Islamism i Sverige – Intervju med Sameh Egyptson, del 1
Muslimska brödraskapets ”vita lögner”
Omslaget till Sameh Egyptsons bok "Holy White Lies" visar Muslimska brödraskapets grundare, Hassan Al-Banna.


Sameh Egyptsons bok ”Holy White Lies” fyller ett väldigt viktigt hål i svensk offentlighet: Den beskriver vad det fundamentalistiska och islamistiska Muslimska brödraskapet faktiskt är, och hur de och deras allierade lyckats göra sig till ”representanter” för alla svenska muslimer. Epoch Times fick en intervju med författaren.

Frågan om islamism i Sverige är något som såväl svensk allmänhet som medier och politiker är rätt omedvetna om. Det har dessutom tidigare främst varit islamisterna själva och de personer som tycks sympatisera med dem som har hörts i debatten. Dessutom talar de här grupperna med kluven tunga; de använder ”vita lögner”, som bokens titel anspelar på, alltså en tanke om att ändamålet helgar medlen. De ljuger om sina mål och syften för företrädare för det västerländska samhället, och i boken belyses det här tydligt genom omfattande citat från rörelsens egna dokument.

Sameh Egyptson är en svensk religionsforskare med egyptiskt ursprung, som tack vare att han har arabiska som modersmål kunnat forska i källor som de flesta svenskar aldrig kommer åt. Hans bok är bitvis ganska ruggig läsning för den som har det minsta oro för en krypande ”islamisering” av Sverige. Han beskriver i stor detalj hur en grupp ideologiskt drivna personer som faktiskt vill återskapa ett islamskt kalifat har trängt långt in i både svensk politik och det svenska civilsamhället.

Ett exempel i boken på vad företrädare för svenska muslimska organisationer säger när de inte talar till svenska öron är Chakib Benmakhlouf (en av grundarna till Islamiska förbundet i Sverige) som sade till en saudisk tidning: ”Vi vill inte dra uppmärksamhet till [det faktum] att vi islamiserar väst.” Ett annat är Othman Al-Tawalbeh (imam i Stockholm och tidigare chef för studieförbundet Ibn Rushd) som retoriskt frågar om muslimerna i väst kommer att kunna ”dominera den västerländska civilisationen efter dess kollaps, och ersätta den med vår civilisation och vår religions läror”.

Sameh Egyptson och hans bok, "Holy White Lies". Foto: Privat.

Samtidigt vill Egyptson betona att mycket lite tyder på att den stora massan svenska muslimer står bakom de här islamisternas vision, och att om bara det svenska samhället ser till att utbilda sig i de här frågorna så kommer det inte att hotas av islamisternas maktanspråk.

”Holy White Lies” har formen av en rapport, och med sina många och omfattande hänvisningar liknar den nästan en uppslagsbok. Det är inget material som den genomsnittlige svenske läsaren kanske sätter sig och plöjer med lätthet. För närvarande finns den också bara på arabiska och engelska, även om en svensk version är på väg. Epoch Times fick därför en intervju med Sameh Egyptson och bad honom att i lite enklare ord förklara och kommentera vad boken handlar om.

Vad är muslimska brödraskapet?

En stor del av boken ägnas åt att förklara vad muslimska brödraskapet faktiskt är. Här har tyvärr flera svenska akademiker gjort en stor otjänst, till exempel Mattias Gardell, som presenterat Muslimska brödraskapet som ”folkhemsislamism”, som ett slags socialdemokrater, fast mer socialkonservativa. Islamologen Jan Hjärpe har liknat dem vid svenska Kristdemokraterna. Egyptson är starkt kritisk mot den här bilden.

– Den här tesen som Mattias Gardell och andra vänsterinriktade, antiliberala, antidemokratiska personer gärna vill sprida gjorde att jag ville skriva den här boken, säger han.

