Författaren av den här artikeln växte upp i fattigdom och fick lida redan från unga år. Hon kämpade för att få ett bättre liv, men fick motgång på motgång. I medelåldern kom också en rad sjukdomar. Men tack vare att hon vågade lyssna på en vän hittade hon en väg som hjälpte henne att bli frisk och tillfreds med sitt liv.

De sköt min morfar tre gånger och sedan, när han var nära att dö, skar de av hans huvud. De körde in en krok i bröstet på honom och släpade kroppen på marken i ungefär 100 meter innan de slängde honom i en grop som var grävd för honom.

När de hade dödat honom konfiskerade de hela min familjs land och tillhörigheter. De lämnade oss tomhänta; vi hade inte ens en skål med ris.

När det här hände 1954, i Vietnam, var jag bara tre år.

Min morfar ägde mark och drev en framgångsrik affärsverksamhet. Han var vänlig och ärlig och var alltid generös mot andra, inkluderat de anställda och deras släktingar. Ändå dödades han med sådan grymhet, bara för att han var markägare. Han var ett offer för ”landreformen” i norra Vietnam mellan 1953 och 1956.

Den hemska bilden av hur morfar mördades hemsökte mig i årtionden efter att mamma hade berättat om det.

Familjens sorg och lidande varade långt efter hans död, eftersom folk omkring oss tog avstånd från oss. Vi levde fattigt och eländigt. Senare fick jag också olika sjukdomar.

Vid 61 års ålder log himlen äntligen mot mig; jag fick en gåva som ledde mig mot hälsa och glädje.

Jag är tacksam för att jag de senaste fem åren har kunnat leva ett tillfredsställande liv utan sjukdomar. Genom att berätta min historia hoppas jag att fler kan få nytta av den gåva som har hjälpt mig på så många sätt som jag inte hade kunnat föreställa mig.

Pappas bortgång

När min morfar hade gått bort lärde mamma mig att vara duktig i skolan, så att jag skulle kunna fly till ett bättre liv.

När jag var tio år dog min pappa av förgiftning och mamma fick försörja henne, mig och min syster, själv. Hon fick slita hårt för att klara av det.

Jag hade bestämt mig för att följa hennes råd så att vi kunde få en bättre framtid. För att komma i tid till skolan gick jag upp klockan tre på morgonen under högstadiet. Det var 25 kilometer fram och tillbaka och jag fick gå barfota eftersom vi inte hade råd att köpa skor.

Vissa vinterdagar var det väldigt kallt. Jag frös ända in i märgen, men det hindrade mig inte från att gå till skolan. Jag kom ihåg att mamma också gick utan skor när hon arbetade och slet för att vi skulle klara oss.

Avvisad från högskolan

När jag gick sista året på högstadiet lyckades mamma hyra ett rum till mig närmare skolan. Det gjorde att sträckan halverades till 12 kilometer per dag.

Husägarna gav mig mat varje dag. Jag fick samma mat som de, men de var så fattiga att vi vissa dagar bara fick rispulver av rostat ris. Jag var tvungen att dricka vatten till för att undvika att hosta av det.

Trots de svåra levnadsförhållandena gick det bra för mig och jag fick näst högst betyg i hela provinsen. Men min dröm att få läsa på högskolan sprack när jag fick veta att jag inte blev antagen på grund av att min morfar varit markägare.

Jag tappade allt hopp och orkade inte ens träffa mina vänner. Jag hade inget annat val än att trycka undan mina känslor och välja en annan riktning. För att få en inkomst sökte jag en lärarutbildning och blev mellanstadielärare.

Mamma går bort

Nästa tragedi väntade: mamma blev sjuk och dog. Hon hade gift om sig när hon var 40 år och dog bara tio månader efter att hon hade fött min halvbror.

Det svåraste var att jag inte kunde ta hand om henne när hon var sjuk, och jag kunde inte heller träffa henne en sista gång innan hon dog.

Jag var 23 år, en ung lärare som var gift sedan ett år tillbaka. Plötsligt hamnade ansvaret på mig att försörja min 18-åriga syster och att ta hand om min lillebror.

Svåra sjukdomar

Kanske var det på grund av fattigdomen och de mentala såren som jag så småningom fick sjukdomar. Det började efter att jag hade fyllt 50 år, 2001.

