Idag, den 8 december, var det 152 år sedan den finska tonsättaren Jean Sibelius (1865-1957) föddes. Han kom att bli en finsk nationalhjälte, eftersom hans musik bidrog till att forma den finska identiteten.

Alla i Finland vet vem Sibelius är.

– Om du hamnar på en liten bensinstation 3000 kilometer från Helsingfors så vet de vem Sibelius är. Det är sällsynt att en kompositör är så känd, sade den finska dirigenten Hannu Lintu när Epoch Times träffade honom i samband med Nationaloperans uppsättning av Sibelius ”Kullervo” i våras.

Till Sibelius mest kända orkesterverk hör tondikterna Finlandia, Karelia-sviten och Valse Triste. Av symfonierna är den första, andra och femte mest kända, kanske tack vare dess romantiska tonspråk. Mycket av hans musik skildrar naturen – man kan höra vattenfallen och skogarnas egen sång.

Sibelius är den finska klassiska musikens fader. Innan honom existerade den knappt. Det fanns några mindre kompositörer som flyttade till Sverige och gjorde karriär där.

– De flyttade till Stockholm eftersom de behövde en civiliserad miljö. Det är förståligt. Det fanns ingen finsk [klassisk] musikhistoria, den började med Sibelius. Jag tycker det är hans största bidrag, sade Lintu.

Sökte finska rötter

Sibelius föddes i en tid när Finland kämpade för självständighet. Landet hade varit en del av Sverige sedan mitten av 1100-talet fram till 1808, och därpå blev Finland ett självstyrande storfurstendöme under Ryssland. Finland förklarade sig självständigt i och med den ryska revolutionen 1917, men redan innan dess hade landet börjat förändras i riktning mot självständighet.

Sibelius var samtida med konstnärerna Akseli Gallén-Kallela, Pekka Halonen och Eero Järnefelt, tonsättaren Robert Kajanus, redaktören Eero Erkko med flera, och de umgicks ofta. De hörde till de ”ungfinska” konstnärerna och ingick i den så kallade ”Symposion-konstnärskretsen”, som kanske kan ses som en finsk motsvarighet till ”Klarabohemerna” i Stockholm. De dryftade nationaleposet Kalevalas betydelse för den finska konsten och vidareutvecklade de ungfinska idéerna, skriver Jean Sibelius-samfundet.

Ett halvår innan Symposion-tiden började på hösten 1892, hade Sibelius symfoniska dikt ”Kullervo” haft premiär. Den bygger på den tragiska karaktären Kullervo i Kalevala.

– Essensen av finskhet kulminerar på något vis i karaktären Kullervo, sade Hannu Lintu.

Finland är inkilat mellan den ryska, slaviska och germanska världen, och när det var en del av Sverige tvingades man strida för Sverige. Men går man ännu längre tillbaka i tiden utspelade sig en slags vendetta i Finland.

– Innan den svenska perioden så verkar det ha varit så att det var stora familjer som kämpade mot varandra. Den här Kullervo-sagan kommer från kampen mellan två stora familjer, de vill döda varandra.

Kanske är det därför som Kullervo väcker så starka patriotiska känslor hos finnarna, menar Lintu. Kvällen innan intervjun, när han dirigerade "Kullervo" på Nationaloperan, var det något som väcktes till liv hos publiken. När artisterna bugade på scen efter framträdandet hörde han någon i publiken skrika: ”SPELA FINLANDIA!”

– På något sätt förklarar det allting. Självklart beundrar de verket [Kullervo], jag menar det är ett fantastiskt verk. Men sättet Kullervo dör på, det blev helt klart en patriotisk upplevelse, det var inte bara en musikupplevelse. Jag kände det också, berättade Lintu.

Finlandia

Finlandia är Sibelius kanske mest populära verk. Han skrev det 1899, några år efter att Symposion hade upplösts. Till en början bar stycket namnet ”Finland uppvaknar”, och historien bakom det kan härledas till en protest i Helsingfors 1899.

