1900-talet var revolutionernas tidevarv. Ideal som frihet, jämlikhet och solidaritet användes för att inspirera och genomföra reformer, men även för att bedra. Om vi vill förstå nuet måste vi förstå det förflutna, och gå tillbaka till år noll.

Frihet är en mäktig idé. Troligtvis finns ingen mäktigare symbol för frihet än den neoklassiska statyn ”Friheten upplyser världen” som ritades av fransmannen Frédéric Auguste Bartholdi och invigdes vid Hudsonflodens utlopp i New York 1886. Statyn är en avbildning av Libertas – frihetens gudinna i romersk mytologi, och facklan som gudinnan håller upp förmedlar en viktig idé: friheten måste, liksom lågan, noga vårdas, annars slocknar den. Likväl kan ”friheten” ha två sidor, och när Bartholdi färdigställde denna gåva till USA på 1800-talet, väckte tal om frihet associationer till brutalitet, terror och blodig revolution. Frihetsidén har två barn.

Den amerikanska unionens fäder utformade USA:s författning baserat på det samlade filosofiska arvet och kristna traditioner i väst. Utgående från upplysningstänkare som John Locke, nationalekonomen Adam Smith samt Montesquieus maktdelningslära förordades det att den lagstiftande och den rättsskipande grenen av staten skulle hållas fristående från den verkställande makten. Grundlagsfäderna hade tilltro till författningens principer och upplysningens ideal. Abraham Lincoln sägs ha sagt i ett tal 1838: ”Amerika kommer aldrig att förstöras utifrån. Om vi vacklar och förlorar våra friheter kommer det att vara för att vi förstörde oss själva.”