Det är en stilla morgon i Stockholm, 2050. Himlen är klar, men luften vibrerar av en osynlig kraft – kvantdatorer och AI-system som tillsammans formar världen. Samhället har transformerats av en AI så avancerad att dagens system framstår som grottmänniskans verktyg. Dessa AI-agenter, förstärkta av kvantdatorers oöverträffade hastighet, hanterar komplexa utmaningar: från att skapa nya material till att analysera lagar eller förutse globala trender med enastående noggrannhet. De flesta jobb är borta, ersatta av maskiner som utför analyser, simuleringar och beräkningar med en effektivitet människan aldrig kan matcha.

De få som arbetar är virtuoser i det språk som styr AI. De talar i precisa, poetiska kommandon, en dans av logik och fantasi, för att leda agenterna till nya höjder. Människans intuition, den flyktiga gnistan av kreativitet, är vad som sägs göra skillnad – eller gör den det? Tvivlet gnager.

Energifrågan är löst, och ingen svälter. En global medborgarlön ger alla mat, bostad och tillgång till virtuella världar där drömmar kan levas ut. Skolor lär inte längre ut traditionella ämnen i första hand. Barnen undervisas i existentiell resiliens: hur man finner mening utan arbete, hur man odlar kreativitet och inre tillfredsställelse. Men under ytan växer oron. Vem styr egentligen? Är det människorna som ger AI dess direktiv, eller har AI lärt sig att subtilt forma mänskliga beslut?