Anders-dagen: Blir det en hwit jul i år?

Tradition och folktro

Plusgrader den 30 november ger hopp om en vit jul, om uttrycket stämmer. Foto: Shutterstock


Förr i tiden hade vädertydor ungefär samma funktion som SMHI har i dag. Och kanske slår förutsägelserna rätt lika ofta, menar folkminnesforskaren Tommy Kuusela. Råd kring väder och vind finns samlade i Bondepraktikan, som fortfarande väcker intresse.

Det gamla talesättet ”Om Anders braskar, julen slaskar” innebär att minusgrader på Anders namnsdag, den 30 november, ger töväder på julen. Tvärtom ger plusgrader på Anders-dagen hopp om en vit jul.

Uttrycket har funnits länge och dyker lite skämtsamt fortfarande upp. Det finns också andra uttryck kring väder som har levt kvar från tider då de kanske hade större betydelse än nu.

Tommy Kuusela, forskare vid Institutet för språk och folkminnen i Uppsala, förklarar vilken funktion vädertydor och spådomar relaterade till naturen hade förr.

– Det var ett sätt att försöka förstå en ganska oberäknelig natur. Man försökte finna en förklaringsmodell för att förklara det oförklarliga. Det är så vi människor fungerar: vi hittar olika modeller som får oss att känna oss trygga i tillvaron.

Tommy Kuusela forskar kring folktro om väsen, årets högtider, trolldom, folkmedicin och djur. Foto: Lars Wahlström

Han drar en parallell till i dag.

– Vi kanske förlitar oss på en person på tv som berättar om vädret och så visar det sig att det inte blir så – men vi fortsätter att lita på den personen. Det är ett sätt för oss att greppa tillvaron.

Utifrån den världsbild man hade förr var det rationellt att förlita sig på den förklaringsmodell man hade då, menar han.

– Man kan tycka att sådant här låter lite konstigt, men vi är inte annorlunda i dag egentligen. Vi har bara andra sätt att förklara omvärlden.

Han förklarar att precis som man i dag har förtroende för meteorologens väderkunskaper, så hade man förr förtroende för äldre människor som hade varit med länge.

Vädertydor, såsom hur svalorna flyger och vad det innebär för det kommande vädret, uttryckte man ofta i rim för att minnas dem. Det gällde också varsel, berättar Kuusela.

– Det kunde vara att det sitter skator i träden på gården. Då kanske det varslar om att man ska få främmande eller i värsta fall att någon ska dö.

Folkminnesarkiven visar på många olika betydelser av samma typer av spådomar. Det kunde variera både mellan orter och meddelare.

Uppgifterna i arkiven samlades till stor del in under första halvan av 1900-talet, vilket innebär att de som har bidragit ofta var födda på 1800-talet.

I regel var det svårt att avgöra, precis som det är i dag. 

Tommy Kuusela, forskare, Institutet för språk och folkminnen 

Kuusela berättar att man förstod att vädertydorna eller varslen inte alltid slår in. Samtidigt hade det stor betydelse att kunna förutse vädret.

– När det gäller skörden, som man ju var helt beroende av, så är det viktigt att veta hur vädret ska bli. Men i regel var det svårt att avgöra, precis som det är i dag. Man kan skämtsamt säga att även våra väderprognoser är lite som spådomar.

Det finns också ramsor som tjänade som minnesregler för att påbörja och avsluta någonting en viss dag.

– Som vid Anna-dagen den 9:e december: ”Anna med kanna”. Den hör ihop med att man skulle börja brygga julölet då. Då kan man rimma på det: ”Anna, den granna, som kommer med kanna”.

Bondepraktikan är en välkänd samling verser för att kunna förutse väder och vind, och även andra frågor i livet. Tommy Kuusela berättar att det var råd för bönder som samlades till en bok.

– Tipsen består av olika så kallade märkesdagar med olika betydelser för att förutse vädret. Den uppstod först i Tyskland på 1500-talet och har senare översatts till svenska, där man har lagt in och förändrat till svenska förhållanden.

Man har då ändrat vid dagar som har en annan betydelse i Sverige och även lagt till vissa dagar.

Väderleken är viktig i skördetider, förr liksom nu. Bilden visar uppsamling av sädeskärvar i Hallsberg 1934. Foto: Mårten Sjöbeck

Samtidigt som råden var riktade till bönderna, konstaterar Kuusela att Bondepraktikan inte nämns i någon stor omfattning i deras arkivmaterial.

– Jag tror inte att den hade så stor betydelse för vanligt folk. Det var nog snarare att man gick på muntlig tradition som har förts vidare från andra.

Även om inte boken har funnits i alla hem har en del saker i den förts vidare och förändrats med tiden, berättar han. Och när saker och ting förs vidare muntligt kan det bli ganska olika.

