Islamism i Sverige – Intervju med Sameh Egyptson, del 2
Pågår en islamisering av Sverige?
Omslaget till Sameh Egyptsons bok "Holy White Lies" visar Muslimska brödraskapets grundare, Hassan Al-Banna.


Här fortsätter artikeln om Sameh Egyptsons bok ”Holy White Lies” om muslimska brödraskapet och dess roll i Sverige. Del ett i serien kan läsas här.

När man läser de delar om ”Holy White Lies” som handlar om Sverige får man intryck av att Muslimska brödraskapet totalt tagit över presentationen av ”islam” här. Nästan alla som synts utåt som något slags representanter för islam de senaste årtiondena visar sig tillhöra endera Muslimska brödraskapet eller närstående rörelser.

Namn som politikerna Omar Mustafa, Mehmet Kaplan och Abdirizak Waberi, organisationer som Sveriges muslimska råd, Sveriges unga muslimer, Islamiska förbundet, Sveriges muslimska förbund, studieförbundet Ibn Rushd, liksom muslimska friskolor och de stora moskéerna i Sverige dyker hela tiden upp i boken i olika sammanhang och konstellationer.

Egyptson menar att det i princip är ett par inriktningar som lyckats ta över hela ”representationen” av muslimer och islam i Sverige. Förutom Muslimska brödraskapet är det den turkiska organisationen Milli Görüs, pakistanska Jamaat-e-Islami och wahhabismen och salafismen från Saudiarabien. Alla dessa rörelser delar samma fundamentalistiska grund, även om de inte är identiska i sina tolkningar och metoder. Muslimska brödraskapet har filialer i i stort sett alla muslimska länder utom just Turkiet, Pakistan och Saudiarabien, eftersom man inte ”konkurrerar” med dessa närstående rörelser.

Mehmet Kaplan, dåvarande bostadsminister (andra höger) med statsminister Stefan Löfven (höger) tar emot Indiens dåvarande president Shri Pranab Mukherjee (vänster) i Stockholm 2015. Foto: Jonathan Nackstrand/AFP/Getty Images

I Sverige har moskéer exempelvis ofta byggts med pengar från Saudiarabien, och då med förutsättningen att imamen ska representera deras inriktning, alltså wahhabismen/salafismen. Men i Sverige är det framför allt Muslimska brödraskapet som upparbetat kontakter inom det svenska samhället, skapat organisationer och lärt sig hur Sverige fungerar, och då samarbetar man på olika vis. Egyptson ger moskén i Växjö som ett exempel på där Saudiarabien byggde en moské med hjälp av brödraskapet.

– Det blir en dubbel representation, både Saudiarabien och Muslimska brödraskapet, förklarar han.

Infiltration

Boken går också in i detalj på den här strömningens olika försök att infiltrera svensk politik, som till exempel samarbetet med Socialdemokraterna via Tro och Solidaritet (tidigare känd som Broderskapsrörelsen) men även Centern, Moderaterna och Miljöpartiet. Det här att ge sig ut för att representera alla muslimer, och från den plattformen börja ställa krav på särskilda rättigheter i linje med det man vill åstadkomma, är en medveten strategi hos brödraskapet, säger Egyptson. I Sverige har man sedan 70-talet försökt måla upp en bild av att alla från Mellanöstern dels är muslimer och dels tillhör just brödraskapets inriktning.

– De har inte mött motstånd eftersom andra inte varit intresserade av att försöka spela den här rollen. Det har blivit ett heltidsarbete för dem, med finansiering av svenska staten i form av bidrag, eller från den saudiska wahhabistiska rörelsen.

En fråga som väcks är då hur pass mycket alla de svenska muslimerna egentligen sympatiserar med den här fundamentalistiska eliten? Ja, ser man till hur många som faktiskt aktivt markerar det genom att betala medlemsavgift till de organisationer som står Muslimska brödraskapet och Milli Görüs nära, så är det verkligen inte många. De gav sig på 90-talet ut för att representera 75 000 muslimer, men enligt de senaste officiella siffrorna är det bara drygt 6 000 personer, alltså en bråkdel av alla svenska muslimer.

– De flesta muslimer i Sverige är sekulära. De vill inte att svenska staten uppfattar dem som muslimer, säger Egyptson.

Den djupare frågan i sammanhanget är så klart hur mycket svenska muslimer ändå sympatiserar med de fundamentalistiska värderingar och den vision om en islamisk stat som Muslimska brödraskapet står för.

– Det är ett forskningsarbete för sociologer, religionsvetare och antropologer, säger Egyptson.

Han har i sin bok tagit fram källmaterial, men för att gräva djupare i den här frågan behöver man så klart intervjua svenska muslimer om var de står.

Media gör inte sitt jobb

En stor anledning till att de här kretsarna har kunnat ge sig ut för att representera svenska muslimer och kommit såpass långt i olika försök att infiltrera svensk politik och civilsamhälle är enligt Egyptson att svenskar har så dålig koll på de här frågorna.

– Medier i Sverige har gjort ett väldigt dåligt arbete. De har inte utbildat sig i de här frågorna. De kan inte presentera den ideologiska bas som de här människorna står för. De kunde inte ställa rätt frågor, utan gick på vad de här människorna ville föra ut.

