Ett av de argument som används mest av centralbankerna kring ökad inflation är att den beror på flaskhalsar och att återhämtningen i efterfrågan skapar spänningar i försörjningskedjorna. Det finns dock tydliga bevis för att de flesta råvarupriserna har gått upp parallellt med både outnyttjad kapacitet och överkapacitet.
Vid en analys av industrins produktionskapacitet ser vi att beläggningsgraden i länder som Ryssland och Indien i nuläget ligger på 61 respektive 66 procent, vilket innebär en strukturell överkapacitet. Beläggningsgraden ligger flera procentenheter under nivåerna i februari 2020. I Kina är siffran 77 procent och fortfarande under de 78 procent som noterades innan pandemin.
Analyserar vi också de största G20-länderna och de stora industriella råvaruproducenterna i världen ser vi att ingen av dem har en beläggningsgrad över 85 procent. Det finns alltså gott om tillgänglig kapacitet över hela världen.
Inflation är inte heller ett problem relaterat till transportkedjorna. Överproduktionen i transportsektorn är väldokumenterad och under 2020 ökade kapaciteten ytterligare inom både godstransporter och flygfrakt.
Nya fraktfartyg förväntades under 2020 addera en kapacitet på 1,2 miljoner så kallade 20-fotsekvivalenter – den mest förekommande containerstorleken – varav närmare hälften i form av ultrastora containerfartyg, enligt sjöfartskonsultfirman Drewry. Ultrastora containerfartyg har en kapacitet på över 18 000 20-fotsekvivalenter.
Brian Pearce, chefsekonom på den internationella flygbolagsorganisationen IATA, varnade även han för att problemen med överkapacitet skulle öka under 2020.
En av de stora bieffekterna av kombinationen ekonomisk stimulans, låga räntor och finanspolitiska åtgärdspaket är ökningen av antalet zombieföretag, en term som används för att beskriva företag som inte kan betala sina skulder med sina rörelseresultat. Banken för internationell betalningsutjämning (BIS), ett samarbetsorgan mellan 60 centralbanker, har påvisat detta fenomen i ett flertal empiriska studier.
Ryan Banerjee, ekonom vid BIS, har identifierat de ständigt sänkta räntorna som en nyckelfaktor för att förstå den exponentiella ökningen av zombieföretag.
Den konstanta återfinansieringen av skulder från zombieföretag leder också till att man bibehåller en överkapacitet. Detta eftersom en avgörande del för ekonomisk utveckling, så kallad kreativ förstörelse, tas bort eller begränsas. Låga räntor och hög likviditet har bibehållit eller drivit på den globala överkapaciteten inom aluminium, järnmalm, naturgas, sojabönor och många andra råvaror.
Varför stiger då inflationen trots överkapacitet och tillräcklig transportkapacitet?
”Vi har glömt den viktigaste faktorn, den monetära, eller i alla fall vill vissa centralbanker få oss att glömma den”, förklarade Milton Friedman för många år sedan. En större mängd pengar i cirkulation används till begränsade tillgångar, vare sig det är fastigheter eller råmaterial, vilket minskar pengarnas köpkraft.
Varför sägs det då att det inte fanns någon inflation innan covid-19, om tillgången på pengar samtidigt ökade markant?
Den stora skillnaden mellan 2020 och tidigare år är att Federal Reserve och Europeiska centralbanken tidigare ökade pengatillgången under eller upp till efterfrågenivån, mätt som efterfrågan på krediter och valutaanvändning.
Till exempel ökade tillgången på pengar i USA med närmare sex procent, medan den globala efterfrågan på amerikanska dollar växte med mellan sju och nio procent. Det finns ett underskott på dollar i världen på runt 17 biljoner dollar, enligt Luke Gromen från analysföretaget Forest for the Trees. Detta håller dollarn och euron relativt stabila och skapar en uppfattning av att inflationen är låg.
Det fanns dock varningsflaggor innan covid-19. Över hela världen förekom kraftiga protester mot höjda levnadskostnader. Världens reservvalutor exporterar inflation till andra länder.
Vad hände då 2020? För första gången på ett par årtionden ökade Federal Reserve och de stora centralbankerna tillgången på pengar långt över efterfrågan. Svaret på den påtvingade nedstängningen av ekonomin blev att trycka enormt mycket nya pengar, vilket skapade en inflationsvåg som vi aldrig förut skådat. Ekonomin kollapsade inte på grund av likviditetsbrist eller kreditåtstramning, utan på grund av nedstängningarna.
2020 års monetära tsunami skapade en global bumerangeffekt med tre konsekvenser. För det första dök valutorna i tillväxtländerna jämfört med dollarn, eftersom deras centralbanker kopierade USA:s strategi utan att ha samma globala efterfrågan som på dollarn.
Den andra konsekvensen var att en oproportionerligt hög summa pengar gick till tillgångar med hög risk kombinerat med stora placeringar i råvaror med begränsad tillgång. Överskottet på pengar gjorde att investerare gick från att ha lite råvaror i portföljen till att ha mycket, vilket skapade en synkroniserad och plötslig rusning.
Den tredje faktorn är att extraordinära åtgärder – typiska för en finans- eller tillgångskris – vidtogs för att mildra den kraftigt minskade tillgången på varor. Detta genererade en mycket stor ökning av mängden pengar i omlopp, utan motsvarande efterfrågan på nya krediter. Mer pengar till begränsade tillgångar är inte en prisökning, det är en minskning av pengarnas köpkraft.
Vad är då risken med detta? Den ekonomiska historien alltsedan romarriket lär oss alltid samma sak. För det första börjar pengar tryckas i stor omfattning med ursäkten att det inte finns någon inflation. När inflationen ökar säger centralbankerna att problemet är övergående eller har sin grund i många olika sammanhängande faktorer.
När inflationen sedan skjuter i höjden framhäver staten sig själv som lösningen och inför prisregleringar och exportrestriktioner. Det här är inte teorier. Alla vi som levde på 70-talet vet det.
På grund av detta är det farligt att köpa aktier i stora företag för att säkra sig mot inflation. När prisregleringar införs och statens åtgärder ökar kollapsar marginalerna.
Risken för stagflation är inte obetydlig, och de så kallade värdeaktierna är inget bra alternativ under de här omständigheterna. Vid en stagflation utgör råvaror med en stabil tillgång, guld och silver, sektorer med höga marginaler och obligationer i stabila valutor en bra portfölj. De flesta sektorer underpresterar dock, något vi såg på 70-talet då det amerikanska marknadsindexet S&P 500 hade väldigt dålig avkastning, långt under inflationen.
Vad kan då hindra historien från att upprepa sig? Endast kraftiga åtgärder från centralbankerna kan förändra skeendet. Frågan är dock om centralbankerna kommer att strama åt penningpolitiken och minska pengatillgången när de nationella underskotten rusar, och till och med en liten ökning av räntorna på statsobligationer kan skapa en skuldkris?
Kommer centralbankerna reagera på det som uppenbarligen är en inflationsprocess?
Daniel Lacalle är chefsekonom och författare.
Vill du läsa en politiskt oberoende (på riktigt) nyhetstidning med ledarartiklar och klassisk inrikes- och utrikesjournalistik utan politisk färgning eller överdrifter? Just nu, tidsbegränsat sommarerbjudande, endast 1 krona (99kr normalt) första månaden – ingen bindning – säg upp enkelt när du vill via mejl eller telefon. Förnyas automatiskt för 99 kr/mån tills du väljer att säga upp. Du riskerar inte mer än första kronan. Klicka här för att starta din provprenumeration nu!
