I del 1 av den här artikeln talade vi om att klassiska texter är sådana som har bevisat sitt värde genom århundraden, eller till och med årtusenden, och som sentida, moderna böcker som sprider klichéer, inte kan jämföra sig med.

Vi har talat om hur viktigt det är att unga sinnen exponeras för stor litteratur – men det gäller ju för oss alla, oavsett ålder. Stor litteratur kan fungera som motgift mot ”woke-godhetssignalering”, och även förse oss med det sammanhang där vi kan ta itu med verkliga livsfrågor, meningen med livet och vårt syfte. Dante är ett bra exempel på en författare vars texter bevisat sitt värde, både för läsning och studier. Han dog för 700 år sedan men hans verk är lika aktuella och relevanta nu som då. 

Ett område, kanske det viktigaste, där Dante är bestämd och orubblig är frågan om människans fria vilja. Allting hänger på den, och med ”allting” menar jag inte bara hans Gudomliga komedi eller motivet bakom dikten, eller ”bara” kristendomen (vars teologi ligger till grund för dikten), utan jag menar själva den västerländska civilisationen.