Muslimska brödraskapet, förklarar Egyptson, grundades i Egypten av en man vid namn Hassan Al-Banna i slutet av 1920-talet, med målet att återskapa kalifatet – alltså det islamiska välde som uppstod, spreds, krympte och växte från 600-talet och framåt, men som så småningom föll sönder i olika riken och länder.

Hassan Al-Banna (1906-1949), grundaren av det muslimska brödraskapet. Foto: AFP/Getty Images

För att göra detta tyckte Al-Banna att man måste skapa en miljö som liknade den som fanns under profeten Muhammeds tid, så som det står i Koranen och de andra huvudkällorna till den sunnitiska inriktningen av islam. Man skulle följa källorna bokstavligen, alltså vad vi kallar fundamentalism. Och Al-Bannas vision, så som den också lever vidare idag, omfattar hela samhället, inklusive det politiska systemet, alltså vad vi kallar islamism. Med andra ord eftersträvar man en teokrati, där religionen är överordnad allt annat.

Al-Banna påverkades mycket av den tid han levde i när han byggde upp sin rörelse, berättar Egyptson, och han tog framför allt mycket inspiration av fasciströrelsen i Italien. Att bli medlem i Muslimska brödraskapet var en lång process; man uppfostrades in i rörelsen för att med tiden bli en lydig person som fogar sig efter ledningens vilja och utför order.

En del av rörelsen utvecklades så småningom till en terrororganisation som angrep judar, kristna, politiska motståndare och statliga företrädare, såsom domare som dömde brödraskapets medlemmar. Brödraskapet var mycket starkt efter andra världskriget, och har spelat en viktig och komplex roll i Egyptens moderna historia. Periodvis har Egyptens ledare försökt använda sig av rörelsen, samtidigt som rörelsen i sin tur försökt utnyttja detta för att nå sina egna mål. Periodvis har den förföljts och förbjudits, och dess medlemmar har fängslats. Efter den arabiska våren fick muslimska brödraskapet makten i Egypten, tillsammans med andra muslimska fundamentalister, men de störtades tämligen snabbt.

I dag är muslimska brödraskapet en stark rörelse framför allt i den arabisktalande, muslimdominerade delen av världen. Enligt uppgifter från en av dess viktigaste ledare, Youssef Nada, ska de ha upp till hundra miljoner medlemmar världen över, men det är svårt att veta, säger Egyptson. I vissa länder har de framgångsrikt arbetat inom det politiska systemet, som i Egypten (periodvis), Jordanien, Algeriet, Marocko, Sudan och Tunisien, medan de i andra länder, som Libyen, Syrien, Irak och Jemen har valt en militär väg.

Medlemmar av Muslimska brödraskapet i Jordanien demonstrerar mot Israel i huvudstaden Amman, 28 november 2014. Foto: Khalil Mazraawi/AFP/Getty Images

– Problemet med Muslimska brödraskapet är att deras definition av när det är rätt att tillgripa militär jihad är väldigt oklar, säger Egyptson.

Brödraskapet hyllar militär jihad (heligt krig), och man säger att det ska tillgripas när man blir förföljd eller förtryckt, men vad betyder det, egentligen? Det här gör att det också blir väldigt lätt för personer som skolas in i den här miljön att ta steget över till ren terrorism. I boken skriver Egyptson att ”historiska fakta bevisar att alla jihadistiska strömningar har framträtt ur den här strömningen”, alltså den fundamentalistiska strömning som Muslimska brödraskapet tillhör. När Muslimska brödraskapet förlorade den politiska makten i Egypten gick också många av dess anhängare över till terrorism, påpekar han.

Vem är Yusuf Al-Qaradawi?

