Det finns över en miljard kineser i Kina – plus kanske hundra miljoner som inte är etniska kineser – men ingen av dem talar kinesiska. Vi icke-kineser kallar allt som kineser talar för ”kinesiska”, bara för att vi inte kan skilja på alla de olika språk som talas i Kina. Vi buntar då ihop minst tio olika språk som egentligen inte liknar varandra mer än vad till exempel svenska och tyska gör. Talet 2 heter èr i Peking, nyi i Shanghai, yih i Hongkong, o i Nanchang, ȵi i Meizhou och lâng i Fuzhou.
Den kinesiska regimen uppmuntrar gärna missuppfattningen om en enda kinesiska, för de vill få landet att framstå som enhetligt: ett land, ett folk, ett språk. Nationella minoritetsspråk står inte högt i kurs i Peking.
