Miljön i all ära, men hur ser vår mentala miljö ut? Vi storkonsumerar skräpkultur samtidigt som vi jagar rökare som röker utomhus. Har vi inte ändå gått lite vilse i snårskogen? frågar Göran Adamson i denna krönika.

Den ännu ganska unge mannen framför mig vid kassan på Söderlivs i Lund hade en mörk kavaj och visst, den var lite luggsliten. Han tillhörde den människotyp man känner igen genom att man inte känner igen dem. Han kunde komma varifrån som helst. Medelklass eller arbetarklass. Eller kanske från ett välbärgat hem – en som fått huvudet fullt av idéer.

Den tyske sociologen Karl Mannheim kallar dem die freischweibende Intellektuellen – de fritt svävande intellektuella – en subgrupp som var mer eller mindre omöjlig att nagla fast socialt, vilket kanske också hade sin inre logik eftersom de som regel inte i första hand hade sina egna intressen för ögonen, utan samhällets.