Hennes liv styrdes av ångest och tvångshandlingar – tills en resa förändrade allt


Sally Appert är 27 år och bor i San Jose i Kalifornien. Under uppväxten levde hon med ångest som sedan utvecklades till tvångssyndrom. Under den sämsta perioden var varje dag fylld av rädsla. Det här är berättelsen om hur hon kom över sin ångest och livet förändrades, tack vare en oväntad upptäckt under en resa.

Styrd av rädsla innan tonåren

Jag tror att jag föddes rädd. Jag skrek om någon utom mina föräldrar höll mig. När jag var liten var jag jätterädd för höga ljud, särskilt ljudet av rinnande vatten.

Innan jag kom upp i tonåren var jag rädd för en rad saker; bakterier, folksamlingar, att sova borta, mat, dålig lukt, de minsta symptomen på sjukdom och till och med risken att mina mjukdjur i framtiden skulle bli gamla och gå sönder. Jag vet att det sista låter konstigt, men jag låg vaken på natten och var orolig över det.

När jag var 12 år fanns det inget annat alternativ än att söka hjälp för ångesten och min läkare skrev ut en medicin. I början hjälpte den, men när jag var 15 år hade ångesten utvecklats till tvångssyndrom (obsessive-compulsive disorder, OCD).

För att få en aning om vad det kan innebära att leva med tvångssyndrom tar jag några exempel. Vart jag än gick kände jag mig tvungen att läsa vartenda ord jag såg, från skyltar och etiketter till instruktioner och bokomslag. Om jag inte läste det jag såg kom en hemsk ångest över mig, som om någon hade hällt hett vatten ner i magen på mig. Jag kunde inte alls kontrollera mig och det kändes skrämmande.

"Vart jag än gick kände jag mig tvungen att läsa vartenda ord jag såg, från skyltar och etiketter till instruktioner och bokomslag."

När jag ser tillbaka så är jag tacksam för att jag gick i hemskola. Om jag hade gått i allmän skola vet jag inte hur jag skulle ha tagit mig igenom dagen. När jag var hemma klarade jag det genom att hålla blicken mot golvet så mycket som möjligt för att undvika att jag såg några ord.

Mina symptom blev värre och jag fick öka min medicinering för att kontrollera mitt tvångssyndrom, men det räckte inte till. Jag visste att kemikalierna i medicinen inte var bra för kroppen och hade hört att den var beroendeframkallande och svår att sluta med. Jag skulle behöva öka dosen med åren. Det ville jag inte, men samtidigt var jag rädd för att sluta ta den.

En gång glömde jag ta den två dagar i rad. Då blev jag irriterad utan anledning. Jag kände en konstig yrsel som jag tror kom från abstinens. Det gjorde mig ännu räddare att sluta.

"Mina symptom blev värre och jag fick öka min medicinering för att kontrollera mitt tvångssyndrom. Men det räckte inte till."

Eftersom jag hade vissa symptom på autism kunde min styvmamma hjälpa mig att få bidrag när jag var ungefär 18 år, eftersom hon var rädd att jag inte skulle klara av ett jobb.

En resa förändrade allt

Trots mitt tvångssyndrom försökte jag leva ett normalt liv. Jag tänkte att jag en vacker dag skulle kunna komma över min ångest utan hjälp av mediciner.

När jag var 19 år åkte jag till Alaska med min mamma, syster och styvpappa. Förutom att vi hade det bra ihop så började jag märka stor skillnad på mammas hälsa.

Hon hade ovanligt mycket energi under hela resan och verkade aldrig bli trött. Hon vandrade över en enorm glaciär, utforskade en grotta och besökte alla möjliga turistställen med oss. Hon klagade aldrig över trötthet. Hon åt inte ens den vanliga strikta kosten och näringstillskotten som hon annars behövde för att orka med. Det var som om hon plötsligt hade blivit ung på nytt.

Sally Appert (till vänster) med sin syster och mamma på en resa till Alaska 2010. Bild: Sally Appert

I många år hade mamma haft typ I-diabetes och fibromyalgi så jag var van vid att hennes hälsa var känslig.

Ett exempel är när vi strax innan Alaska-resan åkte till Foresthill Bridge, Kaliforniens längsta bro. Jag ville gå den långa, branta vägen ner till floden och det gick bra för mig och min syster som var unga och orkade, men mamma var svag och trött och bad efter en stund att vi skulle vända om. Den sista biten upp fick vi hålla armkrok för att hjälpa henne.

Jag var glad över den plötsliga förändringen hos henne. Hon förklarade senare att det var tack vare Falun Dafa, en gammal, kinesisk meditationsmetod för att förbättra kropp och sinne. På bara några dagar hade Falun Dafa fått henne att må mycket bättre och att orka mer.

Några månader senare gjorde vi samma tur igen till bron och det var inga problem för henne att orka gå hela vägen ner till floden och upp igen.

