Läget i regeringsförhandlingarna är minst sagt oklart. Efter att Socialdemokrateras Magdalena Andersson lämnat tillbaka sonderingsansvaret till talmannen tycks vi inte vara närmare en regering än vi var dagen efter valet.
Vid sidan av regeringsförhandlingarna rasar dessutom en myriad av debatter, som egentligen kanske bara är samma fråga uppbruten som i ett prisma. Det handlar förstås om de olika anklagelserna om valfusk, klanröstning, etnisk röstning och personvalssystemets mindre förutsägbara sidor, och säkert över ett dussin relaterade specifika ärenden och generella frågor.
Vad alla de här debattspåren har gemensamt är att inget av dem hade varit aktuellt om Sverige inte fått en så radikalt förändrad demografi. I stort sett alla händelser som fått – och fortsatt får – stor uppmärksamhet har sin grund i förändrade kulturmönster. Vartenda fall kan inte hänföras till utomeuropeiska invandrare. Vissa medier har kämpat hårt för att gräva fram avvikelser som tycks härröra från etniska svenskar. Men utan invandringsfaktorn hade vi inte haft den här splittrade, komplexa och väldigt infekterade debatten nu.
