I den finska nationalromantikens mörkaste vatten glider svanen fram som ett omen. Den hör inte till världen ovan jord, utan till Tuonela – dödsriket i Finlands nationalepos ”Kalevala”. Hjältefiguren Lemminkäinen ligger kastad i floden, sönderslagen efter sitt försök att döda den heliga svanen. Scenen har skildrats i konsten av många stora finska konstnärer.
Kompositören Jean Sibelius (1865–1957) och målaren Akseli Gallen-Kallela (1865–1931) hör till dem som öst ur ”Kalevalas” källa i sina respektive konstnärskap. Sibelius ”Tapiola”, ”Luonnotar” och ”Kullervo” är alla tondikter komponerade till eposet. Gallen-Kallela har målat de berömda ”Ainotriptyken”, ”Sampos försvar” och ”Väinämöinens avfärd”. De båda har även gett viss uppmärksamhet åt Lemminkäinen och Tuonelas svan. Det transcendentala äventyret i Tuonela börjar med obevekligt mörker, men berättelsen stiger så småningom upp i ljuset, med modern som hjälte och en Lemminkäinen som blivit lite klokare.
Dödsriket Tuonela beskrivs som en kall, stillastående undervärld. Floden kring dödsriket är mörk och trögflytande – den nordiska döden är ett tyst avstannande. Svanen som flyter på Tuonelas svarta vatten är en gränsvarelse, en symbol för dödens ordning. Sibelius skildrar i Lemminkäinensviten svanen med ett hypnotiskt, engelskt horn omgiven av en mörk orkester i satsen ”Tuonelas svan”.










