Är mitt klumpiga skulpterande vackert och charmigt eller bara naivt och ofulländat? När har jag rätt att kalla mig konstnär och vilka alster borde bara brännas? Konstnärskap är en utvecklande och krävande process.

Under mina år av skapande har jag funderat på vilka titlar jag vill ha. Är jag möbelsnickare, hantverkare, konstnär, slöjdare, täljare eller träbildhuggare? Jag har funderat på om det egentligen spelar någon roll men har slutligen landat i att kalla mig folkkonstnär.

Mina avbildningar av människor är ganska naiva medan de stiliserade blommorna hämtade från gamla stilmöbler är skickligt huggna. Karaktärerna är mediterande figurer, änglar och mytiska avbildningar. Min inspiration är hämtad från folkkonsten där konstnärerna egentligen var helt oskolade människor som satt hemma och ville göra något vackert. De visste inte hur men de hade ett inre driv av att skapa.

Man testade och prövade, skrattade och kämpade. Många blev inte speciellt skickliga, eller inte skickliga alls, men de skapade något som hade charm.

När jag hade täljt min första trägubbe visade jag den för min far. Han tittade på den en stund och sade sedan: ”Den är njutningsbar att se på.” Detta har format mitt skapande. Jag arbetar inte professionellt som slöjdare eller konstnär så den tid jag har till att öva upp skicklighet gör mig inte till en mästare, men jag skapar saker som är njutningsbara att se på.

Min morbror kom hem till mig och såg en av mina reliefer med en konstnärligt tafflig mediterande karaktär på. Han berömde den och tyckte om naiviteten i uttrycket. Det gör jag också och jag växte i sättet han berömde min konst på.

Jag fick en liknande kommentar från ett annat håll där en person kallade mig naivist och berömde mig för mitt naivistiska konstnärskap, och om jag bara riktade in mig mer på denna typ av stil skulle jag kunna producera mer och även sälja. Här kommer den ekonomiska biten in och påverkar. För på ett sätt har han rätt. Om jag kallar mig naivist och använder den stilen mer kanske jag kan få en publik och börja tjäna pengar.

Men jag är inte naivist. Mitt klumpiga uttryckssätt i skulptur beror på för lite erfarenhet. Min tafatthet i tecknande beror på för få timmar framför skissblocket.

Även om jag är fostrad inom folkkonst och i en lekfull slöjdkultur så är målet perfektion. Med mitt engagemang kanske jag inte uppnår det, men målet att skapa avbilder och förenklingar av verkligheten efter min bästa förmåga finns där djupt rotad. Mina naiva träskulpturer är vackra och jag älskar dem. Men min förhoppning är att bli mycket bättre.

Jag har också arbetat med en mängd olika företagsnamn under åren. Jag satsar i praktiken inte på att sälja men det är underbart att hålla små utställningar och prata med människor. Mycket av det jag tillverkar är alster med någon typ av andligt eller mytologiskt budskap, något jag upplysts till i livet som jag tycker är intressant att dela med mig av. Just dessa möten där man kan diskutera en dikt eller ett konstverk med en främling som ger sina egna tolkningar är något helt underbart.

Varje verk har sin historia och även om det bara är en enkel näverburk ligger däri både smärta och glädje. Jag har prövat olika mönster, gjort fel, slängt, gjort om. Varje verk är en livsupplevelse och vissa alster kanske aldrig blir klara. Men de står ändå där i min ateljé, och ibland sätter jag mig framför ett ofärdigt verk och tänker tillbaka på den tiden då jag först började skapa det. Hur trädet fälldes, hur det sköts ut ur skogen på en kälke, det första hugget med yxan.

Vill du läsa en politiskt oberoende (på riktigt) nyhetstidning med ledarartiklar och klassisk inrikes- och utrikesjournalistik utan politisk färgning eller överdrifter? Just nu, tidsbegränsat sommarerbjudande, endast 1 krona (99kr normalt) första månaden – ingen bindning – säg upp enkelt när du vill via mejl eller telefon. Förnyas automatiskt för 99 kr/mån tills du väljer att säga upp. Du riskerar inte mer än första kronan. Klicka här för att starta din provprenumeration nu!