– Det hör till folktraditionen att det inte ser exakt likadant ut överallt, eller tolkas likadant.

Han beskriver Bondepraktikan som en folkbok, som omfattade sådant som var användbart för vanligt folk. Den omfattar inte bara råd kring väder och vind utan även råd utifrån astrologi och för åderlåtning.

– Åderlåtning var väldigt populärt förr för ganska många åkommor.

Då handlar det bland annat om vilka dagar som är bättre, eller sämre, för åderlåtning.

– Det skulle ge extra kraft. Enligt folktron över lag är vissa dagar mer laddade än andra. Det kan vara vid övergångsperioder; midsommar är en sådan, jul också. Eller att en dag är förknippad med ett helgon.

Torsdagar ansågs ha en sådan extra laddning, berättar han. Var man född på en sådan dag, eller när månen stod i ett visst läge, så kunde det ha betydelse. Samtidigt säger han att det inte var alla som visste när de var födda. Det framgår av arkivsamlingarna.

– En gumma i 80–85-årsåldern, hon var inte helt säker på om hon var 83 eller 84 år. Det var inte så viktigt så som vi tänker i dag.

Men astrologin var mer för människor i den borgerliga miljön.

Numera kan Bondepraktikan mest tjäna som historiskt dokument, menar Tommy Kuusela.

– Det är mer som en kulturhistorisk kuriositet, en intressant bok som förklarar lite om tiderna förr. Jag tror inte att den har så stor roll att spela i dagens samhälle, inte för bönder heller.

Förutan regn och wäder, så tag wara, Det året blifwer nog både korn och win, Så får hwar nog till födan sin. 

Bondepraktikan

Genom att iaktta vädret på julafton och de följande tolv dagarna och nätterna kan man få en vink om vad man har att vänta det kommande året, enligt den gamla Bondepraktikan.

Om vädret är klart på julafton och julnatten: Förutan regn och wäder, så tag wara, Det året blifwer nog både korn och win, Så får hwar nog till födan sin.

Om det blåser mycket på julnatten: Det år skall blifwa fruktsammelig.

Blåser det även på juldagen kommer växterna att få mycket frukt. Om solen skiner på juldagsmorgonen blir vinskörden god.

I år infaller juldagen på en söndag. Det innebär att vintern blir varm.

Från och med juldagen representerar varje dag en av årets månader. Så som vädret blir på var och en av dessa dagar, så blir vädret under motsvarande månad det kommande året. Juldagen är knuten till thorsmånad, januari; annandag jul till göjemånad, februari och så vidare.

Övriga månader hette enligt den gammalnordiska kalendern: vårmånad – mars, gräsmånad – april, blomstermånad – maj, midsommarmånad – juni, hömånad – juli, skördemånad – augusti, höstmånad – september, slaktmånad – oktober, vintermånad – november, julmånad – december.

Bild: PandannaImagen

SMHI får varje år frågan kring hur pålitligt uttrycket ”Om Anders braskar, julen slaskar” är. Man konstaterar dock att den typen av ramsor och vädermärken saknar eller har ytterst begränsat meteorologiskt värde.

I olika delar av landet är minusgrader också olika sannolikt, både på Anders-dagen och julafton.

Hildebrand Hildebrandsson undersökte i slutet på 1800-talet om uttrycket stämde överens med de senaste årens väderlek. Hon jämförde medeltemperaturen för fem dagar kring den 30 november med den för de fem dagarna kring julafton för åren 1865–1881 i Uppsala, och summerade:

”Deraf synes, att vid 7 tillfällen har temperaturen haft motsatt, och vid 10 lika tecken.”

Kontakta journalisten: [email protected]

Fakta

Bondepraktikan

Boken Bondepraktikan är en samling folkvisdom på vers, för att kunna förutsäga väder och vind, liksom livet i stort.

1508: Den första utgåvan gavs ut i Tysk-romerska riket. Den omfattade då ett tiotal sidor om vädersiande. Sedan tillkom råd för andra områden.

1660-talet: Den första kända svenska utgåvan kom ut. Språket bar tydliga spår från den danska utgåvan, som kom 1597.

1730-talet: Det senaste tillägget på svenska gjordes. Ytterligare tillägg har gjorts tidigare i den svenska versionen.

Språket i den svenska Bondepraktikan har justerats efter hand, men sedan förrförra seklet har det inte genomgått några större förändringar. Den senaste utgåvan är från 2021.

Inledning: En liten Bok, som kallas Bonde=Praktika, eller Wäderbok, innehållandes några sköna reglor, huruledes man skall känna och lära årsens lopp, alltid warandes, år ifrån år.

Källa: Bondepraktikan