1899 hölls en välgörenhetstillställning kallad ”Pressens Dagar”, som officiellt skulle samla in pengar till journalisternas pensionsfond. Men egentligen visste alla att tilldragelsen egentligen handlade om att kulturfolket ville stödja yttrandefriheten, som blivit mycket inskränkt under den ryska generalguvernören Nikolaj Bobrikov, skriver hemsidan Sibelius. Sibelius ville delta i protesten och skrev en kort ouvertyr och musik för sex tablåer till evenemanget

– Censuren var mycket stark och musik var det enda sättet att uttrycka patriotiska känslor på, eftersom allt skrivet kunde läsas även av censuren. Men de som jobbade med censuren förstod inte musik. Det var därför som vissa av Sibelius stycken blev symboler, och det gäller även vissa målningar och en del författares verk, sade Lintu.

Sibelius "Musik till pressens dagar" handlade om Finlands historia. Första stycket, "Väinämöinens sång" är inspirerat av Kalevala. Väinämöinen sägs ibland vara upphov till världens skapelse. Sedan följer historien om när finnarna döptes, Gustav Vasas son hertig Johan under svensktiden och "Finnarna i det trettioåriga kriget".

Särskilt djärv var den femte tablån, "Den stora ofreden", eftersom den handlar om konsekvenserna av den ryska ockupationen. Sibelius komponerade den dystraste och mest asketiska musik man kunde tänka sig, skriver hemsidan Sibelius: ”Moder Finland sitter i snödrivan med sitt frysande barn. De hotades av Frosten, Hungern och Döden.”

Den sista tablån, ”Finland vaknar” var en tidig version av ”Finlandia”. Med Finlandia ville Sibelius skildra finnarnas uppvaknande och kampvilja i allmänhet. Den hade urpremiär på Brandkårshuset i Helsingfors år 1900.

Under de första åren som stycket spelades gick det under många olika namn. I samband med en turné som avslutades vid världsutställningen i Paris kallades den exempelvis för ”Vaterland” och ”La Patrie”. Kanske ville man inte reta upp ryssarna. Till slut döpte man det till ”Finlandia” för att komma undan den ryska censurlagen, skriver hemsidan Sibelius.

Uppskattad internationellt

1949 fotograferade den kanadensiska porträttfotografen Yousuf Karsh Sibelius i hans hem ”Ainola” (uppkallat efter hustrun Aino). Karsh skrev om ett av de sista fotona i serien:

”Strukturen i hans ansikte påminde mig om skulpterad granit, men ändå med en oändlig värme och mänsklighet. Detta foto var ett av de sista som togs. Han var märkbart berörd när jag berättade för honom hur de finska skogsarbetarna i norra Kanada presterade dubbelt upp när man spelade Finlandia för dem under krigstiden.”

Många har förespråkat att ”Finlandia” ska utses till Finlands nationalhymn.

Med tiden blev Sibelius musik mer och mer populär även utomlands. Först i Storbritannien, sedan i USA och Japan. Han var redan under sin livstid den mest kända finnen, och det kanske han fortfarande är. Sibelius skapade i huvudsak sin musik mellan början av 1880-talet och slutet av 1920-talet. Sedan drog han sig tillbaka.

Han fick efterföljare såväl i hemlandet som utomlands. Biografiskt lexikon nämner de finska tonsättarna Toivo Kuula, Leevi Madetoja, Joonas Kokkonen och Einojihani Rautavaara, samt britten Ralph Vaughan Williams och amerikanerna Howard Hanson och Samuel Barber.

När Sibelius dog 1957 höll FN:s generalförsamling en tyst minut för kompositören, efter att dåvarande ordförande Sir Leslie Munro från Nya Zeeland sagt: ”Sibelius musik tillhörde hela världen”. Så idag, 60 år efter Jean Sibelius bortgång, säger vi: Hyvää syntymäpäivää! 

Här kan du höra Finlands radiosymfoniker framföra Sibelius "Finlandia" när det nya konserthuset i Helsingfors öppnade.