loading

Barn provar att spela fiol på öppet hus i Berwaldhallen i Stockholm. Foto: Bilbo Lantto
Barn provar att spela fiol på öppet hus i Berwaldhallen i Stockholm. Foto: Bilbo Lantto
Konst

Ledare: Unga behöver tid för kulturskapande

Kristina I. Kleinert

Tid är en viktig aspekt av kulturskapande. Att kunna bemästra och känna sig fri i en konstnärlig uttrycksform kräver tid och engagemang. Kulturen finns där för alla som är intresserade och nyfikna och det är bara att hugga in på det uppdukade smörgåsbordet av konst- och kulturskapande. Vem som får utöva och på vilket sätt skiljer sig åt beroende på var man är född och i vilken familj. Bor man i en storstad finns ofta ett stort utbud, och är uppväxten i en familj där föräldrarna är konst- och kulturintresserade ger det på ett naturligt sätt en bra ingång till ett aktivt kulturskapande.

Det finns länder där kulturen står högt i kurs och där föräldrar gärna ser sina barn göra karriär inom kulturområdet. I Ryssland och Kina kan barn drillas från tidig ålder och det finns idag otaliga videoklipp på tre- och fyraåringar som spelar fiol eller dansar balett på ett sätt som för tankarna till så kallade underbarn. För att vara så duktig i så tidig ålder börjar barnen förmodligen att öva när de inte är mycket större än en baby.

Inom scendansområdet har det exploderat med tävlingar för unga runt om i världen. Balettvariationer som tidigare framfördes av professionella dansare visas av barn i lågstadieåldern. I USA har det utvecklats en tävlingsmiljö som premierar teknisk virtuositet på ett sätt som gör att det finns risk för att dans som konstnärligt uttryck får stå tillbaka för bravuruppvisning. Det ska hoppas högre och snurras mer, och det för tankarna till hissnande cirkusnummer. På det här sättet blir kulturen en spegelbild av samhället i övrigt; där städerna växer, husen blir högre och de ekonomiska hjulen snurrar snabbare. Men är den här utvecklingen något som gagnar mänskligheten och barnen som drillas av vuxna?

Sverige har liksom övriga nordiska länder haft en annan syn på barns utveckling och kulturskapande. Hellre bredd än spets, och barn i förskoleålder får ofta prova skapande aktiviteter på dagis på en mängd olika sätt. Det finns också föräldrar som väljer en fritidsaktivitet en gång i veckan eller som själva är aktiva kulturskapare och låter barnen vara med på ett opretentiöst sätt.

Att börja tidigt med kulturskapande kan ha många fördelar och ge många fina upplevelser för barn. Att utforska och skapa tillhör några av människans positiva egenskaper och finns med från start. Att på ett lekfullt sätt ge unga möjlighet att upptäcka musikens, dansens och bildkonstens värld är en värdefull gåva, som med tiden kan utvecklas till ett stort intresse eller en profession.

Många svenska kulturskolor har ett mycket begränsat utbud av undervisning för yngre barn i förskoleåldern. Det är oftast först vid 8 års ålder som sång- och instrumentalundervisning börjar. Vissa kulturskolor erbjuder undervisning för 4-åringar i fiol enligt Suzukimetoden, vilken utgår ifrån att alla kan lära sig att spela genom att lyssna och härma. Målet är inte att driva fram professionella musiker, utan istället används musiken som medel för att utveckla barnets hela personlighet. Bland annat tränas koncentrationsförmåga och minne, motoriken utvecklas och förmågan att lyssna förfinas.

De 4-åringar som inte vill spela fiol får snällt vänta trots kanske en stor iver och lust att få spela, dansa eller skapa på annat sätt. Det är ett slöseri med mänsklig skapar- och upptäckarlust och begränsar barns utveckling.

En gyllene medelväg för att utveckla ett kulturskapande skulle kunna vara att kulturskolor ger alla barn möjlighet till en första kontakt med konst och kultur redan från 4 års ålder. Det skulle också kunna erbjudas sång- och instrumentalundervisning för att ge näring och skolning åt dem som tidigt har intresse inom ett specifikt område. Hur många yngre begåvningar och barn förlorar inte chansen på grund av att de inte får det stöd och den uppmuntran de behöver? Kanske en ännu viktigare fråga är hur många barn och unga som aldrig får chansen att upptäcka konst och kultur, och aldrig skapar med föräldrar eller besöker en kulturskola?

Att lära sig en konstnärlig uttrycksform tar tid, det finns ingen genväg. Det tar många år, och att få möjlighet att börja som barn är värt mycket. I Sverige har vi möjlighet att utveckla ett sunt förhållningssätt inom kulturutbildningsområdet där glädje och lust kombineras med disciplin och målsättning på ett respektfullt och lekfullt sätt i de yngre åldrarna. Det som krävs för att utveckla Sveriges redan bra kulturskolor är politiska beslut och resurser, och framförallt förståelse för kulturskapandets betydelse för barns utveckling och välmående.

 

Vill du läsa en politiskt oberoende (på riktigt) nyhetstidning med ledarartiklar och klassisk inrikes- och utrikesjournalistik utan politisk färgning eller överdrifter? Just nu, tidsbegränsat sommarerbjudande, endast 1 krona (99kr normalt) första månaden – ingen bindning – säg upp enkelt när du vill via mejl eller telefon. Förnyas automatiskt för 99 kr/mån tills du väljer att säga upp. Du riskerar inte mer än första kronan. Klicka här för att starta din provprenumeration nu!

