Partiernas valbudskap berättar vad de vill att väljarna ska minnas – inte alltid vad de faktiskt har gjort. Förslag byter avsändare, misslyckanden blir någon annans ansvar och gamla motståndares politik presenteras plötsligt som den egna. Den som vill veta vad rösten verkligen leder till måste därför granska mer än slogans och valkompasser.
Nu är det valtider och trots hårdare krav på transparens och begränsningar av politiska reklammeddelanden i sociala medier ser vi budskap, löften, skryt och pekfingrar överallt. Beroende på vilket parti du följer eller läser mest om så kommer din verklighetsuppfattning att se väldigt annorlunda ut. Så hur ska man veta vad som är verklighet, vem som drev vad, vem som gled med och vems fel det egentligen var?
Det är lätt att sucka och snurra in på en valkompass för att bli klokare. Jag skulle säga att de är lika säkra i sin matchning som Tinder är för en 35-årig kvinna utan barn – det är inte alls säkert att mannen du matchat med är den gentleman du söker och vill ha barn inom ett år. Partierna och kandidaterna fyller i det som känns bra och det man lovar, inte vad du får eller vad de faktiskt gjort.
