Kan en svensk greppa vad tango och i synnerhet den finska tangomusiken handlar om? Eller är vi döva inför dess värld, dess känslor och livsinställning? Vad har exempelvis Bill Haley och Beatles att komma med jämfört med Reijo Taipeles insjungning av Sagolandet? Rolf Karlman gör ett försök att förklara vad det hela handlar om.

I en av de stora finska tangomelodierna, nämligen Unto Mononens Satumaa, Sagolandet, sjunger sångaren i refrängen ”Oi jospa kerran sinne satumaahan käydä vois, niin sieltä koskaan lähtisi en linnun lailla pois. Vaan siivetönnä en voi lentää vanki olen maan, vain aatoksin mi kauas entää sinne käydä saan”. På svenska blir det ”Ack om jag blott en enda gång fick flyga över dit, då skulle jag bli stannfågel och aldrig komma hit. Men utan vingar som jag är får jag hållas här, blott tanken som är snabb och fri kan stundom vara där.” I en klassisk filmsekvens i Aki Kaurismäkis ”Flickan från tändsticksfabriken” sjunger Reijo Taipele Sagolandet.

Sagolandet skrevs 1953 och ingen annan melodi oavsett ursprung har kunnat konkurrera med den i Finland sedan dess. När Bill Haley och Rock around the clock kom på 50-talet och Beatles med bland annat All my loving på 60-talet gjorde storsuccé i västvärlden inklusive Sverige kom de i Finland helt i skuggan av Reijo Taipeles insjungning av Sagolandet. Förklaringen till detta är att ”finsk tango är som den finska folksjälen, ensam, melankolisk, snudd på dyster, längtande, trånande, drömmande …”