådet. Enligt en studie av docent Klas Hansson representerar kyrkomötesledamöter i första hand sitt parti. 2021 hade Socialdemokraterna, Centerpartiet och Sverigedemokraterna tillsammans 134 av 251 mandat. Det är ganska uppseendeväckande att Svenska kyrkan styrs av partipolitik. Vad har den i kyrkan att göra? Magnus Hagevi, som forskar om religiös förändring, menar i en intervju i Dagens arena att det är viktigt att partierna kan påverka eftersom kyrkan har en så stor roll i samhället. Framför allt menar han att det är viktigt att partierna har inflytande över kyrkans materiella resurser, såsom skogen. Partierna själva anser att de fyller en funktion eftersom kyrkan har så många passiva medlemmar som måste representeras. Är det denna centralisering och detta centralstyre vi kallar demokrati?

Kyrkan är en av Sveriges största skogsägare. Partierna i kyrkomötet slåss nu om hur skogen ska förvaltas. Det är precis som i riksdagen, stad mot land, miljöpartister mot sverigedemokrater. Centralister som har tagit över pastoratens ansvar för skogen. Pastorat som genom årens lopp förvaltat skogen väl och ökat dess värde. Skog som finansierat församlingar och kyrkor.

Politik i kyrkan har lite värde för den profetiska rösten. Den röst som skulle arbeta för människors lika rättigheter.

Lotta Gröning är journalist och fil. dr.

Kontakta journalisten: [email protected]