I år är det 90 år sedan King Kong hade premiär. Vi vet alla hur berättelsen slutar och ingen hurrar när Kong dör. Det här är mer än en monsterfilm. Den handlar om människan mot naturen och om hur vi har exploaterat både naturen och djuren.

Regissören Carl Denham (Robert Armstrong) söker en ung skådespelerska till sin nästa film. När han träffar Ann Darrow (Fay Wray) inser han genast att hon är den han söker. Tillsammans reser de till en outforskad ö, Dödskalleön, för att leta efter spännande inspelningsplatser. Väl på ön blir Ann kidnappad av urinvånarna, som bestämmer sig för att offra henne till jättegorillan Kong. Kong blir emellertid fascinerad av den vackra Ann och mycket beskyddande gentemot henne. När fartygets besättning söker efter henne, blir de anfallna av dinosaurier och havsmonster. När de till slut har lyckats befria henne, söver de Kong och apan tas därefter med till Manhattan för att presenteras som ”världens åttonde underverk”.

Det var regissören Merian C. Cooper som kom med idén till filmen. Han hade en bild inom sig av en gigantisk apa som slogs mot flygplan ovanpå en skyskrapa. Att göra visionen till verklighet visade sig dock vara en utmaning, eftersom det fanns så få specialeffekter att tillgå vid den tiden. Men filmteamet löste detta på ett snillrikt sätt, genom att kombinera stop motion-teknik med miniatyrer och modeller samt stora målade bakgrundsbilder. Med hjälp av en teknik där bilder projiceras ovanpå varandra, fick man det att se ut som att skådespelarna verkligen interagerade med förhistoriska djur av alla de slag. Resultatet blev en film som var fullkomligt banbrytande för sin tid.