Att söka orsaker är en förutsättning för att förstå hur katastrofer uppstår – och hur de kan undvikas. Ukrainakriget är vår tids stora krig. Men kanske förbiser vi de beslut och mekanismer som gjorde kriget sannolikt.
Min utgångspunkt är enkel: Rysslands invasion av Ukraina var ett moraliskt övergrepp. Moraliskt omdöme och kausal förklaring är olika former av förståelse, och de kan inte ersätta varandra. När de blandas samman tenderar orsaksfrågan att försvinna bakom skuldfrågan. Och när skuldfrågan väl har fått ett svar tenderar orsaksfrågan att framstå som antingen irrelevant eller metodologiskt suspekt. Resultatet blir inte bara en förenklad historieskrivning, utan en förlorad förståelse för de mekanismer som gör att stormakter gång på gång hamnar i konflikt.
Den kanske mest tragiska av dessa krafter är det som statsvetare kallar säkerhetsdilemmat. I ett internationellt system utan någon överordnad makt försöker varje stat öka sin säkerhet genom allianser, militär styrka och strategiskt inflytande. Men det som den ena parten uppfattar som ett skydd uppfattas av den andra som ett hot. Därmed kan båda handla rationellt utifrån sina egna perspektiv och ändå tillsammans skapa den konflikt som ingen säger sig vilja ha. Politikens tragedi ligger i ömsesidig rädsla.
