Först skadade han sitt varumärke. Sedan förstörde han sin karriär. Och nu lägger Mikael Ymer av. Men nej, lika oomtvistliga som de två första påståendena är, lika osannolikt är det att Ymer ger upp en plats på tenniscirkusen.

Det är omöjligt att bli klok på det snart 25-åriga tennisproffset, eller ja exproffset då om vi ska tro honom själv.

Men det ska vi inte göra.

Med det inte sagt att Mikael Ymer ljuger. Det kan självklart vara så att han här och nu har beslutat att karriären är över.

Hur det i själva verket blir vet vi om knappt ett och ett halvt år då hans 18 månader långa avstängning för brott mot antidopningsreglerna är över.

Jag är övertygad om att han gör comeback.

Sett ur ett sportsligt perspektiv blir den kanske inte så lyckosam som han hoppas.

Men sett ur ett större perspektiv har han ändå allt att vinna. 

Då handlar det inte om tennisspelaren Mikael Ymer. 

Utan om hans person.

Ymer har ett djup och är intressant att samtala med 

Han står inför två val:

• Att lägga av och då bli ihågkommen som en nonchalant diva vilken blev mer känd för sina uttalanden och utspel än för de resultat som visar att han har fler förlorade än vunna matcher på ATP-touren.

•Att i alla avseenden börja från scratch, kämpa sig tillbaka, visa upp den sanna bilden av sig själv och med det vinna tillbaka respekt, kanske till och med bli älskad av dem som skadeglatt kommenterat hans avstängning.

Vilken är då den sanna bilden av Mikael Ymer?

Jag står honom inte tillräckligt nära för att sitta på svaret. Men känner honom i alla fall tillräckligt väl för att våga påstå att den Ymer vi sett under de senaste åren är en rollfigur med påklistrad mask. Rampljuset och rubrikerna verkar ha varit en så stor lockelse för honom att han, när resultaten inte räckt, valt andra vägar för att stå i fokus.

Kanske syftar även utspelet om att lägga av till att han ska få fortsatt uppmärksamhet.

Ingen blir väl förvånad om Skarasonen under avstängningen dyker upp i Fångarna på fortet, Robinson, Farmen eller andra program av liknande typ.

Då glöms han i alla fall inte bort.

Men för att bli respekterad och omtyckt som tennisspelare måste han göra comeback. Det finns många kapitel kvar att skriva.

För att dessa kapitel ska få en positiv ton krävs först och främst att Mikael Ymer mognar. En förändrad självbild där han inte övervärderar sin betydelse utan hittar sitt rätta jag skulle göra resten av ”arbetet” enkelt.

Han är ju en fin kille som tyvärr hamnat snett och är i behov av hjälp.

Huvudansvaret ligger självklart på honom själv.

Men omgivningen har bidragit till den negativa utvecklingen.

Flatheten från svensk tennis har gett Ymer utrymme att härja fritt. Ingen har satt ner foten utan i stället har ”alla” stått och skrapat med den i möten med Sverige-ettan.

Tacka för att en ung kille utan större erfarenhet av livet och med stort bekräftelsebehov får en felaktig självbild när till och med svensk tennis högst ansvariga ledare tycker det är viktigare att få en selfie med Ymer än att tala allvar med honom.

Frånsett att Ymers klubb Salk visat ryggrad genom att under en period stänga av honom har svensk tennis låtit Ymer bestämma villkoren.

Om ordföranden Åsa Hedin, generalsekreteraren Christer Sjöö eller landslagsansvarige Niklas Fjeldstad satt tydliga gränser skulle Ymers mest hårresande uttalanden och utspel lett till åtminstone hot om avstängning från Davis Cup-laget. Det skulle ha varit kännbart. DC har visserligen förlorat sin sportsliga status men är ett penningspektakel där Ymer under en veckas finalspel tjänar drygt en miljon kronor.

Om ett hot om avstängning skulle ha fått effekt vet vi inte. Men det skulle i alla fall ha varit ett försök att ta ner Ymer på jorden.

