I mina flöden i sociala medier ser jag ofta de här kända citaten av Picasso: "Varje barn är en konstnär. Frågan är hur man förblir en konstnär när man växer upp," och "Det tog mig fyra år att måla som Rafael men en livstid att måla som ett barn". Hade Picasso rätt? Är konst som försöker förkroppsliga ett barns attityd bra för vår kultur?
Historiskt sett har mytiska berättelser varit sammanflätade med kulturlära. Myter var ett sätt att föra vidare och stärka en kulturs andliga och moraliska aspekter. Jag bestämde mig för att se om jag kunde hitta några mytologiska bilder som antyder ett barnperspektiv och hittade den här tavlan av den flamländska konstnären Peter Paul Rubens: "Faetons fall".
Berättelsen handlar om vattennymfen Clymene och solguden Helios barn, Faeton. Som ung blev Faeton retad, lekkamraterna ifrågasatte hans härkomst. Clymene gav Faeton rådet att be sin far om vägledning, och sedermera bad pojken fadern om hjälp för att bevisa sin börd. Helios gick med på att hjälpa Faeton med vad som helst.
Olyckligtvis bad Faeton om att få köra solvagnen under en dag. Helios försökte övertyga Faeton att detta var en förskräckligt dålig idé och att inte ens Zeus hade förmåga att köra solvagnen. Men Faeton insisterade och Helios höll sitt löfte.
Faeton klev på vagnen och förberedde sig för att köra. Hästarna var emellertid inte vana vid hans tyngd och trodde att vagnen var tom. Hästspannet blev förvirrat och stegrade sig varpå Faeton tappade kontrollen.
Hästarna skenade. Jorden frös när hästarna drog solvagnen för högt över jorden, och brändes vid när de kom för nära. För att stoppa ödeläggelsen kastade Zeus en blixt på vagnen och Faeton föll ned och dog.
Drama genom komposition
I tavlan "Faetons fall" skildrar Rubens detta drama med stor skicklighet. Konstnären fångar ögonblicket just när Zeus kastat blixten. Varken Zeus eller blixten finns med i bilden men Faeton ses falla till marken.
Rubens använder kompositionen för att förhöja dramat. Figurerna har arrangerats så att de formar en stark diagonal linje från övre högra hörnet till nedre vänstra och ljuset som strålar uppifrån höger förstärker denna rörelse.
Figurerna, hästarna och vagnens former är belysta med ljus uppifrån och får dem att framträda ur den mörka miljön som omger dem, och denna skarpa kontrast bidrar till dramatiken.
Med hjälp av komposition, ljus och narrativ lyckades Rubens kommunicera en komplex design. Mognaden i hans komplexitet har ingenting att göra med barnslig enkelhet.
Jag skulle säga att det gör honom till en uttryckets mästare snarare än en nybörjare.
Undvika barnslighet
Myten om Faetons fall sedd genom Rubens målning varnar oss för att ett barn kan vända även en fördelaktig förutsättning med normal svårighetsgrad till stor dramatik om ohämmade och impulsiva känslor, som ofta får negativa effekter på individer och deras miljö, får fritt spelrum.
Faetons faller på grund av det drama som följer på att hans känslor såras av lekkamraterna som också är barn. Det är sannolikt att pojken ville visa upp sig för lekkamraterna efter att de hade förödmjukat honom.
Givetvis kan barn vara oskyldiga, kanske syftar Picasso på det. Men barn saknar också föräldrarnas och farföräldrarnas visdom och kan agera impulsivt.
Överför vi denna analogi på konst – vill vi ha konst baserad på naiva impulser?
Traditionella konstmetoder bidrar liksom myter till att föra vidare andlig och moralisk visdom till framtida generationer. Så kultur byggd på traditionella konstmetoder kan ha en positiv effekt på. kultur.
Även om Picasso hävdar det motsatta så kräver de traditionella målerimetoderna tålamod och motverkar – kan. Tämja – barnsliga emotioner. Rubens var till exempel tvungen att öva en hel del för att skapa detta mästerverks komposition, berättelsens innehåll och riktiga avbildningar för att skapa en sammanhängande, kommunicerande scen.
Effektiv kommunikation, den grund som all visuell konst och kultur bygger på, är allt utom barnlik och verkligen inte barnslig.
Konst har en oerhörd förmåga att belysa det vi inte kan se, så att vi kan fråga oss: "Vad betyder det här för mig och för andra som ser det?" "Hur har det influerat det förgångna och hur kan det influera framtiden?" "Vad säger det om människan?" Detta är några av de frågor jag kommer att undersöka i artikelserien: "Vad traditionell konst har att erbjuda".
Eric Bess är en representativ konstnär som för närvarande doktorerar vid Institute for Doctoral Studies in the Visual Arts (IDSVA) i Maine, USA.
Åsikterna som uttrycks i artikeln är författarens egna och speglar inte nödvändigtvis Epoch Times åsikter.
Hjälp oss att driva tidningen vidare! En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som de flesta andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.