Muslimska brödraskapet och dess allierade har också effektivt tystat kritik och granskningar genom att ständigt ropa ”islamofobi”, och nu på senare tid även börjat anamma postmodern terminologi som ”rasifiering”, och sprider hat mot ”vita män”. Där har man också fått till en ”enad front” med stora delar av svensk radikal vänster. Den offerroll man intagit har varit väldigt gångbar i det nuvarande svenska klimatet. Dessutom smutskastar man konsekvent sekulära och liberala svenska muslimer. Omar Mustafa kallade dem föraktfullt för ”alibimuslimer” under ett panelsamtal. Även här har de fått med sig den radikalare delen av vänstern.

– De här islamisterna har skadat muslimer och islam i Sverige mer än någon annan. De gav islam den dräkt som de ville ha, och det bekräftar synen på islam som ett hot i samhället, säger Egyptson.

Omar Mustafa, ordförande för Islamiska förbundet (vänster) och Helena Hummasten, ordförande i studieförbundet Ibn Rushd (mitten), deltar vid Kronprinsessan Viktorias bröllop 2010. Foto: Holger Motzkau 2010, Wikipedia/Wikimedia Commons

Egyptson menar att tanken på ”dialog” som är så populär i Sverige i och för sig är bra, men att det i det här fallet i viss mån har gjort att fundamentalisterna som ”kapat” bilden av svensk islam fått mer inflytande och kunnat påverka fler personer på vägen. Och ”dialogen” har inte påverkat de här personerna i västerländsk, demokratisk riktning alls, menar han.

– Det finns inga tecken på en ideologisk eller teologisk förändring i rörelsen i Sverige. Det finns ingen inom de här kretsarna som ifrågasätter sharialagstiftning eller kan uppfatta koranen som  en mänsklig produktion. Ingen som säger att ”det här tillhör 600-talet”, säger han.

Islamiseras Sverige?

Vad säger man då till dem som oroar sig för att Sverige ”islamiseras” av dessa fundamentalistiska krafters konstanta arbete? Det är åtminstone utifrån tidigare nämnda citat i boken väldigt tydligt att de har som mål att Sverige på sikt ska bli en islamisk stat.

Egyptson tycker inte att man ska oroa sig alltför mycket:

– Sverige är ett fantastiskt land. Väl utvecklat socialt. Ett av de mest sekulära länderna i världen. Hela systemet bygger på individualitet. Religion och ras ska inte spela någon roll i politiken.

Den fundamentalistiska eliten vill montera ner demokratin för sina egna syften, och för att de själva ska gynnas av det diktatoriska system som de vill skapa. Det här är något som allt fler ser igenom, även i den muslimska världen, menar han, inte minst efter IS fall och Muslimska brödraskapets totala nederlag i Egypten.

– De klarar inte det öppna samhället vi har i dag. De klarar inte internet och utvecklingen i media. Kanske kunde de klara det här i slutet på 70-talet i Iran, men när de kom till makten i Egypten spred sig hatet mot dem, och på bara ett år förlorade de gräsrötterna och makten. Det är samma utveckling i Tunisien och de länder där de har militära grenar.

Majoriteten av muslimerna vill inte ha den värld som Muslimska brödraskapet och dess gelikar arbetar för, tror Egyptson. Den vanliga muslimen i Sverige vill leva ett normalt liv, jobba och betala skatt, inte återvända till 600-talet.

Egyptson tycker att svenska samhället och politiker ska ta chansen nu att avslöja och kritisera fundamentalisterna och islamisterna när både de militanta och politiska grenarnas framgångar och rykte har dalat. Utvecklingen i Saudiarabien har också lett till att man stoppat bidrag till filialer i Europa. Man bör även stötta alternativa och liberala muslimska röster.

– Islamismen hör inte till framtiden.

Utsikter framåt

Egyptson menar att svenska politiker behöver bli medvetna om att de här grupperna talar med kluven tunga, och att de faktiskt är ett hot mot den västerländska demokratin, på samma sätt som andra antidemokratiska, politiska rörelser. En viktig del av det, som också redan börjat, att man granskar hur de lever på systemet genom sina organisationer, som får olika bidrag. Om de här personerna tvingas ta normala jobb kommer de inte att kunna vara så effektiva längre.

– Det är otroligt naivt att ge bidrag till rasister, som sprider hat mot majoritetssamhället, säger han.

Sameh Egyptson och hans bok, "Holy White Lies". Foto: Privat.

Han ser även positivt på att de muslimska friskolor som de här grupperna driver, liksom studieförbundet Ibn Rushd, nu hamnar under lupp. Öppenhet och transparens är det största hotet mot deras ”vita lögner” och dubbelbudskap. Politikerna måste också inse att de faktisk kan förlora fler muslimska röster än de vinner på att gå i allians med de här grupperna. Det är många muslimer som faktiskt tvärtom inte kommer att rösta på partier som närmar sig dessa grupper, menar Egyptson.

Han ser sin bok som en utmaning både till det svenska samhället och till de här svenska organisationerna att själva inleda en intern dialog om sina ideologiska utgångspunkter.

– Om det inte blir en liberal förändring inom rörelsen så kommer den att dö ut på sikt, men på vägen kommer många människor att förlora livet, säger han.

Sameh Egyptson söker i nuläget sponsorer och bidragsgivare för det omfattande jobbet att kunna översätta "Holy White Lies" till svenska. Läs mer på hans hemsida.