Lite nu och då dyker det upp tankar på jordens snara undergång. Ofta kopplas dessa profetior till uppmaningar till bot och bättring för att undkomma undergången. I vår sekulära tid har förutsägelserna om globala katastrofer duggat tätt, samtidigt som levnadsvillkoren för den stora majoriteten medborgare i världen har blivit bättre.

Man började närma sig Den Stora Dagen. Datumet var satt till oktober 1914. Då skulle världen gå under, och endast de utvalda rätt troende skulle få träda in i paradiset, medan resten av jordens invånare kunde se fram emot betydligt mindre attraktiva eviga straff i helvetet. 

När året var över stod det klart för majoriteten av de inblandade att undergången var avbokad. De flesta gick tillbaka till sin gamla kyrka, gissningsvis lite modstulna med svansen mellan benen. En liten kärntrupp tolkade i stället situationen som att man enbart råkat ta fel på datumet, och ställde upp ett nytt datum för domens dag. Sedan dess har rörelsen i fråga ställt upp totalt åtta slutdatum för planeten jorden, med olika grad av övertygelse. Vid samtliga tillfällen har den stora finalen uteblivit.