Trots höga skatter återkommer samma kris i vården varje sommar. Problemen är inte nya – och de handlar inte främst om pengar. Det verkliga problemet är att ansvaret är så utspritt att ingen fullt ut kan ställas till svars.
När SVT sände dokumentären Välfärdsmysteriet 2005 var slutsatsen obekväm: välfärden hade mer resurser än någonsin, men ändå talades det om kris. Två decennier senare är bilden densamma. Sverige har bland världens högsta skatter, men varje sommar kollapsar vården: akutmottagningar med timmar av väntan, stängda vårdplatser och personal som får avbryta sina semestrar.
Regeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att säkra bemanningen. Det är nödvändigt, men otillräckligt. Problemen är strukturella.