Det finns människor som önskar att de hade minnen från tidigare liv för att förstå oförklarliga starka känslor, eller varför en ny plats känns så bekant. Och det finns en del som faktiskt har minnen från tidigare liv. Den här berättelsen handlar om en flicka och ett äldre par som hade en karmisk relation till varandra.

Det var en gång en munk som satt och tiggde mat vid lunchtid när han fick syn på en flicka som plockade löv från ett mullbärsträd. Han gick fram till henne och frågade: ”Finns det något ställe där jag skulle kunna få lite mat?”

Då svarade flickan: ”En familj med efternamnet Wang, som bor ungefär tre eller fyra li (en och en halv till två kilometer) härifrån håller på att förbereda en vegetarisk måltid för munkar. Gå dit nu. De kommer att bli glada att få ta emot er.”

Munken följde hennes anvisningar och kom fram till ett bostadshus. Han blev glad när han såg en grupp munkar sitta där för att äta. Munken bjöds att göra dem sällskap. Efter måltiden, sade värdens hustru att hon var förbryllad över hur munken kunde känna till att de skulle bjuda på lunch och kunde komma precis i rätt tid. Munken berättade då om flickan som plockat mullbärslöv.

Värden och hans hustru kunde knappt tro sina öron. ”Kan du ta oss till den där flickan”, frågade de.

När flickan fick se den gamla värden och hans hustru närma sig hasade hon genast ner från trädet, slängde ifrån sig korgen och skyndade in i huset. Värden och hans hustru följde efter henne. Då visade det sig att de var bekanta med flickans föräldrar.

Men flickan barrikaderade sig inne i huset och ställde en säng för dörren.

Flickans mor frågade det gamla paret vad hon kunde hjälpa dem med. De svarade: ”Vi höll på att förbereda en vegetarisk fest för några munkar idag, och då kom en annan munk och sade att en ung flicka hade berättat för honom om lunchen. Jag hade inte berättat för någon om mina planer. Därför undrar jag hur det kommer sig att er dotter kunde känna till festen.”

Modern försökte övertala sin dotter att komma ut men hon vägrade. Modern blev upprörd och grälade på henne.

Flickan sade: ”Jag vill inte se den gamle mannen och hans hustru. Vad är det för problem?”

Modern frågade då: ”Varför vill du inte se dem?”

Värden och hans hustru blev mer och mer förvirrade, och bad henne komma ut.

Då ropade flickan: ”Vad hände med getförsäljaren och hans två söner den här dagen och det här datumet?”

När paret hörde flickans ord sprang de genast iväg utan att se sig om en enda gång.

Flickans mor frågade vad det var som hade hänt och hon förklarade: I ett av mina tidigare liv var jag en getförsäljare som kom från Xiazhou. Jag tillbringade natten på den gamle mannens gods. Den natten dödade han mig och mina två söner och tog våra pengar. 

”Sedan, i mitt förra liv var jag deras son och ögonsten. När jag var 15 år blev jag väldigt sjuk och dog när jag var 20. Pengarna de spenderade på mediciner var några gånger fler än vad de hade stulit av mig. De har också betalat munkar för att hålla en ritual på min dödsdag varje år. Det gamla paret tänker ofta på mig och gråter. Munken frågade var han kunde få mat, och jag sade till honom att gå till Wangs. Där slutade det onda blodet.”

Vem skulle begå en synd om vi visste att vi måste betala för det en dag? Ingen kan undgå sin karma.

Bearbetad från ”The Book of Unofficial History”