John De Beaux är trebarnspappa och bor i Perth, i Australien. I många år förstörde han både hälsan och sina relationer med sina olika beroenden. Det var ett samtal med en kollega som kom att förändra hans liv på alla sätt. Det här är hans berättelse.

Det var söndag kväll och jag hade just lämnat av flickorna hos sin mamma. På väg hem köpte jag ett sex-pack öl och cigaretter. Det var min vanliga rutin.

Jag tyckte inte om den person jag hade blivit, så påverkad av de negativa och självförstörande människor som jag växte upp med. Trots att jag hade valt att inte vara vän med dem så hade de redan förändrat mig. Jag använde ett sådant språk att människor ryckte till när jag pratade. När jag behövde få viktiga saker gjorda så sköt jag upp det så länge att jag svek människor.

När jag inte tittade på film spelade jag videospel eller lyssnade på hardcore metal-musik. Det var mitt sätt att ventilera min ilska och besvikelse.

Jag var också en tvångsmässig lögnare. Beroendet lär en människa att ljuga och jag hade blivit riktigt bra på det. Huvudet var fullt av mörka tankar och jag hade helt tappat respekten för mig själv och för andra. Alkoholen och drogerna bedövade de här känslorna ett tag, men när effekten gick ur så kändes det ännu värre. Det var en evighetscykel.

Jag tänkte ofta på hur jag var som barn och längtade efter att få tillbaka samma oskuldsfullhet. Jag minns att jag var ärlig och uppriktig. På den tiden kunde jag hjälpa andra utan att klaga och förväntade mig heller inget i gengäld. Det känns som att det var mitt verkliga jag, och det kändes också bra att leva på det viset.

Nu hade jag istället begravt mitt verkliga jag i beroende och ilska och verkligen trasslat till mitt liv. Jag var i ett bedrövligt tillstånd. Ändå hade jag kvar tanken på hur jag kunde få tillbaka den godhet jag haft tidigare.

Sökandet efter en väg ut

Trots mina problem med alkohol och droger hade jag tränat kampsport och Tai Chi i många år. När jag upptäckte självförverkligande och träningsdisciplin lyckades jag begränsa mina beroenden till helgerna. Men drogerna höll fortfarande ett stadigt grepp om min viljestyrka. Mitt sinne var i ett ständigt virrvarr eftersom jag hade viljan att leva hälsosamt och hålla mig i form samtidigt som jag hade min beroende-demon emot mig.

Kombinationen av träning, droger och alkohol gjorde att kroppen tog allvarlig skada. Jag kunde pressa mig till gränsen och fick problem med nacken och skador i ryggraden. Min läkare sade att om jag skadade ryggen mer så skulle han inte kunna fixa det. Jag var tvungen att gå till en kiropraktor upp till tre gånger i veckan.

Jag visste att jag behövde hitta något för att åstadkomma en förändring från grunden, och jag behövde en genuin lärare. Tyvärr hade jag känslan av att mina kampsportstränare var mer intresserade av mina pengar än hur jag egentligen mådde. Jag ville hitta en lärare som skulle kunna undervisa mig från hjärtat.

Min väg

Det visade sig att min väg, som skulle skaka om mig ända in i det innersta och forma mig till en ny människa, började med ett samtal på jobbet. Det var 2009 när en kollega gav mig en broschyr och berättade att han hade sett några människor som gjorde lugna övningar i en park i närheten. När han såg det så tänkte han på mig.

Jag läste broschyren som handlade om en meditationsmetod som heter Falun Gong. Det hade jag aldrig hört talas om, men dess grund i sanning, godhet och tålamod slog an djupt inom mig. Jag kände att det kunde vara den godhet som jag ville ha tillbaka i livet.

Jag bestämde mig för att ringa den närmaste övningsplatsen för att gå dit och prova. Kvinnan som svarade berättade att de brukade träffas 6.30 på lördagar för att öva. Jag sade att jag skulle komma.