Förutom grundaren Hassan Al-Banna, så är den andra viktigaste personen som omtalas i Egyptsons bok Yusuf Al-Qaradawi, Muslimska brödraskapets ”chefsideolog” från 70-talet och framåt. Al-Qaradawi, som tidigt flyttade från Egypten till Qatar, har fått en enorm spridning för sin tolkning av islam, bland annat genom den qatariska tv-kanalen Al-Jazeera, där han i många intervjuer ”förklarat vad islam är” – det vill säga hans egen tolkning. Han är en stor orsak till varför idéerna om sharialagar blivit så centrala i politiken i arabvärlden, menar Egyptson. Muslimska brödraskapet har velat ha Al-Qaradawi som sin högste ledare, men han har valt att i stället ha rollen av ett slags andlig, ideologisk ledare och referens.

Al-Qaradawi är också väldigt viktig i den europeiska kontexten eftersom han var med och grundade det så kallade Fatwarådet för Europa. De fattar beslut och ger råd i olika frågor som sedan följs av de olika europeiska grenarna av Muslimska brödraskapet, däribland i Sverige. I sin bok har Egyptson översatt mycket som Al-Qaradawi sagt i sina memoarer på sin hemsida, dokument som inte längre är tillgängliga. Han har också material från Fatwarådets egna dokument, vilka helt togs bort från internet när USA började överväga att klassa Muslimska brödraskapet som en terrororganisation. Men fastän hemsidan är borta träffas Fatwarådet fortfarande, berättar Egyptson.

– När den svenska grenen skulle bestämma hur man skulle hantera frågan om fasta under Ramadan i norra Sverige [normalt fastar man till solnedgången, vilket kan bli problem under den ljusa delen av året långt norrut] kallade de till sig en grupp från Fatwarådet som skulle komma och ge förslag.

Han påpekar också att Omar Mustafa, ordföranden för Islamiska förbundet i Sverige och tidigare suppleant i Socialdemokraternas partistyrelse, refererat till Al-Qaradawi som deras ”påve”.

Yusuf Al-Qaradawi talar i Al-Azhar-moskén i Kairo, 16 november 2012. Foto: AFP/Getty Images

Låg medvetenhet i Sverige

En av orsakerna till att kunskapen om Muslimska brödraskapet är så dålig – och att de faktiskt spelar en så dominerande roll i Sverige – är att de använder sig av det som bokens titel anspelar på, alltså ”vita lögner”, liksom dubbla budskap, där man säger en sak till västerländska lyssnare och en annan till sina egna. Det här är kulturellt svårt för många svenskar att förstå, menar Egyptson.

– Det svenska samhället och den politiska strukturen bygger på tillit. Sverige är väldigt påverkat av lutheranismen, vars etik bygger på att man följer vissa principer. En princip är att man inte ska ljuga, så då ljuger man inte. Man förväntar sig att alla andra religiösa institutioner fungerar likadant.

Men Muslimska brödraskapet styrs av en annan etik, som kallas konsekvensetik, vilket i praktiken betyder att själva konsekvenserna av en handling är det viktiga, inte att man följer vissa principer. Utifrån detta anser man att det under vissa förutsättningar är rätt att ljuga eller använda dubbla budskap.

Egyptson ger exempel i boken på hur Al-Qaradawi i en fatwa (ett utlåtande) bekräftat att det är okej att ljuga för ett "gott syfte", och också på hur det faktiskt tagit sig uttryck i praktiken. Ett av de kändaste exemplen på det här i Sverige var när SVT:s Uppdrag Granskning fick helt olika svar av en Imam beroende på om de kom med dold kamera, som en muslim som sökte råd, eller om de kom som öppna företrädare för SVT.

Dessutom, när Muslimska brödraskapet talar om sådant som ”demokrati” och ”mänskliga rättigheter”, så har det en helt annan innebörd än det har för oss i väst, vilket Egyptson också visar i boken. Även detta ”nyspråk” är en medveten taktik för att förvilla.

Det här är den sortens metoder, liksom den steg-för-steg-strategi som Egyptson beskriver, som gjort att den här rörelsen kunnat bli så dominerande i Sverige. I den andra och sista delen av den här artikelserien berörs specifikt situationen i Sverige, och frågan om en ”islamisering”.