Min observation är att centralbankerna – inte minst vår egen Riksbank – inte bara är en regelsättare, utan också en högst påtaglig marknadsaktör. Jag tror och anser att de kommer att vara det framöver också.

Historiskt har centralbankerna haft monopol på att ge ut de skuldebrev vi kallar för kontanter, som sedlar och mynt, vilka länge dominerade vårt betalsystem. Men i och med att digitala betalningar har tagit över de stora transaktionsvolymerna, står inlåning i bankerna nu för 97 procent av våra betalningsmedel. Kontantsystemet har eroderat, vilket gör att vi håller på att förlora en stabil infrastruktur – och samtidigt en del av vår personliga integritet, eftersom bankerna har full koll på vem vi betalar och vem vi får betalningar från. Stablecoin skulle vara en digital variant av kontanter.

De sjunkande kontantvolymerna har gjort att Riksbanken förlorat en stor del av sitt finansiella oberoende, då lägre kontantvolymer har lett till minskande ränteintäkter från de tillgångar som backar upp dessa skulder. I stället har bankerna blivit de stora vinnarna, genom att tjäna stora pengar på ränteskillnaden mellan vad de betalar i ränta på sina inlåningskonton och vad de får på sina fordringar, som bolån.