Så fort jag hade tagit beslutet visste jag att min föresats skulle sättas på prov. Eftersom lördagsmorgonen närmade sig var jag tvungen att välja om jag skulle följa min vana att stanna till vid affären på väg hem från jobbet på fredagen för att köpa öl. Men jag visste att om jag drack så skulle jag kanske sova mig igenom den tidiga morgonövningen. Jag kände en stolthet och spänning när jag körde förbi affären – jag gjorde redan framsteg.

Några timmar senare ringde en kompis och bjöd med mig till kasinot med honom och hans vänner. Jag hade länge försökt komma med i det här kompisgänget och det här var min chans. Visst var jag lockad, men jag mindes vad jag hade bestämt och tackade nej. Jag skulle verkligen ta mig till övningsplatsen.

Det kom fler tester. Bara att köra dit nästa morgon var jobbigt. Drogmissbruket hade påverkat mig så att jag hade paranoia, depression och allvarlig ångest. Hela vägen dit sade en röst i huvudet: ”Folk kommer att se dig och skratta. Tänk om någon från jobbet ser dig?” Jag kämpade mot mina tankar hela vägen. Det kändes som om jag hade ett helt gäng människor som ropade saker i huvudet och de ville inte vara tysta.

Till slut kom jag i alla fall till övningsplatsen där jag välkomnades av en taiwanesisk man och en grekisk kvinna. De hjälpte mig att lära mig övningarna.

Under den sittande meditationen satt de båda i lotusställning på var sin sida om mig. De såg så lugna och fridfulla ut, men hos mig gjorde det ont i benen. ”Vad gör jag för fel?” tänkte jag. Hela tiden fick jag ändra på benen samtidigt som jag kämpade med mina tankar som sade till mig hur dum jag såg ut och att någon jag kände kunde se mig.

Plötsligt hände något märkligt. All smärta i benen, rösterna i huvudet och allt ljud från omgivningen slutade helt. Allt blev lugnt. En känsla av värme spred sig i kroppen och det kändes som om jag var omgiven av ett mjukt ljus. Det kändes bekant, som hemma. För ett ögonblick, för första gången mindes jag och jag kände mig inte vilsen längre.

Lika fort som känslan hade kommit, lika fort försvann den, och tillbaka var smärtan, ropandet och bakgrundsljuden. Vad hade hänt? När övningen var slut berättade jag för de två Falun Gong-utövarna att jag trodde att det här var vad jag hade letat efter. Det var det här jag behövde och ville ha i mitt liv.

Förändring från det innersta

Det var en kamp att göra övningarna de närmaste veckorna, men jag var beslutsam. Jag läste boken ”Zhuan Falun” om Falun Gongs principer. Medan jag läste och gjorde övningarna växte min förståelse. Jag hade svårt att tro att jag, en sådan vilsen och fördärvad person fick den här chansen. Det fanns de gånger när jag grät efter den sittande meditationen, inte för att det gjorde ont, utan av tacksamhet.

Jag fick respekt för mig själv och, viktigast av allt, för andra.

Med tiden kände jag att jag blev klarare i sinnet. Jag började uppskatta tystnaden – det kunde jag aldrig förr. Mitt fokus blev starkare och min syn på livet förändrades helt. Jag lärde mig att uppträda som en människa igen, vilket jag hade tappat bort under åren. Jag fick respekt för mig själv och, viktigast av allt, för andra.

Kroppen blev också bättre och jag behövde inte längre gå till kiropraktorn. I början gjorde ryggsmärtorna det tufft att sitta och meditera. Men så småningom blev ryggen och hela kroppen starkare. Senorna i axlarna kändes mjuka och min hållning förbättrades också.

Den största förändringen var nog i min karaktär. Jag kunde släppa själviskheten, mina beroenden och många andra dåliga vanor. Jag slutade faktiskt att dricka helt. Det hade jag aldrig trott att jag någonsin skulle göra och nu har jag varit nykter i tio år.

Jag upptäckte medkänsla där jag förut hade bitterhet. Hatet ersattes med förlåtelse.

Mina familjerelationer förbättrades och mina döttrar och jag kom närmare varandra när de såg hur jag förändrades. Efter att ha letat så länge har mitt sinne, min kropp och min själ äntligen fått ro.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för vilseledande information. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi bevakar viktiga nyheter som annars kan ignoreras. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.