De stora teknikföretagen driver oss mot digitala enklaver

Medan debatten om huruvida Twitter bör ha rätten att tysta USA:s president rasade, så hände något relaterat i bakgrunden som kan visa sig mer ödesmättat på sikt: Tre av de absolut största elefanterna – Apple, Google och Amazon – gick samman för att försöka kväsa Twitters kanske största konkurrent, Parler.

Det finns ett uttryck som säger att man inte ska låta en god kris gå till spillo, och det kan sannerligen appliceras på Silicon Valley-giganterna just nu. Det är mycket svårt att tro att deras attack mot Parler inte var koordinerad och avsedd att skada den digitala uppstickaren maximalt. Inom loppet av något dygn togs den twitterliknande appen bort från Google Play och App Store, och försvann därmed från den överväldigande majoriteten smartphoneägares radar. Sedan gick Amazon in med nådastöten och kastade ut Parler från sin webbhostingtjänst.

Vid sidan om, kanske med ett snett småleende, sitter en annan konkurrent till Twitter – Gab – som varit med om en liknande behandling som Parler, och ser historien upprepa sig. Gab har dock överlevt, och det bör också Parler göra, men frågan är om ett slags Rubikon i cyberrymden nu korsats.

Marknadsliberaler har hittills haft en tendens att slitas mellan två principer i denna fråga: Privata företags oinskränkta rätt att göra vad de vill med sina egna produkter och tjänster, kontra den allmänna uppfattningen att en mångfald av röster är avgörande för en liberal demokrati. De flesta i det lägret tycks dock i praktiken landa i att den förra principen väger tyngre. På en fri marknad kan man alltid starta konkurrerande tjänster och produkter, lyder budskapet.

Men behandlingen av Parler sätter återigen fingret på vad många redan påpekat: Om man, när man startar ett eget socialt medium, motarbetas av lagret högre upp i infrastrukturen, vad gör man då? Om tjänster som Gab och Parler motarbetas av de totalt dominerande aktörerna som är nödvändiga för att de ska kunna spridas och fungera, ska de då starta egna versioner av dessa också? Egna sökmotorer, egna operativsystem, egen hårdvara, egna finansieringsmodeller? Kanske egna banker till sist? Ett helt eget internet?

Gab sparkades 2018 ut från den dominerande betaltjänsten PayPal. Den utlösande händelsen var ett massmord i en synagoga i Pittsburgh, där mördaren tidigare hade gett uttryck för antisemitism på Gab. Den stora plattformen Patreon, där oberoende innehållsskapare av olika slag kan ta emot donationer och ha olika prenumerationstjänster, anses av många ha en mycket låg ribba för att kasta ut kreatörer med högersympatier. Redan nu förekommer enstaka fall där enskilda personer eller alternativa medier tycks ha förvägrats olika sorters banktjänster av ideologiska skäl.

Att det ur EU nyligen utträdda Storbritannien planerar en lag för att hindra sociala medier från att godtyckligt ta bort material kanske ses som ett steg i rätt riktning av många. Men frågan är om verkligheten redan rört sig bortom diskussionen om att reglera nätjättar så de inte kan följa sina politiska böjelser. De stora skaror användare som nu flödar från Facebook och Twitter till Gab och Parler kan vara en vattendelare. Tanken på att personer av alla åsikter ska kunna verka på lika villkor på plattformar vars ägare är besjälad av en politisk idé kanske håller på att dö inför våra ögon.

Det här är rimligen något som alla som säger sig vara för samtal och mot polarisering borde beklaga och finna oroande. Men steget som kommer efter öppnar upp ännu större frågor. Om allt fler delar av det moderna samhällets infrastruktur upphör att vara gemensam, så tycks i tangentens riktning ligga ett slags virtuella stater i staten. Oavsett om folk självmant bildar digitala enklaver eller tvingas ut i dem, så är det ditåt allt pekar just nu.

Om det blir så, och hur det här kommer att påverka samhället i vidare mening, ser ut att bli en stor fråga för det nya årtiondet.