En enda människa kan ha mer rätt än nittionio andra som flockats kring en viss uppfattning eller syn på världen. Dessutom kan det vara så att förnuftigast bidrag till allmänt bästa skulle kunna ges av denne ende.
Denne ende skulle vi kunna kalla rebell enär han inte viker ned sig bara för att de andra nittionio antingen gör narr av honom eller försöker tysta honom. Han vet att han är inne på rätt spår och tänker inte kasta bort sitt värdefulla liv med att förneka det.
Givetvis är det inte säkert att rebellen har rätt. Men vi bör ändå lyssna på honom, särskilt om han står på sig i stark motvind, medan de nittionio som samlat står emot honom ges samhälleliga fördelar bara genom att göra just det. De nittionio i vårt exempel har i vart fall inte nu någon ambition att på allvar trotsa rådande makt.
För att bevara systemet kan det under en tid räcka med att undvika denne ende och kanske låtsas som han inte finns. Detta går bra ända fram till att en av hundra har blivit tio av hundra – redan då kan man lugnt säga att de styrande har framtiden bakom sig.
Sann utveckling kräver därför egensinniga eller modiga människor som går sin egen väg oavsett hur man möjligen uppfattar omgivningens förväntningar. Det gäller allt från smått till stort (smått kan bli stort och stort kan bli smått).
Avvikande människor har alltid funnits och hade förr en viktig roll. Vad vore en by utan sitt original eller sin sanningsägande byfåne? Vad vore en socken utan sin trolldomskvinna med inblick i dolda världar eller naturens egna läkeörter?
Klockan kan inte vridas tillbaka och man bör inte ens försöka. Men då saker är i ständig förändring kan tankar, som med tiden gått fel, mycket väl söka sig till tider och kulturer när tankar var mer genuina.
Ta bara en sådan sak som maskrosor. I sta’n för 30 år sedan hade vi en granne som med skärrad blick sprang ut i sin villaträdgård med maskrosjärnet i högsta hugg så fort en av de gula blommorna tittade upp ur den prydligt ansade gräsmattan.
Numera vet allt fler vad man allmänt visste förr, nämligen att blommande maskrosor lyser fint i det gröna och att växten på olika sätt kan tas om hand för matlagning, dryck eller som medicinalväxt.
Det politiska parti som tog maskrosen till sin symbol gjorde det i en tid när symbolen var lite rebellisk. Det var klokt då och jag var själv med i det partiet, satt till och med i kommunstyrelsen i en östgötsk stad. Detta utspelade sig under en tid när ett av partiets språkrör var mjölkbonde från en liten by utanför Piteå.
Han stod senare inte ut med anpassningen till makten och lämnade partiet. Märkvärdigt att se – inom bara tre decennier har maskrospartiet förvandlats till att bli landets mest utpräglade globalistvänliga parti. De borde låta maskrosen vara i fred och istället välja nässelsnärja som symbol. Min åsikt.
Vill du läsa en politiskt oberoende (på riktigt) nyhetstidning med ledarartiklar och klassisk inrikes- och utrikesjournalistik utan politisk färgning eller överdrifter? Just nu, tidsbegränsat sommarerbjudande, endast 1 krona (99kr normalt) första månaden – ingen bindning – säg upp enkelt när du vill via mejl eller telefon. Förnyas automatiskt för 99 kr/mån tills du väljer att säga upp. Du riskerar inte mer än första kronan. Klicka här för att starta din provprenumeration nu!