Även delar av oss i media har bidragit till att blåsa upp Sverigeettan till något han inte är. Inte ens på sin bästa rankning – 50 – skulle Ymer ha blivit omnämnd under svensk tennis storhetstid. Nu har han framställts som en stjärna. Också det har påverkat hans självbild. Återbud till ATP-turneringen Nordea Open och uttalanden om arrangören gav stora rubriker. Dessa har i det stora hela mer handlat om vad Ymer sagt och gjort än vad han presterat på banan.

En skvallersajt har under åren blivit till Ymers fanclub, men i vissa fall har den gjort honom mer skada än nytta. Några av hans uttalanden är sådant man i och för sig kan slänga ur sig till kompisar, men med respekt för personen skulle det ha stannat mellan dem i stället för att förmedlas till media.

Inte minst kvällstidningarna drar gärna upp kontroversiella uttalanden utan att säkerställa att personen i fråga verkligen tycker si eller så eller om det var ett förhastat uttalande.

Jag försvarar inte med detta Mikael Ymer.

Men svensk tennis underdånighet och medias upphaussning har bidragit till spektaklet runt honom.

Samtidigt som jag är mycket kritisk till en hel del av vad han sagt och gjort gillar jag killen.

För några månader sedan hade vi ett bra snack på Salk. Ymer var lika lågmäld som han brukar vara i samtal, sade att han respekterade min åsikt om att han skadat sitt varumärke men gjorde också klart att han är av annan uppfattning.

Han resonerade och analyserade. Ymer har ett djup och är intressant att samtala med. Att det i någon fråga kan vara svårt att hänga med i hans tankebanor kan bero på stor åldersskillnad.

Snart 25 år gammal står han utan arbete.

Ja, han har sig själv att skylla efter att ha missat tre dopningstester.

Avstängningen gäller över hela världen och i all idrott. Han får inte delta i träning som arrangeras av en förening eller idrottsaktiebolag. Han får inte tränas av någon som är anställd av Svenska Tennisförbundet eller en förening. Han får inte vara tränare. Han får inte tävla eller träna i någon idrott som är medlem i Riksidrottsförbundet.

Ett rimligt straff för en spelare som inte åkt fast för dopning?

I mina ögon är det alldeles för hårt. Det hade räckt med 18 månaders avstängning från tävlingsspel.

Maria Sjarapova avslöjades för dopning och fick sitt straff på två år reducerat till 15 månader.

Utan möjlighet till tennisträning i ett och ett halvt år går det att förstå att Mikael Ymer känner sig uppgiven.

Runt 30 miljoner kronor i inspelade prispengar ger honom en ekonomisk trygghet. Men inte heller mer än det.

Han har många arbetsföra år framför sig och bör ägna ett antal av dem åt det han kan bäst.

Han låg 51:a då avstängningsdomen kom och hade potential att klättra ytterligare. En placering runt 30-strecket hade varit inom räckhåll liksom en plats i åttondelsfinal eller kanske till och med en kvart i ett par Grand Slam-turneringar.

Det skulle ha räckt för att han en dag skulle kunna summera en mycket fin karriär.

Att han efter en förväntad comeback kanske inte når de höjderna är av underordnat intresse. Huvudsaken är att han försöker. Idrottsvärlden älskar fajters som antar de svåraste av utmaningar.

Gör Ymer det samtidigt som han får hjälp med sin personliga utveckling har han alla möjligheter att vinna bred popularitet och bli en stark förebild.

Han är cool, färgstark och med en spelstil som kräver stort tålamod och enorm kampvilja.

En fajter med förmågan att vända även stora underlägen.

Själv hade han som yngre Zlatan och Mike Tyson som förebilder.

Hur stor idol Zlatan var för honom visade den då talangfulle tennisjunioren när vi för ett antal år sedan hade sällskap till Stockholm Open.

Ymer sa inte ett ord om tennisstjärnorna där eller om sin egen satsning. Han pratade bara om Zlatan och ögonen lyste.

Det var en idoldyrkan vilken kunde uppfattas som fanatism.

Har han kanske strävat efter att bli tennisens Zlatan?

Det kommer han aldrig att bli.

Däremot kan han komma tillbaka till tenniscirkusen och då visa upp sitt rätta jag.

Med det skulle Mikael Ymer göra sig förtjänt av att få avsluta sin karriär på ett värdigt sätt.