Karl-Magnus Fredriksson är operasångare som målar, skulpterar och tonsätter. När han inte står på scen är han i sin ateljé. Drivkraften är kärleken till konsten och att skapa skönhet som berör.
Jag möter hovsångaren Karl-Magnus Fredriksson på Norra Djurgården vid hans ateljé. Landskapet visar upp sig i en vacker höstskrud och äppelträden bär rikligt med frukt. Han kommer på sin elsparkcykel med ett värmande leende. Chosefri och jordnära visar han in i den hemtrevliga lägenheten. Där blandas mängder av skulpturer med cd-skivor och nothäften. Trots den konstnärliga miljön är det inget som avslöjar vilken fantastisk sångare han är. Det är först när jag lyssnar på inspelningar med den välkände barytonen som jag förstår varför han blivit utnämnd till hovsångare. Det är inte bara hans fantastiska och naturliga sångteknik som fascinerar, utan även det flöde av energi som strålar ut när han sjunger, kraften verkar komma inifrån hans person.
– Jag är en människa som går mycket efter flöden. I sång kan jag använda tekniken för att prestera, men i skulpteringen är det svårt att få till det om jag inte är i ett bra flöde. Det gäller även när jag skriver musik eller målar.