Utveckling och besinning

Kära läsare och kulturmänniska,

för en tid sedan återupptog jag vad som i flera decennier var min dagliga promenad. Jag gick förbi Karlsbergs slott, fortsatte längs den smalnande kanalen, bort mot Mälaren, i den kultur- och naturmiljö som naggats i kanterna men ändå förblivit någorlunda fredad. Vad nu? Vad i hela världen är detta? En enorm betonglåda, i ensam majestät, alldeles vid kanalen… Vad är det frågan om? Arkitektupproret har varje år en tävling om årets finaste och fulaste nybyggnationen och om detta skriver Eva Sagerfors. Liksom i veckans Ledare, signerad Göran Adamson, kan man fråga sig vad som pågår omkring oss. Varför bygger vi för att förfula? Varför överger vi det som ligger oss närmast? Göran sätter fingret på något i vår samtid vars konsekvenser bara kan bli förödande. När vi inte längre bryr oss, ens om våra närmaste och vår närmiljö, natur som kultur. Som kontrast visar Anton Nilsson i sin fyrsidiga artikel om glashantverkets väg till Sverige att inte alla söndrar omgivningen, utan utvecklar och berikar vår gemensamma värld. Kristina I Kleinert möter en samisk konstnär som med nål och tråd skapar rena, vackra tavlor. En fröjd och vila, för ögon och själ. Mer sådant, för Guds skull! Berikandet tar många former, Sverker Johansson skriver om en pionjär inom lingvistiken och visar på en relation som är väsentlig att minnas: Självständighet och mod går hand i hand. Att gå sin egen väg, att värna tänkandets frihet, är att försvara dess kompromisslöshet och integritet. Se bara på Anders Zorn, som vi i veckans Litterärt kommer närmare genom hans ”Självbiografiska anteckningar”. Hånad i slutet av sitt liv av sin samtid för sitt ”klatschiga målningssätt”, överlevde han dem allihop.