Läs mer

Mest lästa

Rekommenderat

loading

Barn provar att spela fiol på öppet hus i Berwaldhallen i Stockholm. Foto: Bilbo Lantto
Barn provar att spela fiol på öppet hus i Berwaldhallen i Stockholm. Foto: Bilbo Lantto
Konst

Ledare: Unga behöver tid för kulturskapande

Kristina I. Kleinert

Tid är en viktig aspekt av kulturskapande. Att kunna bemästra och känna sig fri i en konstnärlig uttrycksform kräver tid och engagemang. Kulturen finns där för alla som är intresserade och nyfikna och det är bara att hugga in på det uppdukade smörgåsbordet av konst- och kulturskapande. Vem som får utöva och på vilket sätt skiljer sig åt beroende på var man är född och i vilken familj. Bor man i en storstad finns ofta ett stort utbud, och är uppväxten i en familj där föräldrarna är konst- och kulturintresserade ger det på ett naturligt sätt en bra ingång till ett aktivt kulturskapande.

Det finns länder där kulturen står högt i kurs och där föräldrar gärna ser sina barn göra karriär inom kulturområdet. I Ryssland och Kina kan barn drillas från tidig ålder och det finns idag otaliga videoklipp på tre- och fyraåringar som spelar fiol eller dansar balett på ett sätt som för tankarna till så kallade underbarn. För att vara så duktig i så tidig ålder börjar barnen förmodligen att öva när de inte är mycket större än en baby.

Inom scendansområdet har det exploderat med tävlingar för unga runt om i världen. Balettvariationer som tidigare framfördes av professionella dansare visas av barn i lågstadieåldern. I USA har det utvecklats en tävlingsmiljö som premierar teknisk virtuositet på ett sätt som gör att det finns risk för att dans som konstnärligt uttryck får stå tillbaka för bravuruppvisning. Det ska hoppas högre och snurras mer, och det för tankarna till hissnande cirkusnummer. På det här sättet blir kulturen en spegelbild av samhället i övrigt; där städerna växer, husen blir högre och de ekonomiska hjulen snurrar snabbare. Men är den här utvecklingen något som gagnar mänskligheten och barnen som drillas av vuxna?

Sverige har liksom övriga nordiska länder haft en annan syn på barns utveckling och kulturskapande. Hellre bredd än spets, och barn i förskoleålder får ofta prova skapande aktiviteter på dagis på en mängd olika sätt. Det finns också föräldrar som väljer en fritidsaktivitet en gång i veckan eller som själva är aktiva kulturskapare och låter barnen vara med på ett opretentiöst sätt.

Att börja tidigt med kulturskapande kan ha många fördelar och ge många fina upplevelser för barn. Att utforska och skapa tillhör några av människans positiva egenskaper och finns med från start. Att på ett lekfullt sätt ge unga möjlighet att upptäcka musikens, dansens och bildkonstens värld är en värdefull gåva, som med tiden kan utvecklas till ett stort intresse eller en profession.

Många svenska kulturskolor har ett mycket begränsat utbud av undervisning för yngre barn i förskoleåldern. Det är oftast först vid 8 års ålder som sång- och instrumentalundervisning börjar. Vissa kulturskolor erbjuder undervisning för 4-åringar i fiol enligt Suzukimetoden, vilken utgår ifrån att alla kan lära sig att spela genom att lyssna och härma. Målet är inte att driva fram professionella musiker, utan istället används musiken som medel för att utveckla barnets hela personlighet. Bland annat tränas koncentrationsförmåga och minne, motoriken utvecklas och förmågan att lyssna förfinas.

De 4-åringar som inte vill spela fiol får snällt vänta trots kanske en stor iver och lust att få spela, dansa eller skapa på annat sätt. Det är ett slöseri med mänsklig skapar- och upptäckarlust och begränsar barns utveckling.

En gyllene medelväg för att utveckla ett kulturskapande skulle kunna vara att kulturskolor ger alla barn möjlighet till en första kontakt med konst och kultur redan från 4 års ålder. Det skulle också kunna erbjudas sång- och instrumentalundervisning för att ge näring och skolning åt dem som tidigt har intresse inom ett specifikt område. Hur många yngre begåvningar och barn förlorar inte chansen på grund av att de inte får det stöd och den uppmuntran de behöver? Kanske en ännu viktigare fråga är hur många barn och unga som aldrig får chansen att upptäcka konst och kultur, och aldrig skapar med föräldrar eller besöker en kulturskola?

Att lära sig en konstnärlig uttrycksform tar tid, det finns ingen genväg. Det tar många år, och att få möjlighet att börja som barn är värt mycket. I Sverige har vi möjlighet att utveckla ett sunt förhållningssätt inom kulturutbildningsområdet där glädje och lust kombineras med disciplin och målsättning på ett respektfullt och lekfullt sätt i de yngre åldrarna. Det som krävs för att utveckla Sveriges redan bra kulturskolor är politiska beslut och resurser, och framförallt förståelse för kulturskapandets betydelse för barns utveckling och välmående.

 

Vill du läsa en politiskt oberoende (på riktigt) nyhetstidning med ledarartiklar och klassisk inrikes- och utrikesjournalistik utan politisk färgning eller överdrifter? Just nu, tidsbegränsat sommarerbjudande, endast 1 krona (99kr normalt) första månaden – ingen bindning – säg upp enkelt när du vill via mejl eller telefon. Förnyas automatiskt för 99 kr/mån tills du väljer att säga upp. Du riskerar inte mer än första kronan. Klicka här för att starta din provprenumeration nu!

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad (föräldraledig)

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024