I dagens klimat med postmodern pluralism råder den ”personliga sanningens” kult, och ingenting är mer tabubelagt än att ifrågasätta individens sanning – vad den än råkar vara.

I takt med att den postmoderna normkritiken har skövlat kulturen och raserat alla metanarrativ – vare sig det gäller tradition, religion eller familjeenheten – har en radikal, relativiserande individualism slagit rot. 

Samtidigt tycks förnekandet av allt heligt ha lämnat efter sig ett andligt vakuum, vilket alltmer upptas av en politisk ideologi om frigörelse från förtryck, där omstörtandet av sociala normer, könsroller och systematisk rasism är evangeliet.