I en scen i George Orwells novell Hängningen går den lille halvnakne hindun mot sin avrättningsplats flankerad av Orwell och andra brittiska officerare stationerade i Burma. När de passerar en vattenpöl noterar Orwell att indiern lätt hoppar åt sidan för att inte blöta ner fötterna. Orwell lämnar analysen åt läsaren: även de längst därnere kan bete sig med värdighet. Över till Sovjetunionen, där en gammal kvinna berättade: ”Akta dig för Stalin. Han går rakt igenom vattenpölar.” Som i ett politiskt negativ ser vi att även de däruppe kan bete sig som djur.

Varför beter vi oss som vi gör? Varför går somliga rakt igenom vattensamlingar, medan andra försiktigt tar en omväg runt dem? Vi kan se två förklaringar. Dels en liberal tanke, att det framför allt beror på oss själva och våra egna val, och dels en vänsteridé om att det snarare beror på de så kalllade omständigheterna – uppväxt, skola, familj och liknande.