En svensk träningsmodell för att motverka allvarliga knäskador används över hela världen. Martin Hägglund, professor i fysioterapi, uppmanar flera idrottare att prata om den för att öka kunskapen.
– Jag önskar ingen en sådan skada, säger Johanna Rytting Kaneryd.
Allvarliga knäskador, som korsbandsskador, duggar tätt i sportvärlden – särskilt på damsidan.
Två svenska exempel är EM-fotbollsspelarna Rebecka Blomqvist och Johanna Rytting Kaneryd. Andra EM-spelare som drabbats under karriären är Tysklands Giulia Gwinn, Spaniens Alexia Putellas, Nederländernas Vivianne Miedema.
Martin Hägglund är professor på Linköpings universitet och forskar inom fysioterapi och idrottsmedicin. Tillsammans med sitt forskningsteam har Hägglund kommit fram till att ordentlig träning, i form av knäkontroll, från ung ålder minskar risken för allvarliga knäskador betydligt.
Men att träna rätt är inte alltid så lätt.
Inom Idrottssverige är det vanligt förekommande att det är föräldrar som agerar tränare, och kunskapsnivåerna varierar.
Hägglund tycker dock inte att det ska ske någon förändring.
Driver samarbeten
– Att ha föräldrar som tränare är en del av den svenska modellen, det tycker jag inte att vi ska ändra. Om lag börjar anställa tränare kanske klubbar behöver höja avgiften, och då blir sporten inte lika tillgänglig för alla. Det fina med svensk breddidrott är att alla kan vara med för att det är lägre avgifter.
I stället handlar det om att sprida information och utbilda våra svenska volontärtränare.
– Medier kan få ut informationen, som nu. Vi bjuder in till workshops, och vi samarbetar med fotbollsförbundet, innebandyförbundet och handbollsförbundet. De får ut informationen genom sina tränarutbildningar, på sina hemsidor, säger Hägglund om hur föräldrarna kan ta del av träningsprogrammen.
– Även genom att förebilder går ut i till exempel sociala medier och uppmanar till att göra övningarna. Säga ”kom igen tjejer, gör den här träningen”. Fotbollslandslaget som var på EM nu gör ju träningen, det är bra när förebilderna visar upp den.
Johanna Rytting Kaneryd är positiv till att bidra mer.
”Positivt om kan förhindras”
– I och med att jag har varit med om det själv och vet hur pass jobbigt det är. Kan jag hjälpa till och bidra så är det självklart nånting jag vill göra. Kan vi förhindra att det händer så är ju det jättepositivt. Och att det forskas om, det behövs, det är ingen hemlighet. Jag önskar ingen en sån skada, säger Rytting Kaneryd, som hållit på med knäkontroll sedan 15-årsåldern.
Martin Hägglund rekommenderar att börja med knäkontroll från 10–12-årsåldern.
Vad kan man göra om man inte gjort bra knäträning under uppväxten?
– Börja. Det är aldrig för sent att börja med knäkontroll, säger Hägglund.