Några år senare, 2005, fick jag flera sjukdomar efter varandra. Jag hade artrit, hjärtproblem med svår smärta i bröstet, magproblem och sömnsvårigheter. Jag behövde dagligen ta fem olika mediciner och det gick sällan en månad utan att jag behövde besöka sjukhuset. Familjens skulder ökade och det kom fler sjukdomar.

Senare samma år fick jag veta att min 24-åriga dotter hade fått en svår sjukdom. Det var ett hårt slag, och det gjorde mitt lidande ännu värre.

Jag insåg att fattigdom inte var det mest skrämmande, utan den känslomässiga plågan. Med bådadera i bagaget kändes det stort som ett berg.

Ofta kom tankarna på att dö för att få slippa mitt eländiga liv, men det var inte meningen att jag skulle dö. Två gånger var jag också nära att bli påkörd av en bil, men båda gångerna stannade föraren på något vis i sista sekunden.

En strimma hopp

Det var inte förrän efter drygt ett årtionde av sjukdomar som en dörr öppnades mot en ljus väg framåt. Jag behövde bara bestämma mig för att ta steget framåt.

En gammal vän berättade för mig om en metod som hjälpte människor att bli friska både till kropp och sinne, samtidigt som man höjde sin levnadsmoral. Det här var 2012 och först lyssnade jag bara. Jag trodde inte på honom och tänkte att det var för bra för att vara sant.

Det lät helt enkelt alldeles för mirakulöst. Han berättade om en traditionell kinesisk, andlig metod från äldre tider, kallad Falun Gong, eller Falun Dafa. Metoden består av meditation, qigongövningar och en lära där kärnan är de tre levnadsprinciperna sanning, godhet och tålamod.

Han berättade om någon i hans by som hade varit förlamad, men som kunde ta sig upp och gå efter att ha läst ”Zhuan Falun”, Falun Dafas huvudbok. Metoden fokuserade inte på att bota sjukdomar, berättade han och förklarade att nyckeln var att förbättra sin moralkaraktär genom att följa läran. Det leder i sin tur till att många saker löser sig.

Till slut blev jag övertygad av hans uppriktighet och bestämde mig för att ge metoden en chans. Det var faktiskt första gången i livet som jag upplevde att jag hade tur.

Efter att jag började följa principerna som lärdes ut i ”Zhuan Falun” och göra övningarna och meditationen skedde stora förändringar i både kroppen och sinnet. Boken gav svar på alla frågor jag hade om mitt liv och alla prövningar jag hade gått igenom. De bittra tårarna och ilskan i hjärtat smälte bort, tillsammans med mitt hat mot de som hade skadat mig och min familj. Jag slutade att tänka på döden varje natt.

Dessutom försvann även mina sjukdomar. Jag hade inte längre någon smärta i bröstet, och artriten, magsjukdomen och sömnproblemen försvann också.

Tro på godhet

Jag fick nyligen möjlighet att åka till min hemby och besöka min gamla högstadieskola och skolan där jag undervisade de sista åren innan jag blev pensionär.

Jag berättade för mina gamla kollegor och vänner om hur Falun Dafa hade förändrat mitt liv. Alla blev glada för min skull. Jag blev också glad för deras skull, eftersom många av dem ville lära sig metoden och själva få uppleva hur bra den är.

Jag har nu haft fem år utan problem med hälsan, och jag har förstått många saker om livet som jag inte visste innan. Jag är tacksam för att mitt livsöde inkluderade att utöva Falun Dafa. Det har hjälpt mig att bli frisk och att få leva ett lugnt och tillfredsställande liv.

Min önskan för andra är att de inte begränsar sig själva till den kunskap de redan har, utan är öppna för nya upptäckter. Jag hoppas att andra kommer att ha en tro på den godhet som vi har ärvt genom traditionella värden, och som har väglett människor sedan gamla tider. När jag påbörjade min väg, vägledd av sanning, godhet och tålamod, det var då mitt liv tog en helomvändning och ledde mig mot en ljus framtid.

 

En mungo omringad av fyra lejon – det borde vara en lätt match

Den här förföljelsen har pågått i 19 år – känner du till den?