Sedan början av 1970-talet har den svenska regionalpolitiken skiftat fokus flera gånger. Från aktivt utjämnande av skillnader mellan stad och land mot tillväxt, effektivitet och konkurrenskraft.
Svensk regionalpolitik tog form i modern mening under 1970-talet, när staten spelade en aktiv roll i samhällsekonomin. Målet var tydligt: hela landet skulle leva. Genom lokaliseringsstöd, investeringsbidrag och statliga arbetstillfällen skulle skillnader mellan regioner jämnas ut. Industrijobb och myndigheter placerades medvetet utanför storstadsområdena, ofta i bruksorter och glesbygd.
Under 1980-talet levde politiken vidare men började ifrågasättas. Globalisering och ökad internationell konkurrens satte press på ekonomin, samtidigt som kritiken växte mot stöd till verksamheter som bedömdes sakna långsiktig bärkraft. Regionalpolitiken blev mer selektiv.