Jag behöver inte säga att jag ville veta mer om metoden. Så småningom började jag också med Falun Dafa, tillsammans med tiotals miljoner människor i Kina och runtom i världen, som har fått uppleva dess många fördelar. Det var som en oväntad present, inte bara för mamma utan också för mig.

Jag lärde mig att bli lugn

När jag var 20 år började jag läsa ”Zhuan Falun”, huvudboken som lär ut Falun Dafas principer och hur man utövar metoden. Boken lärde mig hur jag kunde förbättra mig själv genom att följa metodens ledord; sanning, medkänsla och tålamod.

Metoden lär också ut meditation och ett antal lugna och fridfulla qigong-övningar som kompletterar den andliga läran och hjälper en att balansera sin inre energi. Jag började med att läsa boken, men innan jag ens började göra Falun Dafas övningar lugnade mina symptom på tvångsbeteende ner sig. Jag började må bättre och fick bättre kontroll över mitt sinne.

Några månader senare började jag göra de fem övningarna, inkluderat meditationen. Ganska snart började jag trappa ner på medicinen och sedan sluta helt eftersom jag inte kände att jag behövde den längre.

Sally Appert gör Falun Dafas meditationsövning. Bild: Sally Appert

Den här gången blev jag inte irriterad som jag blev förut när jag glömde ta medicinen. Symptomen kom inte tillbaka och det fanns inget behov för medicinen längre.

En bättre människa

Något av det första jag lärde mig genom Falun Dafa var hur jag kunde förbättra min attityd och karaktär och använda självreflektion för att förbättra alla sidor av mitt liv.

Ett exempel är hur jag tidigare brukade klaga över att göra mina sysslor, fast jag inte hade så många. När jag hade lärt mig om uthållighet, tålamod och osjälviskhet kunde jag diska, städa badrummet och hjälpa till med det jag blev ombedd att göra, utan att klaga.

En dag bråkade jag med min pappa och visade ingen respekt för honom. Men, när jag tänkte på vad jag hade lärt mig från ”Zhuan Falun” insåg jag snabbt vad jag hade gjort för fel. Jag bad om ursäkt och sa att jag hade betett mig otrevligt. Han log och kramade om mig och konflikten tog slut direkt. Det här visar just kraften hos självreflektionen. Jag insåg att jag hade hanterat det här helt annorlunda än vad jag skulle ha gjort tidigare. Jag höll verkligen på att förändras.

Dessutom brukade jag bråka med min styvmamma och kom inte så bra överens med henne. Falun Dafa lärde mig att ha större medkänsla och jag ändrade min attityd. Efter det går vi mycket bra ihop.

När jag stöter på konflikter har jag sedan dess alltid tittat inåt hos mig själv och försökt följa principerna sanning, medkänsla och tålamod. Metoden har verkligen hjälpt mig att förbättra mitt sinnestillstånd.

Från handikapp till glädje och självständighet

Nu är jag 27 år och jag kan säga att hela mitt liv har förändrats tack vare Falun Dafas kraft.

Jag återhämtade mig från tvångssyndromet och arbetar nu på ett elektronikföretag. Jag skrev till och med till socialförsäkringspersonalen och förklarade att jag inte längre var handikappad. När jag känner mig överväldigad så gör jag Falun Dafas övningar, mediterar eller läser helt enkelt boken.

Jag gifte mig med en man som också utövar Falun Dafa. Eftersom vi båda håller fast vid sanning, medkänsla och tålamod så fungerar det väldigt bra mellan oss och vi blir sällan arga på varandra. Nu kan jag leva ett normalt liv, ha ett lyckligt äktenskap och ett lugnt sinne. Det oroliga barnet som brukade ligga i sängen och oroa sig för sina mjukdjur är borta nu.

Jag hoppas att den här berättelsen visar att om du någon gång har känt dig överväldigad eller har svårigheter som jag hade, så finns det alltid hopp. Det kan komma dramatiskt under en resa till Alaska, som det gjorde för mig eller i vanliga situationer som till exempel när du läser en artikel som den här.

Jag hoppas att min berättelse hjälper fler människor att lära sig om kraften hos sanning, medkänsla och tålamod och hur det kan förändra ens liv att följa de här ledorden. Om du gillade den här artikeln och vill att andra människor ska få nytta av den, så dela den gärna. Man vet aldrig vems liv man kan förändra med en enkel, god avsikt.

Sally Appert med sin mamma i Redwood National and State Parks i Kalifornien, 2010. Bild: Sally Appert

Falun Dafa är en självförbättringsmetod för kropp och sinne. Den lär ut sanning, medkänsla och tålamod som ett sätt att förbättra hälsan och moralen och för att få andlig visdom.

För mer information om metoden eller för att ladda ner ”Zhuan Falun”, se www.falundafa.org Alla böcker, övningsmusik och instruktioner finns tillgängliga helt gratis.